Musik ska byggas utav glädje
Once upon a time hade jag bestämt att min yrkeskarriär skulle bestå av idel musik. Det första steget var att bli sångare och rockstjärna i ett och samma paket. Min gymnasietid bestod av stora delar sång, elbas, gitarr och trumpet. Men sen liksom dog allting sakta men säkert. Idag är det bara sång och ett klink på gitarren som emellanåt slipper ut ur den musikaliska tvångströjan.
Det är därför jag funderar på: Varför kan jag inte spela något instrument riktigt jävla asbra? Det stör mig. Mycket. Jag kanske helt enkelt valde fel instrument från början?
Jag vill så sjukt gärna vara bra på ett instrument. Mina tankar går mest till:
1. Säckpipa. Wow! En påse med luft och ett ljud som ingen missar. Att sedan få komplettera själva instrumentet med en rutig kjol, utan att bli kallad för "transa", och få lufta "paketet" känns som en belöning värdig a real star.
2. Kontrabas. Ett av dom allra fräckaste instrumenten. Dessutom ett av dom största. MEN: Det jag vill är att vara bra på att spela, inte att måsta bära eländet överallt. Det får någon annan göra. Jag är ju ändå en världsvan diva med miljonpublik .
3. Trummor. Trummor är kung! Jag känner att jag har fallenhet för trummor. Jag har väldigt bra taktkänsla och kan göra många saker samtidigt, typ dra med ena handen upp och ner för bröstkorgen samtidigt som jag trummar med den andra och på samma gång småsteppa med fossingarna och prata utan paus. Det är inte många som kan det. Hallelujah!
Jag kan också i nödfall tänka mig att över en natt bli skitbra på harpa eller piano. Jag gillar verkligen bägge två. Varje ledsam låt som börjar med ett fint pianointro får mig i melankoli. Varje konsert med en skir harpa ger mig hopdragningar i scrotum.
Men som sagt: Helst ändå säckpipa. Hur fixar man det här på bästa sätt? Jag är inte så sugen på att traggla skalor och fingersättning, och mina grannar kanske tycker att säckpipa inte gynnar sämjan i huset. Jag vill kunna allt nu, helst igår. Finns det någon genväg, något fusk man kan ta till?
Det är därför jag funderar på: Varför kan jag inte spela något instrument riktigt jävla asbra? Det stör mig. Mycket. Jag kanske helt enkelt valde fel instrument från början?
Jag vill så sjukt gärna vara bra på ett instrument. Mina tankar går mest till:
1. Säckpipa. Wow! En påse med luft och ett ljud som ingen missar. Att sedan få komplettera själva instrumentet med en rutig kjol, utan att bli kallad för "transa", och få lufta "paketet" känns som en belöning värdig a real star.
2. Kontrabas. Ett av dom allra fräckaste instrumenten. Dessutom ett av dom största. MEN: Det jag vill är att vara bra på att spela, inte att måsta bära eländet överallt. Det får någon annan göra. Jag är ju ändå en världsvan diva med miljonpublik .
3. Trummor. Trummor är kung! Jag känner att jag har fallenhet för trummor. Jag har väldigt bra taktkänsla och kan göra många saker samtidigt, typ dra med ena handen upp och ner för bröstkorgen samtidigt som jag trummar med den andra och på samma gång småsteppa med fossingarna och prata utan paus. Det är inte många som kan det. Hallelujah!
Jag kan också i nödfall tänka mig att över en natt bli skitbra på harpa eller piano. Jag gillar verkligen bägge två. Varje ledsam låt som börjar med ett fint pianointro får mig i melankoli. Varje konsert med en skir harpa ger mig hopdragningar i scrotum.
Men som sagt: Helst ändå säckpipa. Hur fixar man det här på bästa sätt? Jag är inte så sugen på att traggla skalor och fingersättning, och mina grannar kanske tycker att säckpipa inte gynnar sämjan i huset. Jag vill kunna allt nu, helst igår. Finns det någon genväg, något fusk man kan ta till?
Kommentarer
Trackback
