magstar

Träffade en kille som jag tidigare bara snackat med på telefon. Han är en "kille på G", jobbar bl.a med film- och reklamprojekt. Han är en sån som det snackas om.

Vad som förvånade mig var dock inte allt vi hade att prata om. Nej, jag blev förvånad över mig själv. Född och uppvuxen i mellersta norrland, som jag är, så blev jag lite lätt förvånad när jag öppnade munnen och pratade: Stockholmska. Ganska bred sådan. Riktigt löjligt faktiskt. Visst, det kan bero på att nyss nämnde kille snackar rätt bred stockholmska och att nästan alla jag snackar med numer bor i huvudstaden, men ändå.

Jag hoppas, och tror, det hela beror det på att jag anpassar mig till den jag pratar med. Ända sedan barnsben har jag varit sådan, snackat Kalixmål med kusinerna och Gotländska då vi varit i stugan.

Hoppas bara att jag inte träffar nån från Nikkaluokta. Eller Eskilstuna.

Jag är helt enkelt inte redo att låta skitnödig riktigt än.