magstar

Det vore ju jävligt klädsamt om jag kunde skriva ett inlägg.
Har man en blogg, så har man en blogg.

De senaste veckorna har varit hysteriska. Jag ska inte dra hela kalendern, men jag har kombinerat arbete med extrajobb, föreläsningar i Stockholm, Galakväll i samma stad, umgänge med vänner och bekanta, bott på hotell, åkt tåg, festat, kraschat ännu en relation, plockat svamp, klippt gräs... Ja, listan kan göras lång och längre. Till råga på allt så ser det lika fullsmetat ut den närmaste månaden.

Helt ärligt. Jag vet inte hur jag tänkte när jag fyllde kalendern. Troligen var det horan i mig som såg tusenlapparna flyga in. Tvivlar på att det är värt det. Men, men... Som man bäddar får man ligga. Har man tagit djävulen i båten så får man ro honom iland. Ja, ni fattar.

Jag ska iaf försöka bättra mig, både vad gäller bloggande och fyllande av kalendern.

För en tid sedan var det någon som frågade vad som hänt med Frank, min underbara lilla Bostonterrier. Ja, sanningen är inte helt behaglig.

Efter 8 år som en lugn soffhund med främsta intresse att vara snäll, äta, ligga i solen och ev leka med gummileksaker, så har han sakta förändrats. Det började med att han aldrig lät mig vara ifred. Så snart som jag ex lade ner min trötta kropp i soffan och slöt mina ögon så var han där och släppte sin små salivkladdiga gummigrejer i mitt ansikte. Gömde jag leksakerna så krafsade han med sin små tassar på den kind som var närmast, alternativt slickade lite diskret på min näsa eller bet i mina tår. Steget efter det bestod i att han bet sönder en kudde och spred ullen från kuddens innandöme över en stor del av vårt gemensamma boende. Han har aldrig, jag säger aldrig, bitit sönder en endaste grej (förutom gummileksaker) under hela sin levnad.

Det om detta... Härom veckan då jag kom hem från jobbet var han borta. På golvet i sovrummet låg en bok om katastrofer. I den stunden drog jag i slutsatser eller hittade samband med försvinnandet. Jag sökte febrilt efter den lilla fnysnäsan på alla platser jag kunde tänka mig, men ingen Frank. Han var spårlöst borta. Han lämnade inte ens en lapp på köksbordet.

Igår kom det tillslut ett foto inramlandes genom brevinkastet. Budskapet var kort och konsist: Fuck you! Jag räddar liv numer!



Tack Frank. Jag slipper iaf leva i ovisshet.

Det har varit mycket att "stå i" ett tag. Jag försöker komma i kapp.
Inte minst gäller det bloggen. Men hjärnan vill inte riktigt vara med.
Har försökt skriva ett par inlägg, men det blir bara skit varje gång.

"Det var då som Mghrrrphhgg...Gahhh... Nulpehöömöh...Pfffrrt"

Jag får muta den, hjärnan alltså, med godis och löften om nåt finfint.
Men frågan är bara vad man ger en hjärna?
Rödvin passade ju uppenbarligen inte.

... sprit tar fort så jävla slut...

Då var jag där igen. Dvs i läget då jag inte hinner med mig.
Det blev en sväng till Sthlm iaf. Vojne, vojne. Hur orkar jag?
Tack Marcus, Kaj, Erik och Stefan.

Idag är det måndag. Valet satte sin prägel på morgonshowen i P4.
Tro´t eller ej, men jag blev tvungen att tänka. Att snacka med politiker
kräver mer än bara rutin och energi.

Kvällen har spenderats på ett av stadens mat- och nöjesetablissemang.
Vinprovning stod på schemat. Massor av vin i alla färger skulle smakas.
Ett glas och en mugg fick man i handen. Glaset skulle man dricka ur, muggen
skulle man spotta i. Ursäkta en halvalkis, men spotta ut har aldrig varit min grej.
Avrundade med ännu mer trevligt sällskap och en italiensk buffé. Gott!

