Fredagfredagfredagfredagfredag
Det ena eventet efter det andra, den ena mötet efter det andra, det ena extraknäcket efter det andra. Ujuj. Man ska "inte bita den hand som föder dig", heter det, och jag har inte bitit en enda gång! Efter allt dubbeljobbande de senaste veckorna så borde väl en "farbrorstund" i soffan med ett glas vin vara på sin plats, men nej... Men det känns helt ok, t o m bra. Riktigt bra!
Ikväll väntar välgörenhet för hela slanten. Mammon och girigheten (som annars emellanåt driver mig) lyser med sin frånvaro. Det är Barncancerfonden som ska få sitt konto påfyllt med hjälp av sympatiska, empatiska, människor som förhoppningsvis kommer att dumpa en skrälldus med stålar under kvällen. Det är auktion på G.
Tyvärr kan upphovsmannen, Oliver 14 år, inte vara med. Han lämnade jordelivet för ett par veckor sedan. Ikväll sätter vi honom, och alla andra cancersjuka ungar på pidistal, vi öppnar plåskan och bidrar till forskning och livskvalitet.
Helt plötsligt känns tröttheten och längtan efter en soffstund jävligt ynklig.
Ikväll väntar välgörenhet för hela slanten. Mammon och girigheten (som annars emellanåt driver mig) lyser med sin frånvaro. Det är Barncancerfonden som ska få sitt konto påfyllt med hjälp av sympatiska, empatiska, människor som förhoppningsvis kommer att dumpa en skrälldus med stålar under kvällen. Det är auktion på G.
Tyvärr kan upphovsmannen, Oliver 14 år, inte vara med. Han lämnade jordelivet för ett par veckor sedan. Ikväll sätter vi honom, och alla andra cancersjuka ungar på pidistal, vi öppnar plåskan och bidrar till forskning och livskvalitet.
Helt plötsligt känns tröttheten och längtan efter en soffstund jävligt ynklig.
Fettmode?
En sak är i alla fall säker. Socialt umgänge och extraknäck (där mat & dryck är i fokus) är fina fisken för en finsmakare som jag.
De senaste två veckornas myckna ätande, både med middagar tillsammans med vänner och inför publik i umgänge med en kock och en sommelier, visar på att jag rör mig i rätt sällskap. Iaf i förhållande till smaklökarna. Förrätter, varmrätter, kött, fisk, vegetariskt och desserter, allt kombinerat med goda drycker, har dansat runt i min mun och svalj för att sedan halka vidare ner till magregionen.
Jag sammanfattar det hela som ett himmelrike om man, som jag, gillar mat.
Nu visar dock "säkra källor" att jag har ätit upp mej en sisådär arton till fyrtio kilo.
Det, små älsklingar, är vad jag kallar den optimala uppladdningen inför beach 2012.
Meh! Ursäkta? Hallå! Hörde jag rätt?
Var det nån som sa att ett fettmode är på ingång?
De senaste två veckornas myckna ätande, både med middagar tillsammans med vänner och inför publik i umgänge med en kock och en sommelier, visar på att jag rör mig i rätt sällskap. Iaf i förhållande till smaklökarna. Förrätter, varmrätter, kött, fisk, vegetariskt och desserter, allt kombinerat med goda drycker, har dansat runt i min mun och svalj för att sedan halka vidare ner till magregionen.
Jag sammanfattar det hela som ett himmelrike om man, som jag, gillar mat.
Nu visar dock "säkra källor" att jag har ätit upp mej en sisådär arton till fyrtio kilo.
Det, små älsklingar, är vad jag kallar den optimala uppladdningen inför beach 2012.
Meh! Ursäkta? Hallå! Hörde jag rätt?
Var det nån som sa att ett fettmode är på ingång?
Trötthet
Jag måste tejpa upp mungiporna för att inte se ut som
om jag har fått dubbelsidig ansiktförlamning.
Det är tröttheten som spökar. Har alldeles för mycket att göra.
Så nu sitter jag här och tejpar kinder.
