magstar

Tänkte på en grej. Det är märkligt det här. Bloggandet alltså. Jag anar att en och annan hittar hit. Det sakta växande antalet besökare här på bloggen tyder på att jag åtminstone roar några enstaka vilsna själar. Och eftersom jag inte känner någon som läser det här så skriver jag hyfsat öppenhjärtligt. Inte alltför många restriktioner. Inte allt hamnar här, men en del. T o m ganska mycket, även om man inte tror det. Jag är inte världsbäst på att tygla mig. Inte min grej helt enkelt. Skratt, gråt, ilska utan spärrar. Om jag framstår som en idiot för att jag skriver något får jag helt enkelt bjuda på det. Det ni ser är det ni får.

Jag kan inte putsa upp min fasad och skriva saker för att framstå som något jag inte är. Jag svär lite för mycket ibland. Mest i skrift. Jag kan bli sentimental ibland. Jag vet. Jag avslöjar inte allt. Integriteten är alltid närvarande. Men jag tror iofs inte att man ska avslöja allt. Sådan är jag. Lika bra att vara ärlig. Ganska. ;) 

Men när en äldre släkting av honkön ringer upp och berättar om saker jag skrivit här blir det genast allvar.

Det.
Var.
Som.
Fan.

Tror jag får vattenkamma mig och ta på finaste gå-bort-kostymen.

Jo, just det. Jag glömde jag nämna att jag är trevlig.
Och är rädd för spindlar.

Ok?
Hörrni. Ha en trevlig helg.