magstar

Jag är lite tyst ikväll. Det bara blev så.
På affären, efter jobbet, stod jag i kön till kassan. Framför mig en mamma och hennes lille son. Hon kallade honom Manne. Jag blev på något vis glad. Manne.
Manne kallades jag under stora delar av min barndom. Namnet får mig att kastas tillbaka till en tid som inte längre är. Det är längesedan jag var den pojken. Och ändå inte.