magstar

Det börjar bli dags att omkullkasta den dåliga världsbilden av pessimister. För är man verkligen en sådan usel människa bara för att man tillåter sig riskkalkylera med en högre minusprocent än tvärtom?

En person som hela tiden intalar sig att han är en vinnare börjar tro på det. Tro i sin tur leder till förväntan. Men när det inte går som förväntat, det är då man faller som hårdast i backen. Då går man sönder. Allmänhetens bild av en pessimist är i själva verket den av en misslyckad optimist. En optimist vars plan inte gick som förväntat. Fattar ni?

Vämjelse och fördomar får hagla fritt över den som vägrar sälla sig till de ultrapositivas diktatur. "Negativ" har blivit ett tabubelagt ord, och ett hot, mot de normer någon äppelkäck jävel drog upp en gång i tiden. Vakna upp och tänk efter! Vem har bestämt att positivism är det enda rätta sättet att tänka? Och är det att tänka fritt? Utanför boxen? Jag bara frågar...

Nej, det är bara en lätt lösning för lata hjärnor!

"Tänk negativt men agera positivt" är min personliga grundinställning i livet. Det är en ganska soft och avkopplande syn på livet om ni frågar mig. En livsfilosofi som inte tynger ner mig det minsta. Jag är sällan bekymrad på riktigt och nästan aldrig deppad på allvar.

Jag har numer alltid med i beräkningarna att det jag tar mig för sannolikt inte kommer gå min väg. Det är inget destruktivt tankesätt enligt mig. Det är en sund skepsis. Att vara pessimistisk realist utesluter nämligen inte positiva energier. Det är bara en förljugen bild ”optimisterna” har av den negativa människan. Personligen går jag absolut inte runt och surar och drar ner alla andra i mitt ”mörker”. Tvärtom. Det handlar bara om att inte göra en så big deal av ett eventuellt nederlag. På så vis blir jag inte så besviken av lite motvind, men gissa hur glad jag blir när den vänder. Jag lättar från marken. Då är det karneval i Stenstan. Tjohoo!

Det snicksnackas om vikten av mångfald i samhället, men den mest förföljda folkgruppen i vårt samhälle är vi negativa. Det finns för många som livnär sig på att "hjälpa" negativa människor att tänka positivt istället. Psykologer, motivationskonsulter, präster och personliga framgångscoacher av olika slag. Det är ett smutsigt sätt att plocka in kosing på enligt mig.

Varför inte låta pessimister känna sig OK med sitt tankesätt istället?