Testar igen...

Storyn om min lilla bästis, Frallan, fortsätter.
Jag hoppas och tror att det jag gör är det rätta. Jag hör min kamrat Evas ord: Hundar är inte som människor. De är inte bittra eller saknar. Blanda inte ihop dina egna känslor med hundens.

Eva är krass. Hon får Clint Eastwood att framstå som en mjuk filt, men jag tror hon har rätt.
Eftersom det inte längre funkar med en hund i mitt liv så försöker jag fixa så att det ska bli
så bra som möjligt för min lille kamrat.

Frank ska, om det går som det ska, bli "sällskapshund" åt en flickhund.
Igår lämnade jag honom över helgen hos Maja, presumtiv matte.
Frallan var lycklig, som bara en liten kåting som han kan vara, av att få vara nära en tik.
Som vanligt så märks det inte för en sekund att han egentligen börjar bli lite till åren. Han är
lika pigg, lika glad, lika leksugen, social OCH lika kåt. Ja, jävlar vad han kan dreggla...

Jag har nyss stämt av läget med Maja. Det går bra. Så nu sitter jag här och dräller ett gäng tårar. Det kan vara så att en drygt åtta år lång vänskap är över. Det svider. Som satan.
Men jag tror att det jag gör är det rätta. Jag gör det för Frallans skull. Han förtjänar något bra.

Kommentarer
Postat av: Lisa M.

Strongt av dig att gå igenom det som det innebär att göra sig av med en vän. Jag vet hur det är. Hoppas det lyckas och att du mår bra.

2011-06-05 @ 01:19:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0