Run, run Rudolph!
När vi lantisar kommer till storstan så tycker vi alltid att alla stressar, att alla springer. Det är inte bara som vi tycker. Det är så. När jag går från hotellet till Radiohuset om morgnarana så möter jag springande föräldrar med springande barn. Springande hussar och mattar med med springande hundar. Snabbgående östermalmsdamer. Småspringande mansditon.
Jag skrattar lite för mig själv. En man springer efter bussen.
Samtidigt vill han se sådär obesvärad ut som man gör.
Nänä, jag springer inte efter bussen, jag bara småspringer lite här.
Med min attachéväska och långrock. Ta ingen notis, please.
Men det gör jag.
Jag till och med pekar och skrattar. Självklart missar han bussen.
Sucker!
Jag skrattar lite för mig själv. En man springer efter bussen.
Samtidigt vill han se sådär obesvärad ut som man gör.
Nänä, jag springer inte efter bussen, jag bara småspringer lite här.
Med min attachéväska och långrock. Ta ingen notis, please.
Men det gör jag.
Jag till och med pekar och skrattar. Självklart missar han bussen.
Sucker!
Kommentarer
Postat av: David
Håller med dig =)
Det är alltid så lustigt att se dessa människor som skyndar. Vissa dom kommer rulande mitt i trafiken på cyklarna å pratar i telefon och allt verkar så hippt å bra.
Då äde alltid skönt att kunna åka hem till Sundsvall där vi är lite trögare.
Trackback
