magstar

Jag är inne i en tankeperiod. Jag har massor med funderingar. Stora & små.

Det kanske är svårt att svara på, men är jag tragisk? Dömer jag mig själv för hårt?
Jag klankar på mig själv, drar ex upp irrelevanta åldertecken för att vinna poäng..

Jag menar: Egentligen är jag ganska tillfreds med mig själv. Jag är som förr, men
förädlad och mer välsmakande, som ett årgångsvin.

Men det är som det är. Med allt. Har slutat förundras över ödet och livets tvära kast. 
Som en vante har jag ibland kastats hit och dit, fysiskt och känslomässigt.

Tror jag är som folk är mest.
Och ändå inte alls.