magstar

Jag sitter i soffan och försöker ta mig i kragen. Borde ta itu med annat än bara sitta.
Men tankarna är fokuserade på morgondagen.

För första gången på många år så ska jag ta en längre paus från mitt jobb som sändande journalist och programledare. Så gott som varje dag i över 15 år har jag dagligen pratat i radion. Det är en del av min identitet, en del av mitt liv.

Känslorna är blandade. Jag älskar verkligen det jag gör, men ändå ska det bli oändligt skönt att inte göra det jag gör, och göra något helt annat. Anar att det är detta som kallas "skräckblandad förtjusning".

Vatten 1:
Det regnar rejält idag. Typ monsunregn. Jag älskar det!
Skulle det regna länge, typ flera dagar, skulle kärleken avta, men en dag med skitväder då man, efter jobbet, kan ligga inomhus, se på film, läsa, sova osv är underbart.

Vatten 2:
Plums lät det när jag var på toaletten. Nej, det var inte "bumelibum".
Det var den ena av mina mobiltelefoner som valde att göra en saltomortal och dyka rätt ner i porslinsfotöljens nyspolade (thank god) vatten. Det var bara att låta handen dyka ner i stolen, fiska lite med fingrarna och sedan lyfta upp min månadsgamla Samsung Galaxy som inte längre ville tjänstgöra. Helt plötsligt så känns det bra, efter alla svordomar över att jag måste ha två apparater, att jag har min HTC Desire S att tillgå. Kan man nås på mobilen finns man. Jag finns.

"Det luktar alkis här" sa kollegan Emil på morgonmötet. Det var mina händer som spritats 3 ggr efter toalettbadet som spred den socialrealistiska, och välbekanta, doften av alkohol.

Vem lyckas boka tre extrajobb + ett 50-årskalas, på en och samma helg, då det är kanonsol, 30 grader varmt och en båt, bunden vid land, guppar på vattnet och ropar "Maaaaagnus. Kom hiiiit och åk med mig..."..??

Som ni redan fattat är svaret: Jag, eller Magnus eller Magstar.

Tre av de fyra punkterna är redan avklarade. Nu väntar den sista. Kl 16 har Travet (vad kan en travbana ha för firmanamn? AB Trav & Galopp, kanske..?) köpt mina tjänster, så då ska jag svettas offentligt, inför publik. Som man bäddar... Båten får vänta...


Ps. Klockan 07.20 var det 25 grader varmt... Nu är det varmare...

This is the first bloggrej jag fixar via nya mobilen. Vill bara meddela, to the southern part, of Sverige. Ni har regn. vi har sol och ca 30 grader varmt. Kollar man i ex Aftonbladet kan man tro att regnet  finns i hela landet. Mitt enda problem just ar att det gar att skriva bokstaver med prickar. Utom i.... Tuff shit. I'll be back.

Ibland (läs: ganska ofta) så inser jag att jag inte var tillräckligt uppmärksam när jag gick i skolan. Men numera så kan man ju surfa runt på nätet (läs: Googla) för att slippa framstå som helt oduglig. Problemet är bara att så fort jag googlar efter något så inser jag hur mycket annat det är som jag inte heller kan. Vojne vojne!

 

Idag, efter Sveriges vinst över Finland i kvalet till fotbolls-EM igår, så kunde jag inte släppa tanken på det finska språket, som ju är hyfsat svårt att förstå. Detta ledde mig in på Wikipedia där jag hittade den här texten:

“Finskan saknar liksom de övriga uraliska språken grammatiskt genus. Bestämd och obestämd form finns inte. Finskan är ett agglutinerande språk och har 15 kasus: nominativ, ackusativ, genitiv, essiv, partitiv, translativ, inessiv, elativ, illativ, adessiv, ablativ, allativ, abessiv, komitativ och instruktiv. Böjning av ord sker i kasus och numerus, med ändelser och med stadieväxlingar.”

