Dylan
Jag sitter och lyssnar (motvilligt) på Bob Dylan medan jag jobbar.
Mest gör jag det för att jag aldrig fattat vad hans storhet är, men vill gärna fatta.
Och mycket kan man ju säga om farbror Dylan.
Men nån muntergök är han ju inte. Alls.
Mest gör jag det för att jag aldrig fattat vad hans storhet är, men vill gärna fatta.
Och mycket kan man ju säga om farbror Dylan.
Men nån muntergök är han ju inte. Alls.
Kommentarer
Postat av: Mia
Grå, grå, grå, grå, grå, grå ... I min ungdom lånade jag en notbok med bara Bob Dylanlåtar som jag tänkte spela på piano. Det var mycket enkelt. Jag kan spela låtarna utantill fortfarande, bakbunden, med förbundna ögon... grå grå grå grå grå grå...
Postat av: Peter Persson
Dylan är kung!
Postat av: Zimmer-Zimon
Jag håller med dig, Magstar. Dylan var kanske banbrytande på något sätt för tusen år sedan, men vad har han gjort efter 60-talet som någon bryr sig om? Tråkiga låtar, tråkig röst. BU!
Trackback
