magstar

Kommer ni ihåg tiden då man kunde höra meningar som "fan, vad jobbigt att åka i den stekheta bilen hela dagen"? En sommartransport kunde bli en ett möte med svettdöden.

Såhär ca 20 år senare så kan en biltur, en solig somardag, vara räddningen från svettdöden i ex en solstol. Svaret är förstås AC. Kom bara att tänka på det.


Ps. Jag är tillbaka i civilisationen. Djuren på gårde överlevde. Jag med.

En extremt vass morgonsol skiner rakt in genom mitt fönster och tvingar mig att kisa.
Man ska inte förbanna solen, det ska man inte.
Jag vet.
Men just i dag är den extra skarp, den skär genom nerver och näthinnor och får den
sommarledige radiomannen att muttra irriterat.
Kanske spelar glasen med den bubblande drycken, som dracks i går, in lite också.
Men bara lite.
Jag tror på att solen är extra vass idag.
Det bara måste vara så.
Måste.

Katterna hatar mig nog. Vare sig "Sidde" eller "Kahless" kommer in och äter. Gårdagens promenad var tydligen mitt eldprov. I failed... Jaja... Hunden tycker att jag är ok och hästarna klagar inte heller. Ännu.

Morgonritualerna är genomförda. Promenad, vatten till hästarna osv.
Lappsjukan kommer krypande. Tröst: SOL! Äntligen!
Hööösch!

Jag är, för den som missade förra inlägget, stationerad på landet i några dagar. Jag ska ta hand om en liten gård med växter och djur. Nu är uppdraget påbörjat. Väder: Grått, lite regn, men med hopp om liiiite sol.

Efter att under förmiddagen iklätt mig rollen som dr Doolittle, promenerandes med en hund och två katter i sällskap, ner till hästhagen, så försökte jag återgå till mitt, relativt, vanliga jag. I den rollen så ingår bl.a att snoka i värdfolkets lådor och skåp. Inget upphetsande funnet, MEN en uppkoppling för min lilla laptop och vår gemensamma verksamhet är iaf hittad. Jag är inte strandsatt, jag kan hålla kontakt med omvärlden, jag finns! Hallelujah!

Nästa spännande moment: Funkar tjock-tv´n? Hur många kanaler finns det isf?
Återkommer med rapport.

Det här kan sluta hur som helst!
I en veckas tid ska jag sköta om en gård med djur och allt som hör till. Ensam.
Jag vete fan hur det gick till, hur kunde det bli såhär..?

Egentligen vet jag hur det gick till. Jag fick en konkret fråga.
"Kan du ta hand om gården och djuren då vi åker bort?"
Hela mitt inre skrek "NEJ", men munnen svarade "Ja".

Det handlar om att "kamrater har man många, men vänner har man få".
Det är en av mina absolut bästa vänner som frågat, och då jag ber honom om
om hjälp så är svaret (utan tvekan) alltid "Ja". Alltså: It´s payback time.

Motvilligt blir jag en drängafan, en bonnläpp, i några dagar.
Jag hoppas att både djuren och jag är vid liv då veckan är slut.


Ps: Om det inte finns uppkoppling i obygden på landet, så infaller en bloggpaus.

Att blogga är delvis att vara personlig. Det blir ju lite roligare då(?).
Jag ÄR personlig, men jag ger er inte hela mitt liv.
Skulle jag ger er hela mitt liv skulle ni ändå inte förstå.
Jag gör det ju inte själv.

Jag gick till sängs i natt. Sådär som jag brukar. Hade inte ont nånstans. Somnade.
I morse vaknade jag med en vansinnig träningsvärk i höger underarm.
Bara där. Ingen annanstans. Hmm. Sunday it is!

När jag lade in gårdagens bild/inlägg så hade det som hänt i Norge ännu inte hänt.
"Idyllen var skenbar" står det i texten under bilden... Ja, jävlar så det kan bli.

Jag brukar ju ha synpunkter på det som händer, men efter bombdådet, och den fullkomligt osannolika massakern som hände igår, är jag helt mållös. Typ. Att blogga känns futtigt.

En sak är säker. Vad som helst kan hända, vem som helst, precis när som helst. Det går inte att skydda sig mot dårar, oavsett i vilken skepnad de kommer. Det hände inte i Irak eller Afghanistan. Det hände i Norge.

Det är torsdag idag, solen lyser med sin frånvaro.
Det här är en dag för de stora funderingarna.
Jag funderar på ordet PICKALURVEN.
Många har sagt det. Få har skrivit det. Jag har varit det. På Pickalurven.

