magstar

Hej och hallå, det här är bloggen som talar!

Just nu sitter Magstar ett gäng mil från staden i sten och med största sannolikhet svettas som en gris, men spelar trevlig iaf. Exakt var är oklart, typ hemligt. Detta är nämligen bara ett tidsinställt inlägg som skrivits för att meddela att Magstar-butiken (högst troligt) kommer att vara helt stängd fram till torsdag eller fredag. Men snart är det business as usual igen.

Morsning korsning.

Nej, nej, nej... Detta får inte ha hänt, men det har hänt...
En kamrat, som är endast ett fåtal yngre än jag, blev anmodad att visa leg på Systembolaget av en söt kille (sa han). Jag försökte givetvis genast komma på nåt spydigt att säga till honom men det gick inte. Det finns ju inget som kan förminska en sådan sak. Satanshelvetsjävlaskit. Istället lät jag bara en våg av simpelt, billigt avund skölja över mig. Den jäveln. Han levde just min dröm.

Jag har alltid velat få legitimera mig på systemet. Alltid. Jag har alltid velat få uppleva den underbara misstron om att jag inte är gammal nog för att handla rusdrycker. Jag minns dagen jag fyllde 20 och malligt gick ner till Systembolaget i gamla Härnta. Jag lastade upp en flarra Kir och en kvarting Brännvin special (vem dricker Brännvin special egentligen?) och väntade spänt på att få bitchslappa tanten i kassan med mitt leg. Men frågan kom inte. Hon synade mig inte ens. "Var det bra så", var allt hon sa. Och inte en endaste gång har jag fått frågan sedan dess. Det känns för jävligt. FÖR JÄVLIGT!

Jag har försökt se nervös ut, flackat med blicken och tittat skyldigt på dem. Jag har gått till såväl ung som gammal kassapersonal, gärna med en tendens till synfel, och ibland har jag nästan trott att de ska fråga mig. Men det har de aldrig gjort. Jag har under årens lopp tvingast acceptera det faktum att jag aldrig kommer få uppleva den där ynnesten att "tvingas" visa mitt körkort. Tiden är ju inte på min sida direkt. Tvärtom.

Mitt sista desperata försök får bli att köpa mig en t-shirt med Twillight-motiv och börja handla Blue Nun, cider och alkoläsk.

Firar den avslutande "inomhusdagen" med en stooor Martini Bianco med massor av is. Helt plötsligt känns livet lättare, trots vetskapen om morgondagens 3-timmarsresa i bilen, möte i solsken och sedan 3 timmar hem igen. Hujedamej.

Jo, jag tycker det känns sisådär att sitta inomhus med tusen arbetsuppgifter då solen skiner, och termometern visar typ 30 grader... Jag tycker verkligen inte det är ok. Jag tycker t om att det är orättvist, att det är fel. Ja, det tycker jag faktiskt.

Jag börjar få problem med de där nummer- och bokstavskombinationerna som man ska fylla i för att bevisa att man är människa, och att man finns,så fort man använder ett formulär. Jag vet inte om det är min syn som håller på att bli sämre eller om nummer- och bokstavskombinationerna rent generellt börjar bli svårare att tolka för att robotarna har blivit smartare.

 

Det känns som en oroande utveckling eftersom jag inser att  robotarna antagligen kommer att vara smartare än vad jag är om några år. Då lär jag aldrig kunna bevisa att jag är människa. Och att jag finns. Hujedamej.

Solen skiner. Jag har flyttat ut verksamheten till ett café. Bredvid mig sitter en kille och Facebookar (ja, det heter så på min blogg denna söndag). I tio minuter har jag försökt att snegla fram vad han heter så att jag kan poka honom på Facebook från sätet bredvid.

 

Det kändes som en rolig idé i början men nu verkar han mest lite stirrig över att jag sitter och sneglar på hans skärm och idén börjar kännas sådär. Kanske kan man lätta upp stämningen genom att poka honom på riktigt med en IRL-poke? Eller...?

Eftersom han sitter och läser på Giffarnas (fotbollslag i Svall) hemsida så har jag nu bestämt mig för att låta bli. Mina fördomar säger mig att fotbollsentusiaster inte har någon humor.

Inlägget från igår handlade om kärlek. Typ.

Kärlek och jag har försökt komma överens med varandra hela livet.

Med blandat resultat.
Väldigt blandat.

Du måste kunna läsa böcker för att få mig.
Kunna uttrycka dig hyfsat i tal och skrift.
Kunna simma 25 meter.
Och sen hoppa från kanten.
Kanske le lite.
Och säga att jag är fin.
Svårare är det inte.

Ränderna går aldrig ur, brukar det heta...
Hur mycket får man egentligen dricka på en midsommarafton?
Det där var en retorisk fråga. Skit i den.

Hursomhelst - Hade otroligt trevligt och kul igår.
Trevliga människor, god mat, god dryck. T o m lekarna var kul.
Inte fullt lika kul att vakna idag.
Bakfull, okänd karl i sängen, trasigt champagneglas på golvet.
Prisar min Sodastream och Alvedontillverkarna.

Hepp!

