Udda yrke

Via en bekants bekant träffade jag idag, för första gången, en jockey.
En jockey är en ryttare på en galopperande häst.

Alltså: Han var pytteliten. Han hade små händer och pratade tyst.

Han var lite som en nalle.
Jag ville lyfta upp honom och ta med honom hem.
Jag vill krama honom.

Onsdag den 13:e april

Dagen då döden visade sig. Eller iaf en släkting till densamme.
Hujedamej.


- Är det inte då den 13:e infaller på en fredag som det betyder otur?

Hmmm...

Det är något konstigt med den här bilden, något udda. Hmmm...



Nu ser jag...
Varför är det en massa prickar på plattan han har i munnen?

Craving

Jag vill bara meddela att jag bytt craving.
Efter en månads missbruk av gröna, syrliga, äpplen så
är det nu dax för.. (trumvirvel)

Tadaaa!!! 

Citronvatten!

Föga upphetsande. Men 2-3 liter om dagen talar sitt tydliga språk.

Efterlysning: Någon som gillar gröna syrliga äpplen.
En full skål finnes i centrala Sundsvall.
Bytes gärna mot citroner.

Fuck you!

Vaknar, dricker kaffe, går in på Facebook och ser dagens vanliga drös med statusar som sammanfattas under namnet "Carpe diem". Vart kommer alla dessa positiva människor ifrån som aldrig verkar ha en dålig dag, som ser fåglar, blå himlar och regnbågar även i den värsta snöstormen?

Är de drogade?
Är de bästis med Gud?
Är detta en trend eller en smitta?
Finns det en diagnos?
Hur vet man att man är glad om man aldrig är ledsen?

Jag läser ännu en status: I varje människa finns det något att älska!

I helvete heller!!
Jag skriver "Fuck you" som kommentar och kopierar sedan samma strof och klistrar in den på ytterligare 14 positiva statusar. Här får ni era glada jävlar!


Äntligen lördag! Solen skiner!  ;)

Kör mot skogen...


Mitt-i-veckan-besvikelse

Han tittade sig omkring. Han koncentrerade sig och sa med bestämd röst:
Lägenhet! Städa dig!

Det funkade väldigt dåligt.

Onsdag


Barn

Jag har observerat att småbarnsföräldrar ofta får för sig att
just deras barn är överlägsna andra barn.


Jag undrar: Varför hör man aldrig någon mamma eller pappa som säger:
"Njaaäee.. Han är väl rätt medioker, den lille. Lite småkorkad som ungar är mest"

Forskning visar att en schimpans och ett treårigt barn ligger
på liknande intelligensnivå.
Så om din unge inte röker, cyklar enhjuling eller
skalar banan med fötterna,
så vill jag inte veta.



Nunna

En del dagar ser jag nånting gott i alla. 
Jag betraktar min omgivning och tänker tankar som "så duktiga ni är". 
Jag tänker mycket mer än så. 
Att de oroas över miljöhoten, våldet, drogerna, 
ondskan, längtan efter fred, lugn, kärlek, godhet osv.

Jag tror på mänskligheten. Ibland.
Jag tror det är gott att tänka gott. Att se det goda, det ljusa, trots mörkret.
Idag är det en sån dag. Åtminstone just nu.
Jag ska försöka tänka gott även imorgon, kanske i övermorgon också.
Känner mig lite grann som nunna.

Fredag? Nej, tisdag!


Söndagssär skriv ning

Ska jag satsa på en grön pepparsås eller en grönpepparsås?

Ja, just det

Hade trevligt värre igår. Först heldagskonferens.
Sedan After work med Peter, Peter, Emil och Karin.
Drack drinkar, åt anka, drack vin, pratade, drack mera vin.
En ny "shot" så dagens ljus. "Pingu" är född. God? Jadå.
Ja, ungefär så gick det till.
Mycket trevligare än vad det kanske verkar som.

Tillbaka

Mmm, tillbaka i verkligheten igen.
Bloggar för lite.

Sorterar intrycken nu.
I´ll be back!

Ett jävla vårtecken!

Varför är dragspel det givna valet för dagens gatumusikanter?
Man sitter på spårvagnen
Stressad som fan
Och tittar ut genom fönstret
När det kommer en liten, liten grabb
Med ett stort, stort oljud
Då tappar man lusten att andas.
Och så gråter man.
Våren är här! Leve våren! Leve Dragspelet!
Eller kanske inte. Jag tar tillbaks det där sista...

Varför är dragspel det givna valet för gatumusikanter?

Man sitter skönt tillbakalutad i soffan.
Balkongdörren är öppen. Man hör saker...
Och tittar ut genom fönstret.

