magstar

En god vän är förälskad. Han är förälskad på det där sättet som jag skulle vilja vara. Jag saknar att sakna. Att känna att man är i en bubbla med någon när man går ut. Som att ingen annan finns. Som att alla ljud dämpas. Man står nära, nära och bara är. Man behöver inte prata. Man vill inte ha någon annans uppmärksamhet. Det är bara två personer. Där och då.

Det letar jag efter. Eller: Borde leta efter.

Jag har haft det. Flera gånger. Korta perioder. Men jag lyckas alltid paja det. Inte genom att vara otrogen. Skulle aldrig hända. Är trofast som en hund. Men passionen försvann. Vad gjorde jag för fel? Gjorde jag något fel?

Ska jag nöja mig med att vara kär ett tag och sen bara vara vänner, eller inte ens det?

Jag vill brinna med någon. Tills jag dör. Tror jag.