magstar

På något vi så respekterar jag människor som inte har en blogg, som inte twittrar eller har en facebooksida mer än jag respekterar dem som har allltihop.

Först blir jag kanske förvånad. Men sedan tycker jag om dem.
De är på något vis riktiga människor.

Jag tänker mig att dessa riktiga människor inte gillar sms. De är av typen som säger "vill du mig nåt så får du ringa". Den typen av människor.

Nej, jag tänker fan inte snacka med dig genom en sida på nätet, vill du mig nåt så ses vi nånstans och pratar. Vi säger där och där klockan sex, se till att vara där, ok.

Den typen. Old school, ni vet. Utrotningshotad art. Sådana gillar man.