Mitt förfall

Jag vill bara, i all enkelhet, berätta att jag känner mig lite trög.
Tidigare, för inte allt för längesen, kände jag mig nästan alltid smart.
Jag gillade att känna mig smart.
Jag passade som smart.
Nu för tiden känner jag mig mest trög.
Jag gillar inte att känna mig trög.
Jag passar inte som trög.
Eller gör jag det?

Jag kan nästan ingenting numer.
Jo, jag kan lite saker om radio, musik och om hur man blir full.
Men inget annat.
Jag vill kunna saker om allt som händer i världen.
Plus allt som hände i världen förut.
Men det kan jag inte, eller, ibland så kan jag. Men hjärnan är slapp numer.
Tänk. Hjärnan som alltid varit så pigg, briljant och full med fakta. Men inte längre.
Nänämensan. Hujedamej.
Nu för tiden googlar jag efter alla fakta.
Det är pinsamt. Genant. Jag skäms.

Man kan inte ha mig i offentliga sammanhang dessa dagar.
Lite dumt med tanke på att delar av mitt arbete sker i offentlighet.
Varje dag lovar jag mig själv att jag ska börja läsa svåra böcker och ännu fler tidningar, och jag ska memorera allt som står i dom, och varje dag faller det på att jag ser en liten blänkare om nåt oviktigt småtjafs, och jag bara "TJOHOO!!" och attackglömmer allt det där viktiga som skulle läras in. Fan också!

Ja, jösses... Det kallas tragik.
Jag brukade vara Lisa Simpson.
Nu har jag blivit Homer.

Idag börjar veckan

Ok, jag vet. Det är måndag. Vill inte alls dissa denna dag av slentrian, men nu sitter jag här med en massa påsar under ögonen och vet inte riktigt vad jag ska fylla dem med. 
Vad sägs om världens alla mandariner? En bit regnskog? Ett mindre bostadsområde?
Jag vet inte. Funderar. Återkommer.

Tuttifrutti

Igår träffade jag en märklig skara människor. Problemet med hela gänget var att jag inte fick någon "kontroll" på dem. Jag måste erkänna att jag under en längre stund iaktog och sedan försökte analysera människorna ifråga, men misslyckades. Det var nåt som störde mig, bara lite, men ändå, nåt som retade, trots trevnad under hela kvällen. Jag har återkommande under hela dagen märkt att jag inte kunnat släppa tanken på dessa personer från igår. Nu, efter flera tankesessioner, så kom på varför jag inte riktigt förstod mig på dessa trevliga personer (de var verkligen trevliga). Svar: De verkade så befriade från humör, eller åtminstone humörsvängningar. Deras humör var liksom bra och jämnfint som en kaksmet hela tiden.

Alltså, för tydlighetens skull: Jag tyckte om dessa människor, men något saknades.

Jag kom på att jag tillsammans med dem saknade dem som inte är jämnfina. Jag har alltid trivts bäst bland människor som ifrågasätter, som inte är helt tillfreds, som nästan är lite trasiga. Fattar ni? Det stimulerar mig och min egen process. Jag attraheras av personer med spretigt intellekt, med visioner, med ett humör som kör berg- och dalbana.

Jag kom på att har saknat dem förr, dom spretiga, jobbiga. På sommaren, t.ex, har dom gömt sitt rätta jag i solbränna och jordgubbar, men allt eftersom mörkret brett ut sig har de kommit tillbaka. Nu är det mörkt.

Men det behövs en mix. Jag vet. Det har hänt att jag hamnat med människor som antingen är jämna och fina hela tiden eller ojämna jämt, och det är en väldig skillnad. Båda sorterna är svåra att bara hänga med.

Ge mig trasig.
Ge mig glädje.
Men gärna lite av varje.


Drajja

En kväll avlöses av nästa...
Om ni går ut på krogen ikväll, beställ då en dry martini på första stället ni går till. Även om ni tycker det smakar kattpiss är det omöjligt att inte känna sig glammig med en "drajja" i näven. Man intalar hjärnan att den här kvällen ska fanimej bli lyckad. Säg att: Ikväll skiter vi i alla jobbproblem och annat elände och har roligt istället. Kan ni inte beställa en dry martini där ni är så är det dags att lämna syltan och gå nån annanstans. Överens Ok.

