Tempot är liksom högre

Hemma i norr är jag en snabbgångare som tycks skena iväg, förbi alla andra som går samma väg. I Stockholm är jag en bromskloss, en lugn flanör, som stör fartflödet på trottoarer, i trappan upp och ner till/från tunnelbanan osv. Trots att mitt tempo är detsamma oavsett var jag är.

Jag trivs i min nya roll.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0