Vad gör du?
om jag har fått dubbelsidig ansiktförlamning.
Det är tröttheten som spökar. Har alldeles för mycket att göra.
Så nu sitter jag här och tejpar kinder.
Vad gör du?
Eloise kan man väl inte heta?
Lyssnar på P4. Nyss önskades Arvingarna. Kommer ni ihåg dem?
Men alltså. By the way.
Finns det verkligen folk som heter Eloise?
På riktigt alltså.
Det är väl inte möjligt, eller..?
Nä, kunde väl tro det.
Verkar alldeles för konstruerat.
Det är nog bara något som Arvingarna hittat på.
Jävla Arvingarna.
Men alltså. By the way.
Finns det verkligen folk som heter Eloise?
På riktigt alltså.
Det är väl inte möjligt, eller..?
Nä, kunde väl tro det.
Verkar alldeles för konstruerat.
Det är nog bara något som Arvingarna hittat på.
Jävla Arvingarna.
Oops...
In to the future
Att jobba med sådant som visioner, framtid, ambitioner, uteveckling är kul.
Men när det hamnar under rubriken "Verksamhetsplan 2012" låter det inte lika kul längre. Får man verkligen döda positiva ord med ett urbota tråkord utan att få en käftsmäll?
Om ordet "verksamhetsplan" tycker jag INTE!
Men när det hamnar under rubriken "Verksamhetsplan 2012" låter det inte lika kul längre. Får man verkligen döda positiva ord med ett urbota tråkord utan att få en käftsmäll?
Om ordet "verksamhetsplan" tycker jag INTE!
Pyrt till...
"Jag tål inte sprit" var en av gårdagens meningar under den tidiga kvällen i ett samtal med en god vän. Sanna mina ord, det stämmer, men hur kommer det sig då att jag, och nyss nämde gode vän, drack både en, två, tre, fyra, fem, sex och sju drinkar, samt ett par flaskor vitt under gårdagskvällen? Gud så dumt, men ack så trevligt när det skedde.
När vi under de tidiga morgontimmarna , efter besök på tre olika nöjesetablissemang, vinglade hemåt så såg vi den här bilen parkerad. En klassisk "rapevan", en gangsterbil. Självklart började vi genast slänga misstänksamma blickar omkring oss och sedan småsprang vi från platsen. Men som den mycket ansvarsfulla medmänniska jag är, gjorde jag såklart även min medborgerliga plikt och ringde 112 för att rapportera in seriesexualsadistmördarens position.
Jo, jag vet. Ni behöver inte säga det. Det finns det en felmariginal på någon ynka liten procent, där ägaren inte stämmer in på ovan nämnda profil, där det bara är jävligt dålig smak som ligger bakom valet av fortskaffningsmedel. Men det är ju inte värt att chansa. Eller hur? Jag sa: Eller hur?
När vi under de tidiga morgontimmarna , efter besök på tre olika nöjesetablissemang, vinglade hemåt så såg vi den här bilen parkerad. En klassisk "rapevan", en gangsterbil. Självklart började vi genast slänga misstänksamma blickar omkring oss och sedan småsprang vi från platsen. Men som den mycket ansvarsfulla medmänniska jag är, gjorde jag såklart även min medborgerliga plikt och ringde 112 för att rapportera in seriesexualsadistmördarens position.
Jo, jag vet. Ni behöver inte säga det. Det finns det en felmariginal på någon ynka liten procent, där ägaren inte stämmer in på ovan nämnda profil, där det bara är jävligt dålig smak som ligger bakom valet av fortskaffningsmedel. Men det är ju inte värt att chansa. Eller hur? Jag sa: Eller hur?
En rejäl doning
Idag var jag med om nåt man inte är med om varje dag.
