magstar

Det har varit en hyfsat rolig tid. En berg- & dalbana, en resa. Det har varit kul att se den växa upp, att ibland vara viktig, ibland vara ett ingenting. Jag har aldrig haft några ambitioner med bloggen, bara att hålla den vid liv och att skriva av mig, och för er som vill läsa. Läsarna har varit många, mindre och få, beroende på hur flitig och ambitiös jag varit. Som mest var det dryga tusen läsare varje dag, men efter förra årets bloggpaus så är ni mellan 150-250 som tittar in varje dag. Ni trogna läsare som inte svikit när det där som kallas livet gjort att inläggen glesnat en aning. Det tackar jag för. Trots att jag sagt att jag bara skriver för mig själv så har det alltid känts fint när det trillat in kommentarer med namn som återkommer. Lika glad blir jag när jag får en kommentar från någon tidigare okänd. Jag gillar't.

Fyra (4) år... Det kanske är dags att växa upp lite, gå vidare, förnya eller kanske lägga ner? Men om jag ska förnya så vet jag inte riktigt vilken väg jag ska gå utan att det som är jag försvinner. Magstar är Magstar och får så förbli. Jag tror helt enkelt att när jag vill göra något helt nytt så kommer det bli på någon helt annan plats. Men sitter ni och ruvar på någon schysst liten förändring så är jag mottaglig för förslag.

Det har blivit nästan 2400 inlägg sedan den där gången 2007, kvalitéen har varit varienade, men det ligger någon sorts kärlek bakom vartenda ett av dem. Nästan. Det går i perioder. Upp och ner. Just nu rätt mycket ner. Men inte bara. Och jag känner, för första gången på ganska länge att det ofta är kul att blogga igen. Kanske är det för att jag har börjat känna mig lite mer arg igen. På det där bra sättet.

Nog om det. Jag ville bara passa på tacka för tiden som varit. Hittills. Jag brukar inte göra det så ofta. Hipp hipp hurraaaa!!