Kära Livet.
Hur mår du? Är vintern till belåtenhet?
Du ser inte så himla solbränd ut längre.
Jag mår så där idag.
Jag vill inte vara oförskämd eller kränkande, men du kan ändå se det här som ett hot: OM DU INTE LUGNAR NER DIG EN SMULA SNART SÅ KOMMER JAG ATT SÄGA UPP MIG MED OMEDELBAR VERKAN.
Så, bästa liv, sluta stressa upp mig. Jag skulle till exempel inte säga nej till en veckas semester i en solstol. Men nähä då, du kutar på som om det vore värsta sprintdistansen.
Det är jobb och fester, jobb och Stockholm, möten, mera jobb och en del annat. Det är räkningar, service på bilen, föreläsningar, coaching, konsultationer och fan och hans moster.
Det går mig på nerverna!
I morse började jag nästan gråta när en kille i kön på Pressbyrån luktade svett.
Inte så balanserat.
Inte så balanserat.
Kommentarer
Postat av: Torsten
Bekymrad ...du bloggar på en lördag kväll ... det finns anledning till oro. Skriv in dig på ett vilohem. I midia tely!
alternativ två: Ingen anledning till oro, du börjar bli som folk är mest. Hemma.
Trackback