Där står en liten, liten man.
Med ett stort, stort oljud. Ett dragspel.

Det är då man tappar lusten att leva.

Jag har en plan

Så säg, mina bloggläsande vänner, är det inte på tiden att jag skriver något roligt här?
Jag känner hur den leende bloggjävulen flåsar mig i nacken.
Jag skulle gärna gjort det, skrivit något kul alltså, om det inte hade varit för att min hjärna består av tuggade chilinötter och billigt vin.

Det behövs bränsle. Så jag har en plan.
Jag ska eventuellt injicera Red bull och vodka rakt in i självaste aortan.


Sjuk och ensam

– Hallå.
– Hej, det är Magnus. 
– Mange! Åh vad glad jag blir när du ringer. Jag har tänkt så mycket på dig i dag. 
– Jamen, vad trevligt. Varför har du tänkt på mig?
– Äh, ja … Jo jag känner mej sjuk och lite ensam. 
– "Sjuk och ensam", och det fick dig att tänka på mig? 
– Eh. Jaa? 

Hepp

På jobbet

– Du, kan jag få låna ett kautschuk av dig? 
– Va? 
– Kan jag få låna ett kautschuk av dig? 
– Vad hette det? 
– Kautschuk!!! K A U T S C H U K!!! 
– Vad är ett kautschuk? 
– ETT SUDDGUMMI! 
– Ja, men säg det då! 
– Vadå, kallar du det för sudd, eller? 
– Ja, vad skulle jag annars kalla det? 
– Kautschuk.

Svansjön

Varför ska man om man är lat (som jag) skriva massa ord och berätta något när någon annan redan skrivit det jag tänkt skriva? Man gör inte det. Man stjäl kopierar. Jag fick biljetter till föreställningen av en kamrat som är dansare i ensemblen Norrdans. Det som en annan kamrat, Lena Sjödin-Roman, skrev gäller även för mig. Såhär skriver Lena:


Vill bara ödmjukt berätta att jag blivit bergtagen av Scenkonstbolagets Svansjön.
Så. Bra. Det. Var.
I brist på relevant recensionsspråk innehållande korrekta balettord, teateruttryck och musikaliska utgjutelser kommer här en betraktelse från hjärtat:

Shit, vad händer? Musiken omvandlar min kropp till en vinterruggig svan. Min högsta önskan nu är att få dansa med ett badkar. Alternativt ligga i ett och antingen 1. lojt hänga ut ett ben eller 2. sensuellt linda mina armar runt varandra och sträcka dem mot himlen. Åh vad snyggt det skulle kännas. Åh vad snyggt det är med människor mot vita kakelplattor.

När trollkarlen i första akten ålar in över golvet är han faktiskt bortom ord. Han finns inte fast han syns. Dansen materialiserar magins väsen. Närvaro, tänker jag.  Alltmedan prinsen snackar med sig själv i olika varianter. Som på Twitter.

Flörtiga flöjttoner och geniala fioler får alla på scenen att bara svepa sina steg i en lustiger dans. Ja, det är ju balett det här. Svarta svanen gör entré och förändrar allt. En utmanande läckerbit som får alla prinsarna att tappa vettet. Ligga? Tror det va.

Åh vad häftigt det är. Tjajkovskijs musik leder sedan handlingen rakt in i ett slut som är så långt från Disney man kan komma. Jag får göra konstgjord andning på mig själv för att orka klappa så mycket som den här föreställningen är värd. En gång till. Jag vill se en gång till.


Jag konstaterar att...

... jag verkligen gillar mitt jobb. Jag kanske borde ha ledsnat efter alla år, men icke.
Så gott som alltid så har jag kul på jobbet. Om det strular med annat (trivialiteter som kärlek, ekonomi, dyrt kilopris på tomater, fetma osv) så skjuts det oftast åt sidan då jag får ta itu med mina uppgifter. Känner mig lyckligt lottad.

Apropå det så har jag idag tackat nej till ett jobb i Stockholm. Jag skulle ha varit kvar i företaget, men sysslat med annat under en period. Nu fortsätter förhandlingarna med nya uppgifter på hemmaplan. Det blir, som det verkar, nytt jobb på gammal arbetsplats. Åtminstone fram till årskiftet, sedan får vi se...

Har f ö gjort en "Loppisrunda". Kom hem med en ganska schysst bordslampa (alltså en sådan man har stående i fönstret). Ett lämpligt fynd då Ikealampan som köptes för knappa två år sedan helt plötsligt slutat fungera.

Det var väl allt för nu.




Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0