magstar

Jag tycker om att gå på bio själv. Ensam. Det låter kanske konstigt, men så är det iaf. Det händer att jag gör det nu när jag jobbar nätter, sover på dagarna och ibland har någon timme över på eftermiddagarna. Det är en av få gånger jag lyckas stänga av helt. Jag köper ingen dricka, inget godis. Ingenting. Och jag pratar inte med någon. Det känns på nåt konstigt sätt väldigt meditativt. Även en film som suger kan på detta sätt ge mig något. Att lämna en biograf och komma ut i dagsljuset igen är lite grand som att födas på nytt. Tjohoo, vad ljust det är, var är jag, vart är jag på väg? För en liten stund är allt nytt och allt gammalt är bortspolat. För en liten stund.

Det jag inte gör är att gå ensam på nån av kvällsföreställningarna. Där går gränsen. När det börjar bli "par-tid" sticker man ut för mycket utan sällskap. Jag kan inte längre vara lika anonym. Jag inbillar mig att de tittar.

Men många är alltså gångerna då jag gått på bio själv. Gånger jag behövt tänka. Och gånger då jag behövt slippa tänka. Bara vara. Gånger då jag behövt komma bort en stund.