Efter avslutat arbetspass i stugan (gräsklippning) så åkte jag hemåt, tog en dusch och gick ut på stan. Efter en stunds shoppande träffade jag en kamrat och vi hamnade på ett av stadens fik. Nät vi satt där kom det in en man. En till synes ganska vanlig svensk man. Fast inte helt vanlig. Det som skiljde honom ur mängden var att han såg ut som en slags hybrid mellan en hyfsat ung Saddam Hussein och Tom Selleck för sisådär 15 år sedan. Och då pratar jag i högst positiva ordalag. Missförstå mig inte.
Mannen ställde sig vid en disk en bit bort och såg magnifik ut på ett mycket ödmjukt sätt. Han verkade nästan omedveten om sin gåva, trots att han praktiskt taget skyltade med sin pjäs, sin doning, sin dräpare. Vi snackar världsmästarmaterial. Utan tvekan. Vojvoj.
Jag kände mig stolt över att få dela lokal en liten stund med en man som var så mycket man. Jag hann även tänka; hoppas att han har vett att värdera sin tillgång, för utan den är han ingenting. Iallafall inget mer än en ganska trashig typ i beige skinnjacka med alldeles för korta ärmar. Nu var han istället en tuff lirare med kungapondus.
Jag kände mig glad för hans skull. Uppriktigt jätteglad. När han traskade iväg var jag alldeles lätt i sinnet. Sanna mina ord.
Det var mycket längesedan jag såg en sådan bjässe till mustash.
Efter avslutat arbetspass i stugan (gräsklippning) så åkte jag hemåt, tog en dusch och gick ut på stan. Efter en stunds shoppande träffade jag en kamrat och vi hamnade på ett av stadens fik. Nät vi satt där kom det in en man. En till synes ganska vanlig svensk man. Fast inte helt vanlig. Det som skiljde honom ur mängden var att han såg ut som en slags hybrid mellan en hyfsat ung Saddam Hussein och Tom Selleck för sisådär 15 år sedan. Och då pratar jag i högst positiva ordalag. Missförstå mig inte.
Mannen ställde sig vid en disk en bit bort och såg magnifik ut på ett mycket ödmjukt sätt. Han verkade nästan omedveten om sin gåva, trots att han praktiskt taget skyltade med sin pjäs, sin doning, sin dräpare. Vi snackar världsmästarmaterial. Utan tvekan. Vojvoj.
Jag kände mig stolt över att få dela lokal en liten stund med en man som var så mycket man. Jag hann även tänka; hoppas att han har vett att värdera sin tillgång, för utan den är han ingenting. Iallafall inget mer än en ganska trashig typ i beige skinnjacka med alldeles för korta ärmar. Nu var han istället en tuff lirare med kungapondus.
Jag kände mig glad för hans skull. Uppriktigt jätteglad. När han traskade iväg var jag alldeles lätt i sinnet. Sanna mina ord.
Det var mycket längesedan jag såg en sådan bjässe till mustash.
Ibland stämmer det: Äntligen Fredag!
Äntligen tillbaka i soffan! The week from hell is over.
Eller... Så mycket hell var det egentligen inte, men sjukt mycket jobb.
Veckan har bestått i lite drygt hela dagar på jobbet, och sedan extraknäck på kvällarna. Hujedamej, pust och stön! Men som man bäddar får man ligga. Idag avslutades iaf arbetskavalkaden med ett heldagsseminarium på klassiska hotell Knaust, med efterföljande möte med två influgna personer från marknadsavdelningen i Stockholm, för att sedan varva ner på puben Bishops Arms med goda kamrater. Nu, mätt och klädsamt småberusad, är jag återbördad med mitt hem.
Jag gillar det!
Eller... Så mycket hell var det egentligen inte, men sjukt mycket jobb.
Veckan har bestått i lite drygt hela dagar på jobbet, och sedan extraknäck på kvällarna. Hujedamej, pust och stön! Men som man bäddar får man ligga. Idag avslutades iaf arbetskavalkaden med ett heldagsseminarium på klassiska hotell Knaust, med efterföljande möte med två influgna personer från marknadsavdelningen i Stockholm, för att sedan varva ner på puben Bishops Arms med goda kamrater. Nu, mätt och klädsamt småberusad, är jag återbördad med mitt hem.
