magstar

Under påsken träffade jag vänner, kamrater och familj när jag åkte norrut en sväng.

En av dem jag träffade sa till mig Du är så rolig och oförutsägbar. Du hoppar alltid på olika projekt, extrajobb, pluggar och "håller på". Du är inte som andra i din ålder. Du verkar ha sådana ambitioner.

Jag har inte tänkt i de banorna själv. Jag "bara gör", ibland mycket, ibland mindre, men det är oftast något på gång. Jag trivs med det. En tydlig ram, men där själva målandet av tavlan alltid pågår. Jag kallar det inte ambitioner, inte karriärambitioner iaf. Möjligen ambitioner att ha kul och trivas. Men för enkelhetens skull, låt oss ändå kalla det "ambitioner".

En annan person frågade mig, så sent som igår, över en kopp kaffe Vad tänder du på hos en kille?. Jag tänkte och tänkte. Svarade sedan, helt ärligt: Jag vet inte.

Attraktion kan vara ett utseende. Det är klart att man tänker på någon "heting" när man fantiserar, men när det kommer till "verkligheten" så är det annat som gäller. Eller "både och" om man har tur...

Märker allt som oftast att det är viljan och ambitionen att ta sig framåt, vilja utveckla, förändra som gör mig nyfiken på en person, som lägger en grund för attraktion, dvs ambition. Kan lätt titta tillbaka i mitt liv och utvärdera de, trots allt, ganska få personer som jag verkligen "gått igång" på. De har alla haft det där "drivet" att ta sig vidare, inte stanna i slentrian.

Därför: Ordet som sammanfattar vad jag attraheras av är (trots allt): Ambition.

Slutkläm: Inser att jag attraheras av personer som (om jag ska tro på person nr 1, ovan) på något sätt liknar mig själv, som vill vidare i stort eller smått, på olika vis, som vill att hjulen fortsätter snurra.