På gott och ont
Allt jobbande suger fortfarande kraft. Nu, och en dryg månad framåt, så är det "bara" mitt vanliga, mitt riktiga, jobb som tar plats. Det känns hemtamt och skönt. Men jag hinner fortfarande inte med att blogga som jag kanske borde. Hinner å andra sidan inte städa som jag borde heller. Men snart...(?)
Men nu är jag iaf hemma. En hemmakväll i soffan. Ensam. Den delvis sjävvalda ensamheten. Inte alls så sorgligt som det kanske kan låta. Det bara är så. Tror det är min lott, men ingen nitlott. Bara lite. Ibland.
Som vanligt fyller jag våningen med musik. Och precis som alltid bryter det ner alla murar.
Texten och tonerna träffar på fel, eller kanske rätt, ställe.
Jag sitter i soffan och tårarna rinner.
Igen.
Mest för att jag lever livet.
På gott och ont.
Du borde bli kär i någon som är stabil och som man kan lita på! Slå er ned i din våning med hundar och leva lite äktenskapsliv. Det mår man bra av; hur queer man än är, kan man bli lite utmattad av det, till sist. Och det finns massor av killar därute, till äktenskap lediga, so go for it!