Första veckan på "nya" jobbet är avslutad. Kul, men jobbig.
Chefsjobbet är onekligen varierat. Från offertintag på golvvård till teknik för P2-inspelning av klassisk konsert, och allt däremellan. Ser fram emot helgens firande och tillhörande umgänge. Önskar bara att jag kunde klona mig själv och vara på alla festligheter jag bjudits på samtidigt. Men, men...

Önskar er alla en bra midsommar. Vädret verkar, på de flesta håll, bli ett typiskt svenskt midsommarväder. Jag klagar inte, jag konstaterar. Som sagt. Ha en:

Läste en artikel om att det amerikanska uttrycket "cougar" nu har nått till Sverige. Enligt artikeln så handlar det om äldre kvinnor som vill ha yngre män som vill ha äldre kvinnor. De skriver: “En cougar är alltså en äldre kvinna som är sexig. Kort och gott. Hon är också klart besläktad med en milf. Det senare är en förkortning för ”mothers i’d like to fuck” (mammor som jag vill ligga med).”

Det var som sjuttsingen! Jag vill i sammanhanget informera om att jag är 8 år äldre än min senaste erövring, och ännu äldre i förhållande till min förra sambo. Jag är således en manlig cougar (så länge vi bara ser på åldersaspekten i alla fall). Min ödmjukhet förbjuder mig att lägga några värderingar i hur sexig jag är. Möjligen är jag också en filf. Det känns bra.

 

PS. För alla eventuella yngre bloggbesökare så vill jag tillägga att när jag skriver “det amerikanska uttrycket” så betyder det att uttrycket kommer från USA. En synnerligen jobbig kamrat brukar vilja förtydliga att man slutade att säga Amerika om USA i början på 1900-talet.

Hahahaha....  Ja, jag säger då det....

Det här klippet är ju underbart, för att inte säga fantastiskt. Jag får lite känsla av “katten på råttan och råttan på repet” av det...

Det är lite kul det där med att man knyter kontrakt med "polare från förr" via Facebook.

Jag ringde upp en gammal klasskompis, som jag inte har träffat på sisådär 25 år, och blev förvånad när han lät som en "40+farbror". Är det detta som kallas självbedrägeri?

Mina stunder av nyfikenhet tillsammans med min HTC fortsätter... "Inhandlade" nyss, via appstore ett program till mobilen som, på bara fem veckor, ska hjälpa mig att klara av över etthundra armhävningar i sträck. Kanske till och med 150 stycken. Hörde ni? I sträck!

 

Varför? Ja, det undrar jag också. Vad kan man möjligtvis ha för nytta av att kunna göra över hundra armhävningar?

 

Program skrotat!

Har ni sett den? Självklart har ni det! Använder ni den?
Jag har jobbat hårt på att använda den, lära mig osv, men nu är jag tveksam.
Jag snackar naturligtvis om applikationen till mobilen som publiceras på Facebook var du befinner dig. Om man hade presenterat den här för 3-4 år sedan, hade alla skrikit om storebrorssamhället, kränkningar av mänskliga rättigheter och kanske något inlägg om hur det här kan användas av totalitära stater. Men idag är det annorlunda och en hel drös av lallande, jagsvaga dumskallar (undertecknad som ex.) har naturligtvis hakat på, desperata efter att försöka ge sken av att leva rika och spännande liv. Men efter en tillbakablick på vart jag landat så tror jag att jag fr o m nu avstår. Jag, och mitt liv, är helt enkelt inte tillräckligt intressant.

Lördag 14.30 Magnus är på Dressman. Gilla!
Lördag 16.30 Magnus är på Gotlandsbåten. Gilla!
Lördag 21.30 Magnus är på Tönnebro Värdshus. Gilla!
Lördag 23.45 Magnus är på Toaletten. Gilla!
Lördag 00.48 Magnus är på soffan. Gilla!

Är hemma igen efter en intensiv snabbtur till Gotland.
Hann med att städa ur Visbylägenheten, inför sommarens frånvaro, och dessutom vara i stugan, insupa atmosfär, natur, höra göken, se fasaner, softa... Älskar Gotland, men fick lite ångest över att känslan inom mig skrek "semester", men sanningen är att jag ju inte har min ledighet förrän senare i sommar. Life´s a bitch...

Men.. Trots den korta resan över 4-5 dagar så kan jag ändå konstatera att den gamla klyschan "borta bra, men hemma bäst" stämmer hyfsat bra, men "borta" är inte heller fel. Inte om "borta" är Gotland.

Sista sändningen på länge är gjord. Konstig känsla, men skönt.
Nu väntar nytt jobb. Fick dessutom en jobbförfrågan från hufvudstaden.
Kanske kan bli något 2012. Konstigt det också.

Mobilen, min Galaxy, som toalettdök igår, funkar igen! Hårtork is da shit!
Tror dessutom det kommer att funka på K&M´s bröllop i juli.
Idag besökte vi den herrgård där festligheterna kommer att ske.
Jag ska vara toastmaster. Ett hedersuppdrag.

Just nu. Tvättar och packar. Efter avslutad utbildningsdag imorgon så
blir det en Stockholmssväng följt av ett besök på Gotland.
En sorts kortsemester. Önskar det vore en långsemester.
Ser fram emot att få komma till stugan, till lugnet, där själen vilar och läker.
Ser fram emot att träffa Hampus igen. Min bästa unge.