magstar

Har bytt jobb

Nyvaken! Hemma!
Sitter i soffan i min fleecemorgonrock, ser den blå morgonhimlen, solen, lyssnar på P1.

Ser fram emot en dag utan jobb, utan extraknäck, utan planer.
Lördag!

Nu till den stora frågan: Vilka fan är dom egentligen?

Jag vet att jag inte är ensam om det här. Hörde så sent som igår en karl som ringde till ett radioprogram köra samma grej helt ogenerat för att backa upp ett uttalande om vargar. Och han kom undan med det. Makalöst!

Jag inbillar mig att grejen är att det är omedvetet toksmart. Man blir aldrig, eller åtminstone väldigt sällan, ifrågasatt och om någon besserwissertyp skulle få för sig att börja käfta så kör man bara vidare med den flyktiga, men ack så effektfulla, "i någon dokumentär-kommentaren" för att befästa sin kunskap.

Det handlar inte om lögner. Inte alls. Det rör sig bara om lite undermedveten skarvning. Världen ligger upplagd som ett smörgåsbord för den som kan konsten att proffsskarva. Mumsfillibabba! Jag ska bli en kallblodig skarvare från och med nu.

By the way: Dom säger att man inte alls blir fet av att äta efter klockan elva på kvällen. Så jag säger go´kväll på er. Nu ska det njutas av smörgåsar och te samt någon sitcom framför tv´n.

Precis då klockan är som rubriken antyder så slår det mig att alla mina skjortor är använda, smutsiga, svettiga och ligger i tvättunnan. Jag påminns också om att klockan 05.50 så kommer flygtaxin som är första fordon på vägen mot Stockholm. Trött, fet, farbror utan skjorta måste tvätta, torka, stryka innan läggdags. Samma farbror är trött nu!

Stryk ska jag ha. Stryk!

Igår när jag hade, som jag nämnde i förra inlägget, druckit lite (för mycket) alkoholhaltiga drycker kom jag på den briljanta idén att göra en cover på en Robyn-låt och lägga ut på Youtube. Ju mer jag tittade på originalvideon desto mer genial tyckte jag att tanken på en cover verkade. Jag gick så långt så att jag övade in varenda liten rörelse i Robyns repertoar.

Idag tackar jag min smala lycka att jag inte hade tillgång till en videokamera.

Efter gårdagens oplanerade fylla så blev jag under delar av morgonen/dagen/kvällen ganska tv- och soffbunden. Jag zappade runt i förhoppning om att hitta något sevärt. Jag råkade, efter en stund, landa i ett program som handlade om vårt tarmsystem. Mycket kan man ju säga om våra tarmar och dess innehåll, men det är en magisk och mycket komplex labyrint som sträcker sig från munnen och ner till anus. En kvinna med allvarlig uppsyn förklarade att våra tarmar inte alls är läbbiga. Tvärtom. Rengjorda är de snarare vackra och snudd på erotiska, som ett par fylliga läppar, jämförde hon. Jo, man tackar! Sedan tog en kamera med mig på en sällan skådad färd genom kroppens inälvssystem och... Ja, vad ska jag säga. Man får nog ha både livlig fantasi och en aning udda erotikpreferenser för att göra den kopplingen.

Men jag håller med om att det allt är en rackarns grym manick vi bär på. Att det som kommit in i systemet hittar ut igen är smått fantastiskt. På nåt sätt funkar det. Nästan varje gång. Nästan.

Jag är så långt från purung som man kan komma, men jag beter mig emellanåt som en fjortis.
Tänk att jag aldrig lär mig.

Jävlar i min lilla låda vad full jag blev igår.
Det skulle ju bara vara en trevlig middag med goda vänner i lugn och ro.
Middag - check
Goda vänner - check
Lugn & ro - Nope

Jag har tagit ett, för mig, konstigt beslut. Jag ska inte längre ha någon bil.
För dig kanske det inte låter ett dugg konstigt, men för de som känner mig så låter det helt overkligt, även för mig själv så är det märkligt.

Kommentarer som "du är ju bil", "det är inte möjligt, du hittar på", "hahaha" har haglat över mig då jag berättat att jag ska försöka vara utan bil ett tag. Jag får ständigt förklara hur jag tänker, å andra sidan är det väl därför som jag berättar det, jag vill ha frågor, jag vill ha kommentarer, jag vill bli ifrågasatt eftersom jag inte är helt klockren med vad jag håller på med. Mina tankar tycker att detta är ett steg i den ständiga förändringen, i de utmaningar jag måste sätta upp framför mig för att ta andra steg än de redan tagna. Bilen har alltid varit en viktig del av mitt liv och min frihet, men är det verkligen så eller är det så jag tror att det är? Jag vet inte! Därför ska jag göra mig av med bilen. Som komplement till mina förändrande tankar så finns det ju ekonomiska aspekter och dilemman av miljökaraktär, men det är inte primärt i mitt beslut.

Jag försöker också tänka på de fysiska fördelarna med att vara utan bil, dvs att jag måste gå oftare än jag gör, vilket är nödvändigt efter det senaste årets "krämpor" med mediciner och viktökning som följd. Jag tänker på hur mycket bilen kostar varje månad, hur pass lite jag ändå kör, vad jag kan göra för pengarna som bilen kostar, hur mycket onödig negativ miljöpåverkan jag inte vill bidra till osv osv.

