magstar

Vi har alla våra rutiner. Detta gäller även mig. Förstås. Jag gick nyss iväg från skrivbordet för att ta min sedvanliga kopp av kaffe ur företagets kaffemaskin. För att dämpa sviterna från de värsta svallvågorna av garvsyra brukar jag ibland norpa en liten kaka av märket "Ballerina". Det är en fin stund när jag gått tillbaka till skrivbordet och sitter där med koppen och läppjar på drycken, som skulle kunna vara bryggd från Belsebubs meny, och håller i den fina kakan med sin cirkel av matt choklad i mitten. Mer vardagslyx än så krävs inte för att jag ska kunna känna mig lite nöjd med livet. Det gör mig lugn och tillfreds för en stund.

Men så finns det tillfällen när ritualen störs. Då jag går upp i varv, känner ett sting av irritation. Jag gillar det inte. Som alldeles nyss. Precis när jag skulle till att hugga in i denna ynnest av kaknjut så skådade mitt vaksamma Ture Sventon-öga ett stort tumavtryck(!!) mitt i chokladcirkeln. Men hallå!! Någon, ett snusko, här på jobbet har alltså varit och rotat runt med sina labbar i kakburken och helt ogenerat tummat det gottiga på en kaka utan att omgående förpassa den från dess plats bland övriga kakor. Har ni någonsin hört talas om en sådan förtvivlad försumlighet? Jag säger som så många gånger förr: Hujedamej!

Inte nog med att det förstörde min lyckostund med en kaka. Det gjorde mig uppmärksam på att man inte har den minsta lilla aning om vad de små kakorna kakorna varit med om innan de gör sin resa ner i anhalten kallad magen. Upprörande!

Hade jag haft större inflytande på det här bygget, än den halvchef jag är, så hade jag gått till botten med det hela. Jag hade lagt kakan i en sådan där liten bevispåse och skickat den till ett lab i Schweiz, eller till CSI-snubbarna, och satt upp en DNA-profil, tagit reda på vem den skyldige är och gett vedebörande maximalt 8 minuter på sig att tömma sitt skrivbord. Bara sådär. Rakt av. Då kanske kakmarodören hade lärt sig att respektera gängse kaketikett i fortsättningen.