Så nu sitter jag här trött och lite lagom pruttfull en måndagkväll.
Det är gott att leva.

Här går jag omkring och är trött och har huvudvärk, men varför klaga?
Det finns alvedon, grundkänslan är god, det är fredag och jag känner mig tillfreds med livet. 

Undrar just nu: Stockholm imorgon eller inte...?
Funderar ett tag till.

Från och med den här veckan går jag ner på 4-dagars vecka.
Varje onsdag kan jag därför jobba med mina sidoprojekt, vila osv.
Min första onsdag började mindre bra.

Fråga mig inte varför, men jag vaknade och var på mitt allra sämsta humör.
Jag var arg och irriterad på allt och alla från samma stund som jag öppnade ögonen.
Naturligtvis gick det ut över de närvarande i församlingen. Sorry... Försökte efter bästa förmåga att skicka iväg några fakturor, upprätta några kontrakt osv, men det gick sisådär. Att plåga mig själv och omgivningen var betydligt enklare.

Efter lunch, då jag fortfarande var i samma usla skick, så åkte jag till sjukhuset för att lämna prover, och sedan bestämde jag mig för att göra det som vissa av mina kamrater (läs: Madde och Timo) gör då de har dåliga dagar. SHOPPING!

Det är vanligtvis inte någon av mina bättre grenar, men idag nådde jag nog personbästa för säsongen. Tusenlapparna fladdrade ut ur plånboken lika fort som en svensk sommar blir höst.

En ny kostym, ett par chinos, ett par jeans, ett par "mysbrallor", en tröja, två skjortor, två munkjackor, ett par sneakers, ett par skor och lite annat smågott som sockar, kalsonger, ett bälte, en klocka och en halsduk. Ja, just det, en ny trimmer blev det också.

Av ekonomiska skäl så kan jag inte använda mig av den här typen av terapi varje gång jag är på dåligt humör, men tro´t elller ej. Jag blev som en ny människa, inte bara till det yttre.

Hmmm...
När jag tänker efter så kan jag nog använda mig av shoppingterapin lite oftare. Jag är ju oftast på gott humör, och även om jag inte är rik så är jag inte helt fattig heller. Min terapiform är funnen! Hallelujah!

Det finns låtar och så finns det låtar. Fattar ni?
Jag har varit kär i många låtar. De har varit sommarförälskelser.
Vi har umgåtts ljusa, ljumma sommarnätter. Vi har skrattat och supit oss
fulla på billiga vita viner, men också delat på goda, svalkande, drinkar.
Vi har dansat. Vi har gråtit. Tillsammans.

Men sen är sommaren över och kärleken svalnar, eller typ bleknar i samma takt som solbrännan.
Man tackar för sig med en axelryckning.
När man möts nere på gatan, eller på promenaden med hunden, i sin iPod ett halvår senare så slås man av "varför?". Varför tyckte man det var så speciellt med dem den där sommaren?
Nu är de ju mest... Ganska påfrestande, tjatiga, jobbiga.

Men sen finns det låtar. Låtarna man aldrig lämnar. Låtarna man inte vill lämna.
Som man aldrig kommer över. Som alltid står sig.
Som man återvänder till gång på gång.
Äkta kärlek. Vänskap.

Jag har en hel hög..

1.
2.
3.
4.
5.

Hmm... Jaha! En sådan dag...

En kamrat konstaterade lite torrt: "Jaha, du bloggar...".

Jo, jag vet. Att blogga är kanske inte det hetaste man gör längre.
Faktum är att jag känner mej ungefär lika het som en Foppa-toffel.

Det var bättre förr.
Då var kvinnor kvinnor, och män var män.
Och fikus var en krukväxt.

Vaknade kl 08.35. Startade datorn. Loggade in på Facebook och msn.
En god vän  var redan där. Han tyckte det var kul att vi bägge två var på plats så tidigt på dagen, och därför kunde ta del av varandras vakenhet. Vännen i fråga konstaterade torrt att vårt tidiga uppvaknande troligen är åldersrelaterat. Må så vara.