Jag gillar det!
Också en begåvning
Min begåvning består i att jag har några få, men otroligt fina vänner.
Just nu tänker jag på Peter. Han är också begåvad. På det riktiga sättet.
Jag somnar nöjd med hans fina vänskap i tankarna. Ett bra sömnmedel.
Imorgon är det fredag. :)
Jag är både listig och smart
Ungefär klockan fem när jag har svurit och muttrat bittert hela eftermiddagen så ringer en vän.
- Hej Magnus, vad ska vi göra ikväll?
- Helst något kul. Jag behöver det.
- Vadå?
- Jag har arbetat fram tre alternativ. Du får välja fritt mellan dem.
- Okej, låt höra.
- Det ena är att du följer med till stugan och tar upp båten. Det andra är att du hjälper mig med att städa lägenheten. Det tredje är att gå ut på stan, hitta ett hörn på en restaurang med fin bar, dricka ett par öl eller en flaska vin.
- Hmm. Svååårt. Jag väljer det där med restaurangen.
- Ja ja, säger du det så.
Fest hos Mange
- Hej Mange, vi tänkte att du kanske vill ha fest ikväll?
- Ehh... Okej?
- Jo, för vi är ett gäng som är sugna på fest. Och ingen av oss har ett hem som är representabelt för festligheter. Så då tänkte vi att vi kanske kunde få komma på fest hos dig.
- Fattar. Ungefär när tänker ni er att jag vill ha fest?
- Halv nio ungefär.
- Kejrå.
- Tack för inbjudan!
Det hände en tisdag i september
Igår hände det grejer på Esplanaden. Förutom att tvätta tre maskiner tvätt så lagade jag mat, lade i matlådor och frös in! Jojo, ni läste rätt! Flera gånger tittade jag chockerat på mig själv i spegeln och frågade om jag gått och blivit fattig student igen, men nej, ack nej.. Jag har tydligen bara blivit en välartad farbror utan anledning. Hippsomhapp! Fattas bara att jag ska börja göra äppelmos och såpskura golven, hann jag tänka, för vad såg jag??!! Där stod ju flaskan med såpa och väntade. Vojvoj!
Mon dieu, my friends.
Jag blev en Stepford wife.
Idag måste jag återställa allt till det vanliga.
Det var inte igår det kom en lista
Kommer ni ihåg för några år sedan, det var ofta listor i bloggarna?
Nu känns de utrotningshotade. Idag dök den här gamla "bekantingen" upp.
Jag gör ett försök. I brist på annat.
Tio första
Första bästa kompis: Lars Wiklund. Vi umgås än idag.
Första bil: Farsan köpte en Audi 80, 74:a, för 4000 spänn. Mer rost än lack.
Första kärlek: Oj.. Elisabeth Lundmark ligger bra till. Jag var typ 3.
Första husdjur: Hamiltonstövaren Roija.
Första semester: Gotland.
Första jobb: Sålde Sundsvalls Tidning med min kompis Per på söndagarna.
Första köpta skiva: Minns inte, men tror det var typ "Sweet - Fanny Adams"
Första riktiga, riktiga kärlek: Svarar ärligt, men lite motvilligt: David.
Första piercing: Fick ett fiskdrag genom ett finger en gång. Räknas det?
Första konsert: Janne Schaffer i gympasalen på skolan, i 5:an.
Nio senaste
Senaste alkoholdrycken: Rött vin igår kväll. En flaska Papa Luna Garnacha 2005 .
Senaste bilfärd: Från jobbet till mitt hem.
Senaste filmen du såg: "Four lions".
Senaste ringda telefonsamtal: Till Hampus alldeles nyss.
Senaste bubbelbadet: Minns inte.
Senaste spelade cd: Cd!!?? Tror det var en gammal John Mayall.
Senaste kyss: I lördags.
Senaste gången du grät: Snörvlar i tid och otid. Känslig kille.
Senaste måltiden: En bit fransyska m kantareller, sallad och vin.
