magstar

Jag försöker att alltid göra det som är rätt, och bäst.
Ofta funkar det, men inte alltid.
När det kommer till min lilla hund, Frank, tycker jag själv att jag gjort så rätt som det bara går. När det inte längre funkade med jobb, singelliv osv så valde jag att i början av året lämna bort honom till en annan familj. Det var jobbigt och tungt, men det bästa för Frank. Han fick det bättre, mer sällskap, mer tid.

Månaderna har gått och nu, efter att familjen som tog hand om honom fått ett barn som kräver mer än det var tänkt, så funkar det inte lika bra längre med Frallan. Genast infinner sig frågan: Ska jag ta tillbaka honom? Ska jag försöka hitta ännu en familj eller dagmatte/daghusse? Ska jag låta honom dö? Jag vet inte...

Jag vet att han är den bästa lilla hund man kan ha. En lyhörd och oerhört snäll Bostonterrier. Han har varit med i matchen i drygt 8 år. Men jag vet inte längre vad jag kan erbjuda. Någonstans så vet jag iaf att jag är "skyldig" honom något mer. Jag måste låta honom komma hem, även om resultatet blir att jag i slutänden får åka till veterinären och låta honom åka till hundarnas himmel.

Jag hämtar honom i helgen. Frank kommer hem. Det måste bli så. Måste.
Vi måste ge varandra en ny chans. Kanske den sista, men ändå...