Jag undrar hur Gud (eller vem/vad det nu var) tänkte egentligen?

Jag menar: Varför vaknar man tidigare när man blir äldre? Ju äldre man blir desto mera orkeslös blir man. DÅ borde man ju sova. Istället klivs det upp i ottan bara för att konstatera att: "Idag orkar jag inget för jag är gammal, men vaken det är jag". När man är ung och kraftfull borde man ju ta till vara tiden och inte sova bort den... Detta är för mig en gåta.

I ren förnekelse sov jag iofs till kl 16 för bara bara två veckor sen.
Jag är m a o inte gammal, bara en bra bit på väg.

Trodde jag "vuxit ifrån" listor, men tydligen inte...

10 FAVORITER
Färg: Just nu: Grönt och lite orange.
Mat: Sparris, Entrecote, avocado... Gillar så mycket.
Band: "Mothers Finest" funkar alltid.
Film: Många, men "Big Fish" får det bli. Igen.
Bok: "Potensgivarna" av Karin Brunk-Holmqvist. En måbrabok.
Sport: Formel 1.
Årstid: Vår.
Veckodag: Alla är rätt bra, på sitt sätt.
Glassmak: Vanilj. Så tråkig är jag. Eller choklad.
Tid på dygnet: 22.30. Det är en bra tid.

9 FÖR TILLFÄLLET
Humör: Rätt gladlynt faktiskt, om än lite trött.
Smak: Tandkräm.
Kläder: Blå jeans, blå hood.
Bakgrund: Stadens ljud, bussar människor osv.
Nagellack: Aldrig någonsin.
Tid: 13.57
Omgivning: Lägenhet.
Irritationsobjekt: En viss lista som jag fyller i av någon anledning....

6 HAR DU NÅGONSIN
Dejtat någon av dina nära vänner: Det kan man nog säga.
Brutit mot lagen: Ja.
Blivit arresterad: Nej.
Badat naken: Självklart.
Varit med på tv: Ja, tro´t eller ej. Med Lasse Brandeby och Frank Andersson. Hahaha.
Kysst någon du inte känner: Det har hänt.

3 PERSONER
Du kan berätta allt för: Min syster.
Du tycker om: Madde, Peter, Eva. Finns ju sååå många jag tycker om.
Du inte gillar: Har ingen hatlista. Borde jag ha det? Är inte så överdrivet förtjust i Jimmy Åkesson.

2 VAL
Kaffe eller te: Kaffe.
Vår eller höst: Vår, men gillar hösten också. Och vintern. Och sommaren.

1 ÖNSKAN
Att jag ska få avsluta ifyllandet av den här listan.

Det var tjejparty igår. Värsta juntan. Typ.
Jag och de andra tjejerna åt surströmming och skvallrade, så där som vi tjejer gör.

Vi träffades hemma hos Eva. "Hon bor på landet" sa Madde.
Hon sa inte "långt bort åt helvete in i skogen där mobiltelefontäckning inte existerar".
Det var precis där hon bodde. Långt bort och far away.

Men trevligt var det. Och fint. Och massa djur.
Hundar, katter, höns, ankor och ett gäng surströmmingar.

Det var igår. Idag är en annan dag. Ingen tjejmiddag idag inte.
Tjenare fredag. Jag har saknat dig.

Jag är trött.

Alltså jättetrött.

Så trött så det gör ont.

Det är som en molande värk i hela kroppen.
Som en spark på pungen.
Fast överallt.

Gnatt!

Idag är hela jag akustisk.
Okonstlad.
Naken.
Inga krusiduller.

Först var han lite tystlåten, trevlig och korrekt.
Nu har han har visat sig vara roligare än jag trodde.
Och inte så tystlåten.
Men fortfarande lika trevlig och korrekt.
Snygg är han ju dessutom.
Tjenare Emil!