magstar

Söndag i Hufvudstaden. Några minusgrader, solen tittar fram och jag tänker att så här borde vädret vara jämt. Iaf då det är vinter. Jag sitter vid köksbordet och försöker formulera ett mail till en vän/ f d vän. Inser att det får vänta. Kanske imorgon. Jag tror det, det finns en del att berätta. Vi har inte hörts på ett tag. Vet inte vilken ände jag ska börja, om jag ens ska göra det? Han lever sitt liv, jag lever mitt. Sällan eller aldrig korsas våra vägar.

Det känns konstigt att inte ha nån kontakt med någon som man är så nära, men ändå inte. Men det är så det har blivit. Det är väl så det ofta är. Inbillar jag mig. Men nu ska jag sätta mig ner och berätta lite. Tänkte jag.

Samtidigt ser jag T, som är på besök, korka upp en söndagsöl samtidigt som han spelar ett spel på tv´n. Det går tydligen sådär. Nyss var det frustration över Whitney Houstons död. Han svär lite. Jag känner honom allt för väl.

Jag lyssnar på "First aid kit", de två svenska systrarna som just nu får massor med uppmärksamhet och har stora framgångar, samtidigt som jag rapar sushi från gårdagen. Kombinationen råa fiskrapar och musik borde bli nån sorts märklig kombo. Tar en klunk te och längtar efter promenaden jag snart ska ta, och att få vara ensam en stund.

Det är söndag i landet Lagom.