Jag kan inte låta bli att undra över ordets härkomst. Ur vad föddes "pickalurven"?
Smaka på ordet. Låt hjärnan dissekera bokstävernas sammansättning. Nada!
Inte ens fantasin hjälper till. Ordet känns taget ur ingenting. Eller ur allt. Typ.
Vilken hjärna var det som någongång formulerade ordet för första gången?
Hur gick tankarna innan ordet sades? Hur var responsen? När, var, hur?

Googlar. Där står bara: Vara på "pickalurven" = vara onykter, full eller berusad.
Pickalurven är ett godkänt ord i Scrabble. 

Jag funderar vidare. Funderar på att bli på pickalurven. Det är ju torsdag.
Hepp!

Som den timide farbror jag är så sitter jag vid mitt köksbord iklädd en grå munkjacka. Jag försöker. På olika vis. Som det svenska medelklassoffer jag är så glider jag omkring i mina munkjackor, urtvättade jeans och känner mej hyfsat tuff. Det är förstås en illusion. Inte ens den solblekta kalufsen gör mig cool. Allt handlar om lånade attribut. Jag försöker dölja att jag är pojken som aldrig växte upp. Den gossen vill man ju inte visa upp bland folk. Därför är jag sådär som jag förväntas vara.



Vidöppna blå ögon, mörkblå polotröja, beige manchesterjacka och glugg mellan framtänderna skulle nog inte göra sig så bra i varken barer eller anställningsintervjuer.
Istället går jag runt och låtsas vara vuxen, vilket jag iofs är, men ändå inte. Jag fortsätter med pjäsen som generationer före mig spelat på samma vis. Jag tittar på konst, dricker drinkar och betalar räkningar som vilken man som helst. Men varje gång jag går förbi en spegel, eller skyltfönster, så är det sexåringen som genom mina ögon tittar på den vuxne mannens reflektion. "Det spelar ingen roll vad du klär dig i eller hur du klipper ditt hår eller låter skägget växa. Så länge vi är överens om att du är jag, och jag är du, så lovar jag att inte avslöja dig. Men den dag du tror att du är mannen i spegeln är det jag som börjar kasta klossar, det ska du ha jävligt klart för dig", säger han och vänder sig om. Kvar står en vuxen man i munkjacka, urtvättade jeans och solblekt hår och känner sej naken. Än en gång.

Ibland hör man begreppet "halvfart".
Används ofta i begrepp som "Just nu går jag på halvfart".
Det är lätt att säga. Ännu enklare att göra.

Att säga "Jag går på en åttondelsfart" klingar inte alls lika bra.
Men det är så det är. Jag går på en åttondelsfart.
Högst.

(semesterdag nr 4)

"Den som ropar..."...
Hjälpen kom!
Bara solen kommer tillbaka så...



Beställning gjord, av både dräkt och innehåll...  ;)

Jag har bestämt mig för att åka "mot vattnet", dvs jag vet inte vart jag ska åka, men jag tänkte ta mig ett bad. Det är ju ändå sommar och jag har ännu inte doppat mig. Detta innebär att jag måste börja leta efter något att bada i. Jag får nämligen alltid skäll när jag badar i mina gamla kortbyxor. Varför vet jag inte. Funkar de att ha på sig på land så funkar de väl att ha på sig vid stranden!?

Problemet att hitta något är påtagligt. Jag gillar inte affärer, och jag gillar inte att betala för plagg jag knappt ska använda. Det enda jag har hittat är typ Speedos (billiga kopior alltså) och det tror jag inte någon vill att jag glider ner till strandkanten i. Speedos känns som ett alternativ strax under ett par för högt avklippta jeans. Typ femtio procent fulgubbe, 40 procent italienare och tio procent retard.

Så, vad gör jag? Finns det någon som kan länka mig till ett vettigt alternativ?
Eller har jag missat något alternativ? Tänk "tjock farbror"...

Jag vet. Bilden är inte perfekt. Skuggningen stör. Pixlarna fuckar.
Men motivet är bra. Pappa, farsan... Den bästa som finns att få.
Tänk att det skulle ta så många år innan vi fann varann fullt ut.
Du är kul, klok och fullkomligt underbar. Umgås med glädje med dig.
Jag vet att du inte läser min blogg, men du vet ändå att jag älskar dig.

Gatufesten är slut. Skönt.
Helgens bröllop är över. Det var hur trevligt som helst.
Ett vackert brudpar!