 

Men hallå...!! Jag blir nästan lite konspiratorisk och misstänker att någon har lagt upp ett stycke hittepåtext för att jävlas med oss som inte var tillräckligt uppmärksamma i skolan.

Nationaldagen är snart slut.
Har jobbat, stått på en scen, hela eftermiddagen inför "glada svenskar".

Igår fick jag någon sorts zigenargen aktiverad. Åkte runt hela dagen och hälsade på hos vänner. Tror det hann bli fem olika mellanlandingar innan klockan var kväll och det var dax att dra hemåt. Trevligt värre.
Frank, min bästa hund, är nu i Uppsala. Han har, som vanligt, skött sig utmärkt under sin första tågresa.

Nu väntar ännu en vecka. Det ska bli kul att se vad som händer.
Återkommer (förhoppningsvis piggare än nu).

Storyn om min lilla bästis, Frallan, fortsätter.
Jag hoppas och tror att det jag gör är det rätta. Jag hör min kamrat Evas ord: Hundar är inte som människor. De är inte bittra eller saknar. Blanda inte ihop dina egna känslor med hundens.

Eva är krass. Hon får Clint Eastwood att framstå som en mjuk filt, men jag tror hon har rätt.
Eftersom det inte längre funkar med en hund i mitt liv så försöker jag fixa så att det ska bli
så bra som möjligt för min lille kamrat.

Frank ska, om det går som det ska, bli "sällskapshund" åt en flickhund.
Igår lämnade jag honom över helgen hos Maja, presumtiv matte.
Frallan var lycklig, som bara en liten kåting som han kan vara, av att få vara nära en tik.
Som vanligt så märks det inte för en sekund att han egentligen börjar bli lite till åren. Han är
lika pigg, lika glad, lika leksugen, social OCH lika kåt. Ja, jävlar vad han kan dreggla...

Jag har nyss stämt av läget med Maja. Det går bra. Så nu sitter jag här och dräller ett gäng tårar. Det kan vara så att en drygt åtta år lång vänskap är över. Det svider. Som satan.
Men jag tror att det jag gör är det rätta. Jag gör det för Frallans skull. Han förtjänar något bra.

Gårdagen var en stor dag.
Jag må vara både högljudd och kaxig emellanåt, men mest är det bara käften som går.
Sedan ett halvår ingår jag i farbrorkonstellationen "NeverNeverband". Vi är fyra killar/
farbröder/gubbar som börjat spela musik tillsammans. Jag sjunger, Mange lirar trummor,
Peter bänder gitarrsträng och Stefan trakterar bas. Vi har repat sisådär en gång i veckan.

Igår var det premiär. Första spelningen inför publik.
Jag har gjort det tusen ggr förr, men inte det senaste 10-15 åren.
Jävlar i min lilla låda vad spänd och nervös jag var.
Jävlar i min lilla låda vad bra det gick!
Ursäkta min ödmjukhet, men jag sjöng som en Gud. Nästan iaf.
Grabbarna briljerade som de ekvillibrister de är.

Det är detta jag lever på idag. Går omkring på små moln och älskar mina medfarbröder.

Mellan planeringsmöten, utvärderingar och annat världsligt så funderar jag idag, intensivt, på hur jag ska välja att stava "schysst". Det går ju uppenbarligen att skriva både juste, sjyst, schyst och schysst. Just nu så känns "juste" fel och "schyst" med bara ett "s" känns lite fattigt. Kan det vara ok att använda "schysst" (känns bäst) med två "s" eller ska man gå på "sjyst"?

Sitter på bio med en god vän vilket alltid är en upplevelse. Min vän hatar nämligen andra människor. Åtminstone när han går på bio. Och när jag säger hatar så menar jag hatar. Han kan tala om dåliga bioupplevelser i flera år.

