magstar

Ok, jag erkänner. Jag är slö slapp och håglös. En bruten människa.
Påminner lite om en zombie, fast på jakt efter energi snarare än hjärnor.

I morse när jag öppnade mina ögon så skrek alla kvarvarande saker i vardagsrummet att "Vi vill också bli utburna!". I hallen mötte jag alla skor som var på väg in till tv´n för att socialisera.

Man borde en massa saker. Borde t ex se till att få lite liv i livet. Försöka liva upp lite. Typ ta en fika med en kompis.

Men hur jobbigt är inte det då? Det ska ringas och sms:as, bestämmas plats, tas ut kontanter, transporteras arslen och beställas krångliga kaffemixar. Sen ska man vara trevlig också. Bah. Går bort.

En god middag kanske? Köpa hem lite fina råvaror och laga till nåt härligt! Men nä. Det känns ju som ett marathon att ens ringa pizzerian. För att inte tala om att gå och hämta de platta kartongerna.

Det får bli Här är ditt kylskåp istället. Sista filskvätten. Med müsli. Och en Hallongrotta till det micrade kaffet som dessert. Orkar inget annat just nu.

Flytten, jobbet, bristen på riktig vinter, mörkret... Energidränage!

Ljusterapilampa är nog grejen. Googlade på det nyss. Varför är de så dyra? Tvåtusen spänn!? Det borde vara subventionerat av staten på dessa breddgrader. En ljusterapilampa i varje svenskt hem. Det skulle man nog tjäna in i längden.

Nej, nu jävlar ska jag ta tjuren i hornen, besegra min konstruerade mentala svärta. Jag ska övervinna rädslan, fobin och ångestattackerna - och gå och packa ännu en kartong. En av de sista.