Ok. Nu har jag berättat även för Er, kära bloggvänner, vilket gör det än mer svårt att inte göra det jag säger att jag ska göra, så nu får det bli så. Vad tror ni, funkar det utan bil?

Här kommer beviset på att det är ögonblicket som gör bilden:

Jag varnade. Jag kanske inte skulle hinna, och nu gör jag inte det.
This is it. Nu.
Hörs!

Häromdagen skrev en kamrat att "det vore kul att ses".
Jag svarade att "vi ses ju på torsdagkväll, då kan vi mingla tillsammans i Stockholmsnatten".
Jag fick till svar att "det blir ju trevligt, men det vore kul att ses, bara vi två, och prata. Vore kul om du kom upp och tittade på min nya lägenhet också".

Idag gick så resan ner till Stockholm. Som vanligt checkade jag in på hotellet, kollade tv´n, fixade med bredbandsuppkopplingen och förberedde en promenad mot närmsta butik för inköp av mineralvatten och några frukter. Väl inne i den närliggande lilla kvartersbutiken så ser jag min kamrat... Alltså... Hur stor är förutsättningen för att vi ska vara i samma stadsdel, i samma butik, på samma tid...?? I don´t know, men så var det iaf.

Ett par snabba beslut senare så var kvällen i hotellsängen utraderad. Istället blev det delikat middag med gott vin och trevligt sällskap i fin våning på Östermalm.

Jag gillar verkligen det spontana, det oplanerade, det oväntade. Framförallt då det inrymmer personer som jag gillar och har respekt för. Imorgon väntar en intressant dag och sedan en rolig kväll. Må skönhetssömnen inträda i era liv, ni behöver det så väl. ;)  G´natt!

Dax igen. Den här gången mer stressat än vanligt.
Har knappt hunnit tvätta skjortorna.
Imorgon väntar Stockholm. Seminarier och möten avlöser varandra innan lite gala och fest infinner sig. "Den som väntar på nåt gott..."...

Anar att det kanske kan bli lite glest mellan inläggen de närmsta dagarna.
Men vem vet, det kanske bara måste bloggas.  :)

Skulle kunna skriva så många superlativer, så mycket om stolthet och kärlek, om mening med livet, om skratt och gråt, om kamp och strävan mm. Det räcker med ett ord: Hampus! ♥
Min bästa!

Försöker få styrfart på allt som ska fixas. Lyckas sisådär.
Har fem dagars skrivbordsjobb framför mig, men bara två dagar att disponera.
Tre dagar i hufvudstaden ska också hinnas med. Jobbjobbjobb.
Vad hände med allt snack om "kloning"? Skulle behöva bli två just nu. Eller tre.

Det är en småsömnig måndagseftermiddag. Biverkningarna av min nya medicin håller mig vaken på nätterna.Tar en paus från jobbandet för att "kolla läget" och blogga.
Råkar se den här bilden på en söt boxer.

En gång för längesedan hade jag en sådan här sötnos i min närhet.
Oh my god, vad de där öronen var mjuka.
Om någon har en liten boxervalp så är ni välkomna på fika, men sedan vill jag vara ensam igen.
No more dogs in my life.

Nu blir jag väl ovän med allt och alla.

Jag gillar inte Robert Gustafsson!

Just nu körs det trailers på tv4 inför kvällens premiär av "Gustafsson, 3 tr" (tror jag det var). Då blir det Robert i parti och minut i flera roller, om jag har förstått det rätt. Jag får kväljningar av tanken, som om det inte räcker med en upplaga. Jag kommer inte att titta på tv4 ikväll. Inte.

Varför är det såhär? Jag tycker han är överspelad och tråkig, men alla andra verkar gillar honom.
Det har gått så långt så att jag ryser när jag ser honom köra sin skit gång på gång. Jag får lust att ge honom en smäll och be honom stoppa upp sin dansbands-Roland och Weiron i stolgången. Var hans ambition verkligen att han skulle konkurrera med Stefan och Krister?

Ok, jag erkänner. Han var bra i "Torsk på Tallinn" och inledningsvis i Manegen.
Men det var då det.

Idag när jag vaknade gick jag ut på balkongen.
Ut från Ica-butiken, som ligger mitt emot där jag bor, så kommer det ut en tant
med blått hår. På riktigt. Jag har sett blått tanthår förr, men det här var to much.

Jag gapade. Alltså: Vad är dealen med blått hår egentligen?

Helt plötsligt, bara sisådär, så blev jag med inneboende.
Fr o m ganska nyss så ligger det en ganska lång yngling på 27 år i mitt gästrum.
Som grädde på moset så är han lockigt mörk, söt, snygg, vältränad och trevlig.
Jag äcklas av mina egna fantasier.

Ynglingen i fråga har fått ett nytt jobb och ska häcka i staden av sten en tid framöver.
Han heter Carl, men kallas för Kalle (oväntat?).
Jag talar nog för både Kalle och mig när jag säger att det finns förhoppningar om att häckandet
ganska snart ska ske på annat håll, än i min lya. För ni vet väl hur det är med lyor?
Där bor vargar, och man tar inte med sig lammkött in i varglyan. Ni fattar.