Åtta har du nånsin
Dejtat en av dina bästa kompisar: Nej
Blivit raggad på av bra kompis flickvän/pojkvän: Det har hänt.
Blivit kär vid första ögonkastet: Inte kär, men nyfiken och intresserad.
Fastnat med blicken i någons urringning: Nej
Fått ditt hjärta krossat: Oh yes
Haft ett one night stand: Ja, för många.
Sagt att du älskar någon utan att mena det: På något sätt har jag alltid menat det.
Busringt till någon: Ja. Så sent som i söndags.
Sju saker du har på dig just nu
1. Svarta strumpor.
2. Levisjeans
3. Svart skjorta.
4. Glasögon
5. Silverhalsband
6. Vita kalllingar
7. Linnekavaj.
Sex saker du gjort idag
1. Svurit över att jag glömt ladda en av mobilerna.
2. Varit hos farbror doktorn.
3. Suttit i tre olika möten.
4. Ätit middag med Peter.
5. Förhandlat med ett försäkringsbolag.
6. Bokat flyg till Stockholm.
Fem favoritsaker utan rangordning
1. Min taggtrådstakkrona.
2. "Benjamin" (skulptur)
3. Min Wassermaxx ("kolsyremaskin")
4. Espressomaskinen.
5. Min HTC
Fyra personer du kan berätta allt för
4 vänner. Hemliga för er.
Tre val
Blått eller rött? Blått
Sommar eller vinter? Vinter
Choklad eller chips? Chips
Två saker att göra innan du dör
1. Bli kär.
2. Inte krångla till livet.
En sak du ångrar
Inget och allt. It all happens for a reason (I hope)
Nu känns de utrotningshotade. Idag dök den här gamla "bekantingen" upp.
Jag gör ett försök. I brist på annat.
Tio första
Första bästa kompis: Lars Wiklund. Vi umgås än idag.
Första bil: Farsan köpte en Audi 80, 74:a, för 4000 spänn. Mer rost än lack.
Första kärlek: Oj.. Elisabeth Lundmark ligger bra till. Jag var typ 3.
Första husdjur: Hamiltonstövaren Roija.
Första semester: Gotland.
Första jobb: Sålde Sundsvalls Tidning med min kompis Per på söndagarna.
Första köpta skiva: Minns inte, men tror det var typ "Sweet - Fanny Adams"
Första riktiga, riktiga kärlek: Svarar ärligt, men lite motvilligt: David.
Första piercing: Fick ett fiskdrag genom ett finger en gång. Räknas det?
Första konsert: Janne Schaffer i gympasalen på skolan, i 5:an.
Nio senaste
Senaste alkoholdrycken: Rött vin igår kväll. En flaska Papa Luna Garnacha 2005 .
Senaste bilfärd: Från jobbet till mitt hem.
Senaste filmen du såg: "Four lions".
Senaste ringda telefonsamtal: Till Hampus alldeles nyss.
Senaste bubbelbadet: Minns inte.
Senaste spelade cd: Cd!!?? Tror det var en gammal John Mayall.
Senaste kyss: I lördags.
Senaste gången du grät: Snörvlar i tid och otid. Känslig kille.
Senaste måltiden: En bit fransyska m kantareller, sallad och vin.
Åtta har du nånsin
Dejtat en av dina bästa kompisar: Nej
Blivit raggad på av bra kompis flickvän/pojkvän: Det har hänt.
Blivit kär vid första ögonkastet: Inte kär, men nyfiken och intresserad.
Fastnat med blicken i någons urringning: Nej
Fått ditt hjärta krossat: Oh yes
Haft ett one night stand: Ja, för många.
Sagt att du älskar någon utan att mena det: På något sätt har jag alltid menat det.
Busringt till någon: Ja. Så sent som i söndags.
Sju saker du har på dig just nu
1. Svarta strumpor.
2. Levisjeans
3. Svart skjorta.
4. Glasögon
5. Silverhalsband
6. Vita kalllingar
7. Linnekavaj.
Sex saker du gjort idag
1. Svurit över att jag glömt ladda en av mobilerna.
2. Varit hos farbror doktorn.
3. Suttit i tre olika möten.
4. Ätit middag med Peter.