Avstängd?

Klockan är fem på morgonen. Det är lördag.
Borde lägga mig, men något stör. Tror det är bloggbrist.
Så nu har jag suttit här sedan jag kom hem och bara tänkt.
Jag har tänkt på vad jag borde tänka på, och på vad jag ska blogga om.
Jag har inte kommit på någonting alls!

Min teori är att det beror på att min hjärna är avstängd.
Alternativt trasig.

Min förhoppning är: Avstängd

Så festar man dagen före fredag

Päronsplitt och rött vin!
Hepp!

Torsdagsfyra!

Varför klaga på pengarullningar, väder osv..?
Jag gör, helt sonika, en "torsdagsfyra" och muntrar upp mig själv.

Tema: Sätt betyg på dig själv! Okejrå!

1) Vad ger du dig själv MVG för?
- Kreativitet och problemlösningsförmåga.
2) Vad ger du dig själv VG för?
- Ordning och reda, samt allmänbildning.
3) Vad ger du dig själv G för?
- Inlärningsförmåga och matlagningskunskap.
4) Vad ger du dig själv IG för?
- Uppförande och trafikvett.

Ketchupeffekt

Ibland kommer allt på en gång. Som nu t. ex.
Varför kommer alla fyra räkningar från Telia samma månad?
Varför sammanfaller vägtrafikskatten med en stor service på bilen?
Varför måste glasögonen ha nya glas då datorn havererat?
Varför har jag två lägenheter = två hyror att betala?
Var det verkligen nödvändigt att jag shoppade två par nya skor + kavaj?

Jag förstår mig inte riktigt på det här.
Det jag förstår är iaf att kontot som såg så fint, och fullt, ut inte längre är det.

Operation påfyllning påbörjas. Hur det nu ska gå till.


Trasig!

Jag är lite smått irriterad idag. Vill hellre svära än blogga.
Satanshelvetesjävlaskitsatan!

Varför jag är irriterad och svär? Min dator har pajat.
Den är inte anfrätt av virus.
Det är inte hårddisken som havererat.
Det är inte något som brunnit.
Det är nätkontakten som pajat!!!

Fattar ni? En liten jävla kontakt där man ska stoppa in sladden för att få ström i eländet.
Den har pajat och går inte att byta. "Den sitter direkt på moderkortet serru"...

En dyr jävla dator med drygt ett år på nacken, som två veckor efter garantitidens utgång packar ihop verksamheten. Jag tror jag snart gör samma sak. Jag packar ihop och havererar.

Hur går då detta bloggande till, utan dator alltså?
Jo, jag har ju en jobbdator också, men den är inte min! Min är trasig!
Får det vara på det här viset? Vavava!!!???

Grrrrrr......

Oh no...

Jag började först med en sak.
Jag började med en annan sak, sedan en tredje.
Jag irriterades av sak nr fyra och åtgärdade densamma.
Tittade sedan, med tom blick, in i väggen framför mig,
eftersom jag helt glömt bort sak 1, 2, 3.

Hur länge är det till pensionen sa du...?


Hujedamej

Fick ett sms från min vän Timo. Trodde jag. Kände dock inte igen numret. Men vad fan. Han satt tydligen på någon grön kulle och drack whisky. I Skottland. Och jag känner bara en person som skulle till Skottland. Timo. Alltså Timo, tänkte jag. Just detta sms från honom var väldigt oporrigt. Dock har de flesta av hans tidigare sms varit väldigt porriga.

Jag svarade därför... Ja, låt oss säga... Porrigt.
Fick sms tillbaka. Ett något förvånat sådant.
Det var inte Timo.
Det var projektledaren som jag just nu har ett samarbete med.
Jörgen.
54 år.
Från de finare delarna av Östermalm i hufvudstaden.

Brrrr... *lätt rodnad*

Barbie i nutid


3 ord

Jag har hört till leda, i massor av år, att: En bild säger mer än tusen ord.