Karin & Mattias.

Jag och min madam skötte oss hyfsat bra med toastmastersysslorna.

Gatufesten i Sundsvall pågår som bäst.
Jag bor på Gatufesten.
Det är inte så att jag är på festens alla event osv, nej jag bor verkligen på Gatufesten, inne på området. Även om jag inte vill vara med en endaste sekund så är jag med. Hela tiden. Från morgon till kväll. Puh!

Hursomhelst - Jag hade ju tänkt bifoga ett par bilder från gårdagens publiksuccér, dvs Petter och September, men som så många gånger förr när jag ska leka fotograf så går det, bokstavligen, åt helvete. Men å andra sidan så vet ni hur Petter och September både låter och ser ut.

Inser, såhär i skrivande stund, att ingen (troligtvis) saknar det jag inte lyckades med.
Inser därför också att hela detta inlägg blev helt meningslöst.

Well, babes! Idag är det fredag.

Idag för exakt fyra år sedan föddes Magstar, bloggen och bloggaren.

Lyfte luren och ringde till min gamle far.
Den primära delen av samtalet utspelade sig som följer:

Far: Vi ska precis till att äta.
Jag: Vad blir det idag?
Far: Det blir korv och... Och... Sånt där man äter.
Jag: "Sånt där man äter"..?? Makaroner?
Far: Nej!
Jag: Potatis?
Far: Nej!
Jag: Nähä...
Far: Äh, du vet vad jag menar...
Jag: Nej, det gör jag inte.
Far: Jo! Melon! Jag menar melon. Och sånna där vita fyrkanter. Med sallad.
Jag: Hoppas det smakar.

Jag ville inte fråga, men de där vita fyrkanterna är nog fetaost.

Det här är en typisk enradsdag.

Då var det gjort. Jag har löpt amok med min nästrimmer. Jag har gjort rent hus kan man säga, och känner mig lenare än en brasiliansk vaxstudio i näsborrarna. Vojvoj. Jag kan andas vettigt igen och känner på både gott och ont hur luften luktar. Kan urskilja doften av en cigg på hundra meter.

Tro´t eller ej, men kul var det också. Det rasslade i maskinen som när man dammsuger upp ett tappat paket ris från köksgolvet.

Lördag it is!

Hepp!

Alltså, det här med stjärntecken. Låt mig säga så här. Jag har aldrig riktigt trott på det där. Mest för att jag själv är Stenbock. Och vem fan vill vara det? Vem vill bli förknippad med ett stjärntecken fyllt av anala städfanatiker, bossiga bossar, strebers och hysteriska karriärklättrare som beräknande planerar allt i sitt liv? Inte jag i alla fall. Tycker inte själv att det jag läst om Stenbockar har passat in särskilt väl på mig. Åtminstone ur mitt eget perspektiv. Å andra sidan, med det där om "anala städfanatiker" i skallen, så är mitt hem som regel städat och relativt ordnat, men jag har inte placerat kryddburkarna i bokstavsordning i skåpet. Nänämensan!

Men trots min inställning. Jag har fått hångla på grund av mitt stjärntecken. Jag har fått gå hem på grund av detsamma. Det finns en del märkliga personer där ute kan jag meddela. Och många av de dricker örtte och har katt. Och det är inget att bli sur över. Det är empiriskt bevisat. Jag har sett dem. Jag har varit tillsammans med dem. Eller velat bli. Iaf en kort stund.

Och jag har läst på. Jag passar tydligen bäst ihop med vattumän och kräftor, men inte med Lejon. Trots det har de två senaste jag "umgåtts" med varit just Lejon. Analysera det, doktor Freud. Och sen var det förstås han som var född samma dag som min mamma. Det behövs nog inte analyseras alls.

Tror mer på terapi. Jag har kommit fram till att jag inte vet vad jag ska tycka. Kanske är det så att stjärnorna styr våra liv. Kanske har jag en dålig vecka för att Merkurius fjärde måne påverkar mig på ett ofördelaktigt sätt. Kanske är det så. Om inte annat kan man ju använda stjärnorna på nåt kreativt sätt. Om man vill säga nåt om någon till exempel.

- Du har accendenten i kräftan, medan dina barn är mer påverkade av Merkurius.

Vad man egentligen menar är att vederbörande har en pinne i röven och att deras barn är ganska fula och luktar illa. Och att de förmodligen är jungfrur födda i slutet av augusti.

Hepp!