magstar

Jag åker sällan utomlands. En anledning till detta är att jag trivs så förtvivlat bra på hemmaplan. Jag trivs med årstidernas växlingar och bara tanken på att åka "till solen" när det är sommar i Sverige (även om det regnar) får mig att må lite smådåligt. När jag nångång åker iväg på en s.k solresa så blir det när snön ligger djup, men inte ens då känns det helt ok. Nej, snarare lite onödigt. En annan, påtaglig, anledning till att jag trivs här i de norra regionerna är att jag inte gillar smådjur, parasiter m.m... Titta exempelvis på den här lille gynnaren:



Låt mig presentera Harry Hakmask. Han och hans kompisar bor i varma länder med långa, varma, stränder. Ni vet det där klimatet som alla, som lever under den svenska permafrostens oxpiska, drömmer om att få uppleva åtminstone ett par veckor om året. Han har sisådär några miljarder systrar och bröder som längtar efter att träffa oss alla. Inte nog med det. Harry och hans vänner vill flytta in, så att säga...

Såhär skriver Smittskyddsinstitutet:
Hakmaskar är vanligt förekommande i fuktiga klimat i tropikerna. Hakmaskarna är rundmaskar och de fullvuxna maskarna (ca 10 mm lång) lever i människans tarm, där de suger blod. Namnet "hakmask" syftar på de kraftiga "hakar" maskarna har vid munnen, med vilka de fäster sig i tarmslemhinnan. Maskarna lägger sina ägg i tarmen. Larverna har förmåga att ta sig igenom intakt hud, oftast på fötterna, och de når så småningom tarmen där de utvecklas till fullvuxna maskar.

Plötsligt känns det bara rätt skönt att jag inte bokat någon resa, vilket jag övervägt en längre tid. Med denna information som grund så väljer jag hellre att sova i en hink med TBE-fästingar än att få en inneboende med den där fula nunan. Hujedamej.