magstar

Jag ställde in allt ikväll för att vara hemma och kanske närma mig ett slut på allt packande, men istället för att jobba så har röven vuxit fast i soffan. Jag sitter här med ett tomt anteckningsblock framför mig. Tankarna vandrar. Jag borde skriva något vettigt, göra listor på allt som nu ligger i kartonger.

Istället, av någon ougrundlig anledning, börjar jag lista de killar jag "varit med" genom åren. Jag vet inte varför, men plötsligt sitter jag där med en radda namn. En lista över dem jag kommer ihåg. Jag fyller i namnen en gång till med blyertspennan. Namnen gör märken i papperet. En del djupare än andra. Efteråt känner jag med fingrarna över varje namn. Kanske vill jag se om namnen känns olika, lika olika som killarna ifråga varit, eller också är jag bara uttråkad och vill ha nåt att göra. Jag är osäker.

Jag känner på dem en efter en. Försöker minnas. Skratten. Festerna. Det intima. Allt bra. Allt dåligt. Och uppbrotten. Det som kan kallas uppbrott.

Till slut har jag gått igenom listan. Med tanke på alla minnen går det förvånansvärt fort. År av hyfsat viktiga händelser avklaras på kortare tid än det tar att dricka en kopp kaffe.

Sakta vänder jag upp min hand. Typiskt.

Förutom mer eller mindre beständiga minnen har jag nu även fått blygråa fingertoppar.