magstar

Jag klagar ibland, sådär som folk gör mest. Tror jag. Det är en grej som har slagit mig, och det är att när jag tar på mig gnällkostymen och låter orden flöda om något som inte är av absolut livsavgörande art, så kommer det alltid någon besserwissermännniska och slår larm om att "det är ett i-landsproblem, tänk på barnen i Afrika". Mycket lustigt egentligen.

Alltså. Klart att jag ger uttryck för i-landsproblem. Jag lever ju i ett. Det vore helt crazy om jag gnällde och gnydde om hur fantastiskt jobbigt jag upplever hungersnöden i min vardag. Eller bristen på rent vatten. Jag är ledsen men det närmsta jag kommit att uppleva inbördeskrig är när det uppstått dåliga vibbar på morgonmötet på jobbet.

Men va fan. Jag vet inte. Det är klart att jag skulle kunna starta en insamling till mig själv i hungerns tecken. Öppna ett sådant där s.k 90-konto och/eller samla in pengar via någon mobiltjänst. Det brukar trots allt kurra rejält i min mage kring 21.30-tiden, och då är det inte så lätt att vara mig, för jag har faktiskt jättesvårt att välja vad jag ska äta. Ofta är vattnet i kylen besudlat med citronsmak och annan skit. Det är ett rent helvete. Helt i linje med riktiga u-landsproblem. Faktiskt!