Det bara slog mig...
Jävlar. I. Mig.
Satan. I. Gatan.
Jag har vuxit i kostymen. Den som alltid varit för stor och obekväm.
Nu känns den nästan lite trång.
Plötsligt står jag där, fortfarande en pojke i en mans förklädnad, men ändå.
Ändå. I alla fall.
Det går en man omkring i mina skor.
Och han mår ganska bra. Han är jag.
Ja, tänk hur det kan bli.
Kommentarer
Trackback