5. Förhandlat med ett försäkringsbolag.
6. Bokat flyg till Stockholm.
Fem favoritsaker utan rangordning
1. Min taggtrådstakkrona.
2. "Benjamin" (skulptur)
3. Min Wassermaxx ("kolsyremaskin")
4. Espressomaskinen.
5. Min HTC
Fyra personer du kan berätta allt för
4 vänner. Hemliga för er.
Tre val
Blått eller rött? Blått
Sommar eller vinter? Vinter
Choklad eller chips? Chips
Två saker att göra innan du dör
1. Bli kär.
2. Inte krångla till livet.
En sak du ångrar
Inget och allt. It all happens for a reason (I hope)
Måndagsvånda
Jag är inne i en tankeperiod. Jag har massor med funderingar. Stora & små.
Det kanske är svårt att svara på, men är jag tragisk? Dömer jag mig själv för hårt?
Jag klankar på mig själv, drar ex upp irrelevanta åldertecken för att vinna poäng..
Jag menar: Egentligen är jag ganska tillfreds med mig själv. Jag är som förr, men
förädlad och mer välsmakande, som ett årgångsvin.
Men det är som det är. Med allt. Har slutat förundras över ödet och livets tvära kast.
Som en vante har jag ibland kastats hit och dit, fysiskt och känslomässigt.
Tror jag är som folk är mest.
Och ändå inte alls.
Det kanske är svårt att svara på, men är jag tragisk? Dömer jag mig själv för hårt?
Jag klankar på mig själv, drar ex upp irrelevanta åldertecken för att vinna poäng..
Jag menar: Egentligen är jag ganska tillfreds med mig själv. Jag är som förr, men
förädlad och mer välsmakande, som ett årgångsvin.
Men det är som det är. Med allt. Har slutat förundras över ödet och livets tvära kast.
Som en vante har jag ibland kastats hit och dit, fysiskt och känslomässigt.
Tror jag är som folk är mest.
Och ändå inte alls.
Jag ger upp!
Jag ger upp. Jag erkänner. Jag har tappat närminnet.
Nånstans längs vägen så har det strulat till sig. Jag har allt som oftast inget närminne alls.
Tack och goodbye.
Många människor säger ju samma sak. Jag är dock helt jävla otrolig. Jag kommer inte ihåg nånting. Prylar som inte ligger i fickor eller är fastklistrade på kroppen är bara att glömma. Jag skulle behöva sådana där snoddar som småbarn har där vantarna sitter fast med clips i muddarna till bävernylonoverallen. Tyvärr har jag ingen bävernylonoverall heller.
Otaliga är dom gånger jag fått vända hemåt , på väg till jobbet, och hämta nåt jag glömt, eller åka tillbaka till affären eftersom det jag egentligen skulle ha föll in i glömskans landskap istället för i min matkorg.
Om jag ska komma ihåg att ta med mig något till jobbet måste jag ta saken jag vill ha med mig och luta den mot ytterdörren eller tejpa fast den i glasögonen (som jag också glömmer). Och jag måste göra det med en gång jag kommer på tanken. En halv minut senare kan det vara försent.
Ett tag provade jag att lägga saker i mina skor. Självklart kommer jag till jobbet i ett par andra skor och undrar: Var det inte något jag skulle komma ihåg? Hmm. Jag kan gå från sovrummet för att hämta något i vardagsrummet. Väl där sätter jag på TVn. Jag har inget minne av att jag skulle hämta något. Det är ett under att jag lyckas med nånting längre. Jag är emellanåt sjukt disträ.
Långtidminnet är det dock inget fel på.
Gustav Vasa dog 1560.
Nånstans längs vägen så har det strulat till sig. Jag har allt som oftast inget närminne alls.
Tack och goodbye.