Tre ord bevisar att de har fel.
"Jag älskar dig"

Okynne

Bloggabloggabloggablogga. Måste skriva något varje dag. Något halvroligt. Hyfsat intressant. Kanske spännande. Lite som kinderäggreklamen. Känner mig lite off idag bara. Fan vet varför. Det kan ha att göra med gårdagskvällen. Eller natten. Okynnesbloggar därför. Bara för att. Det är lite som att småäta. Fast man inte är hungrig. Det här inlägget är som två skivor ost och ett par, tre oliver.

Ikväll: Kräftskiva.

Överljudliga människor


De högljutt jobbiga. Man träffar dem oftast alltför tidigt på dagen på ex en Ica-butik, en lördagförmiddag då man är lite lagom bakis, eller då man bara är allmänt irriterad för att man inte fått en kopp kaffe.
De skrattar alltid överdrivet mycket, pratar för högt eller/och i en mobiltelefon och avbryter mitt i meningar och är helt fantastiskt jobbiga.

Även om de befinner sig flera meter bort så låter det som om de står och nosar en i örat. Man funderar på öronproppar, man vill konfrontera, men struntar i det p.g.a. att det hade blivit dålig stämning. Så står man där, verkar oberörd, kliar sig i huvudet och ber att helvetet skall upphöra. Men det gör det inte. Man ger upp.



Rak i ryggen, min gosse!

Tänkte på en grej. Det är märkligt det här. Bloggandet alltså. Jag anar att en och annan hittar hit. Det sakta växande antalet besökare här på bloggen tyder på att jag åtminstone roar några enstaka vilsna själar. Och eftersom jag inte känner någon som läser det här så skriver jag hyfsat öppenhjärtligt. Inte alltför många restriktioner. Inte allt hamnar här, men en del. T o m ganska mycket, även om man inte tror det. Jag är inte världsbäst på att tygla mig. Inte min grej helt enkelt. Skratt, gråt, ilska utan spärrar. Om jag framstår som en idiot för att jag skriver något får jag helt enkelt bjuda på det. Det ni ser är det ni får.

Jag kan inte putsa upp min fasad och skriva saker för att framstå som något jag inte är. Jag svär lite för mycket ibland. Mest i skrift. Jag kan bli sentimental ibland. Jag vet. Jag avslöjar inte allt. Integriteten är alltid närvarande. Men jag tror iofs inte att man ska avslöja allt. Sådan är jag. Lika bra att vara ärlig. Ganska. ;) 

Men när en äldre släkting av honkön ringer upp och berättar om saker jag skrivit här blir det genast allvar.

Det.
Var.
Som.
Fan.

Tror jag får vattenkamma mig och ta på finaste gå-bort-kostymen.

Jo, just det. Jag glömde jag nämna att jag är trevlig.
Och är rädd för spindlar.

Ok?
Hörrni. Ha en trevlig helg.

Det var Dum-David som messade mitt i natten

Sms1: Det här är mitt nya nummer. xxx-xxxxxxxx
Svar: Jaha... Vore bra om du talar om vem du är också.
Sms2: Förlåt. Glömde.
(Paus/Väntan)
Svar: Och..?
Sms3: Sorry. Det är David.
Svar: "David"?
Sms4: Ja. Precis.
(Paus/Väntan)
Svar: Vilken David? David H, David F, David L, David D?
Sms5: L
Svar: Ok. Hörs. G´natt Dum-David.


Blött

1) Kläderna som togs ur tvättmaskinen och kläderna i garderoben är lika fuktiga.
2) Körde på en aborre på väg till jobbet.

Det kallas luftfuktigheten från helvetet.


Ensam

Jag är hemma själv. Ensam. Ingen vaktar vad jag gör.
Nyss åt jag två gröna äpplen.
Nu ska jag äta ett till. Gott.
Sedan kanske jag ska äta ett till, fast det vet jag inte om ännu.
Jag tror jag kan ha tappat kontrollen.
Typiskt min otur.
Och äpplenas.

Torsdag

Farbror är gammal och tjock.
Farbror orkar inte med nattliga äventyr två nätter i rad längre.
Trött.
Jättetrött.
Måste jobba.
Som man bäddar får man ligga.
Ska sluta bädda.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0