magstar

Min knä packade ihop igår. Igen.
Det är drygt två år sedan olyckan var framme och slet av ett korsband, förstörde delar av en menisk och kvaddade brosk. Det var då det. Drygt två år senare har liksom inget hänt. Jo, det är klart: Jag kan inte röra mig som förr. Jag har (delvis pga av detta, delvis pga av annan krämpa) blivit ännu fetare, och idag "det förbjudna", bitter. Bara lite men ändå. Men någon form av korrigering, typ operation, är jag inte i närheten av. Fuck!

Idag är det bättre med mitt gamla knä, men jag vet inte när det smäller igen, när det känns som någon driver en kniv rakt in och vrider om. Fr o m nu måste jag gå omkring med kryckor "för säkerhets skull".

Imorgon är det jag som börjar om kampen för ett gammalt knä. Fram till dess: Lite bitter.