Finns det någon i salongen som har godis med papper på, tuggar med öppen mun eller viskar något till stolsgrannen så tittar han med det onda ögat, hytter med pekfingret och säger fy. Ljudligt.

Nu tittar han snett på mig. Han fyar. Kanske är det för att jag bloggar!?

Ni har inte missat det. Kungen har klantat sig. Igen. För vilken gång i ordningen är det?
Går det ens att hålla räkningen? Tror inte det.

Det är många människor som tar tillfället i akt att slå på trumman och säga att "Kungen, så här får det inte gå till. Du borde sluta. Du borde avgå."

Men alltså, hörninini. Det är liksom det som är grejen med att vara kung. Man får göra lite som man vill. Det hör till jobbet. Det är så kungar har gjort allt sedan jättelängesedan. Jobbeskrivningen har alltid varit: Gör lite som du vill. Du bestämmer. Du är, för bövelen, kung!

Nu bestämmer kungen, som tur är, inte mycket i det här landet längre. Sen försöker han sköta något slags syssla som ser ut som ett jobb också. Men så på fritiden kör han old school style, dvs "vad som faller honom in".

Passar inte det upplägget så får vi tänka om kring det här med kung. Jag tycker vi privatiserar. Låt kungen starta Svenska Kungahuset AB och köra sin egen låda. Sen får han göra precis som alla andra. Ta betalt, deklarera och partaja med vem han vill. Hepp!

Dagens ord är "Sköldkörtel".
Den styr stora delar av kroppen. Oftast bra. Ibland inte.

Den kan ex påverka humöret, sömnen, stress, vikt, m.m.

Vad har jag haft problems med det senaste året?
Svar: Humöret, sömnen, stressen, vikten, m.m.

Har klippkort hos farbror doktorn numer. Imorgon är det dax igen.
Mer prover. Mer blod. Mer små piller. Hej vad det går!

Efter en eftermiddag med dammsugare, mopp, dammtrasa, tvättmaskin osv, så var det dax för kvällspromenaden. Som den sluga farbror jag är så tänkte jag "slå två flugor i en smäll". I detta fall betyder det att jag på vägen hem tar svängen förbi parkeringsgaraget och hämtar bilen, och parkerar den utanför huset för att spara några minuter imorgonbitti.

Sagt och gjort. Efter en stunds promenerande kom jag till parkeringsgaraget där bilen står. Eller... Det gjorde den inte. Jag letade lite varstans i garaget, men insåg att bilen var spårlöst försvunnen. Eftersom mobilen blivit kvar hemma så fick polisanmälan vänta en stund. Gick hemåt. Korsade parkeringen utanför huset. Där står en väldigt bekant silverfärgad bil... Den är smyckad med en gul parkeringsbot på 500 spänn... Tydligen glömde jag att köra bilen till garaget igår. Fan!

Grattis, Magstar! Ditt åldrande röner nya framgångar varje dag.
Hepp!

Ja, just det. Inte så att jag vill låta märkvärdig eller så, men ni om ni vill kan ni kalla mig "Tjifen". Efter massor av år bakom en mikrofon smyger jag snart ut ur studion och titulerar mig själv "programchef". Kul? Kanske. Utvecklande? Troligen. Sova längre än till kl. 04.00? JA!

Nu när jag tänker på saken så kan jag nog unna mig att vara liiite märkvärdig iaf.
Hepp!

Hur var det nu igen..?
Jo, just det: För att en blogg ska leva krävs ca fyra (4) inlägg per dygn.

Slutsats: Min blogg är död!
Å andra sidan så sas strofen ovan när ingen skrev på Facebook, då ingen twittrade osv.
Man kan ju inte hinna med allt...

Fråga: Varför gör du på detta viset?
Jag hinner inte med allt jag vill. Har mycket på jobbet. Har varit i Lycksele på konferens.
Har skrivit klart en uppgift jag jobbat på. Har ränt hos farbror doktorn.

Nu: Fredag! Ser ljuset i tunneln!