Många människor säger ju samma sak. Jag är dock helt jävla otrolig. Jag kommer inte ihåg nånting. Prylar som inte ligger i fickor eller är fastklistrade på kroppen är bara att glömma. Jag skulle behöva sådana där snoddar som småbarn har där vantarna sitter fast med clips i muddarna till bävernylonoverallen. Tyvärr har jag ingen bävernylonoverall heller.
Otaliga är dom gånger jag fått vända hemåt , på väg till jobbet, och hämta nåt jag glömt, eller åka tillbaka till affären eftersom det jag egentligen skulle ha föll in i glömskans landskap istället för i min matkorg.
Om jag ska komma ihåg att ta med mig något till jobbet måste jag ta saken jag vill ha med mig och luta den mot ytterdörren eller tejpa fast den i glasögonen (som jag också glömmer). Och jag måste göra det med en gång jag kommer på tanken. En halv minut senare kan det vara försent.
Ett tag provade jag att lägga saker i mina skor. Självklart kommer jag till jobbet i ett par andra skor och undrar: Var det inte något jag skulle komma ihåg? Hmm. Jag kan gå från sovrummet för att hämta något i vardagsrummet. Väl där sätter jag på TVn. Jag har inget minne av att jag skulle hämta något. Det är ett under att jag lyckas med nånting längre. Jag är emellanåt sjukt disträ.
Långtidminnet är det dock inget fel på.
Gustav Vasa dog 1560.
När vardag blir helg (och tvärtom)
Dagen efter en trevlig kväll så kan jag ändå inte låta bli att undra hur jag tänkte igår.
Det som verkade så klokt och bra då, ter sig inte fullt lika smart idag.
Hur vettigt var det egentligen att dricka tre flaskor champagne, på två personer, en torsdagkväll då arbetet väntar morgonen efter? Nu ska jag iofs inte klaga, det var trevligt och jag är inte bakfull, bara en smula trött. Som grädde på moset så var det ju krogsväng i förrgår. (Gäsp)
Ikväll blir det "grabbkväll" med Peter, Stefan och Mange (finfina pojkar).
Därefter så måste jag nog vila för att orka med jobb, krogkvällar och champagne när det blir vardag igen. Hepp! ;)
Det som verkade så klokt och bra då, ter sig inte fullt lika smart idag.
Hur vettigt var det egentligen att dricka tre flaskor champagne, på två personer, en torsdagkväll då arbetet väntar morgonen efter? Nu ska jag iofs inte klaga, det var trevligt och jag är inte bakfull, bara en smula trött. Som grädde på moset så var det ju krogsväng i förrgår. (Gäsp)
Ikväll blir det "grabbkväll" med Peter, Stefan och Mange (finfina pojkar).
Därefter så måste jag nog vila för att orka med jobb, krogkvällar och champagne när det blir vardag igen. Hepp! ;)
En helt vanlig torsdagsmeny...
Starstrucked
Gårdagens show med Klungan, "Se oss flyga fram över scenen i fruktansvärda hastigheter", var fantastisk. Har du möjlighet att se den så ska du göra det. För dig som är inte hört talas om Klungan så är de upphovsmän till radiosuccén "Mammas nya kille". Vet du inte vad MNK är så har du missat något vitalt. Kolla!
Hursomhelst - Efter föreställningen blev det en krogsväng, och tro´t eller ej, men helt plötsligt så kommer de fyra i Klungan in på stället vi hängde på och gör oss sällskap runt bordet. Jag erkänner att jag (som ändå träffat de flesta s.k kändisar i vårt land) blev lite starstrucked, vilket jag aldrig annars blir. En otroligt trevlig kväll blev det iaf. 
Klungan i köket på rest. Oscar.
På Klungan med klungan
Ont om tid. Stress.
Jobbet avklarat.
Fisksoppa och vin till middag.
Nu: Dusch och ombyte.
Snart "häng" på Oscar med vänner.
Sedan "Klungan" i Tonhallen.
Jag älskar "Klungan". Ja, det gör jag.
Klart slut. Over & out. Höösch.
