magstar

Det här kan sluta hur som helst!
I en veckas tid ska jag sköta om en gård med djur och allt som hör till. Ensam.
Jag vete fan hur det gick till, hur kunde det bli såhär..?

Egentligen vet jag hur det gick till. Jag fick en konkret fråga.
"Kan du ta hand om gården och djuren då vi åker bort?"
Hela mitt inre skrek "NEJ", men munnen svarade "Ja".

Det handlar om att "kamrater har man många, men vänner har man få".
Det är en av mina absolut bästa vänner som frågat, och då jag ber honom om
om hjälp så är svaret (utan tvekan) alltid "Ja". Alltså: It´s payback time.

Motvilligt blir jag en drängafan, en bonnläpp, i några dagar.
Jag hoppas att både djuren och jag är vid liv då veckan är slut.


Ps: Om det inte finns uppkoppling i obygden på landet, så infaller en bloggpaus.