2 u
Ugh!
Den genomsnittliga dygnstemperaturen är under 10 grader.
Hujedamej.
Eller inte.
Det känns ganska skönt.
Idag tog jag upp båten. Den trötte radiomannen vaknade till liv efter två stycken "upp till skrevet-bad" då även Björns (kamrat) båt skulle upp. Älvvatten kan vara en bra "refreshner" efter avslutat arbetspass, trots konstaterandet att om jag varit indian hade fått bära namnet "Lilla Russinpungen".
Än en gång fick jag bevisat fördelen med att fortfarande gå omkring i kortbyxor, trots roade leenden, tvivelaktiga blickar, hånfulla kommentarer osv. Det börjar gå prestige i det här med kortbyxbärandet. Tror jag biter ihop ett tag till. Har ju ganska schyssta vader dessutom.
En patetisk salladsjävel
(Skrivkramp tillfälligt över)
Idag har jag varit ledig. Det är oerhört skönt att ha en ledig dag mitt i veckan utan nån egentlig anledning. Jag passade på att äta lunch ensam på en uteserving längs med Storgatan. Lite småkallt, men skönt ändå. Egentligen finns det få saker som jag tycker sämre om än att äta lunch ensam på en uteservering längs med Storgatan. Där sitter man (ensam!) och försöker verka cool, upptagen och djupt försjunken i en bok. Men alla apcoola människor som går förbi genomskådar en direkt och tänker: Där sitter han (ensam!) och är sorglig och har inga vänner och inget liv och äter en patetisk salladsjävel. Stackars sate!
Mitt emot mej satt ett perfekt par i övre medelåldern. De hade perfekt lockigt hår, perfekt strukna kläder och perfekt solbränna och åt perfekta skaldjurstallrikar. Jag hatade dem en smula eller lite till. Förmodligen pratade de om sina perfekta barn, sin perfekta semester i segelbåt och den perfekta golfrundan.
Sedan kom det en fågel och bajsade på ryggen på den perfekta mannens vita skjorta.
Ha! Hahaha! Muahahaha!
Och där satt jag (ensam!) och låtsades att jag inte skrattade åt honom utan åt min bok som jag givetvis var coolt och djupt försjunken i, och har ni tänkt på en grej? Det är gott med en patetisk salladsjävel.
Inlägg no. 1615, 29 september 2009
I helgen pajade bilen. Jag hade en delplaner där bilen var inblandad som transportmedel, men ibland kommer livet emellan och vänder saker på ända. Hjärnan är därför trött och lite vinmarinerad och, som sagt, fylld med tankar som inte hamnar på bloggen. Att blogga känns svårt. Och lite futtigt.
Men medan jag sitter här och fnular på saker att skriva om kan ni ju läsa det jag skrivit tidigare i dryga två år. Om ni inte har nåt annat för er, menar jag.
Magstar
Och sen hoppa från lägsta trampolinen.
Kanske le lite och ha glimten i ögat.
Och säga att jag är fin.
Svårare är det inte.
Come and get me.
My heart still beats for you
Life is a bitch, and then u die...
Förutom mitt nästan irriterande goda humör (saknar mina humörsvängningar) så har det inte hänt särskilt mycket. 2-3 cm i midjan har jag minskat, men syns det? NÄÄÄÄ! Biaframagen är sådär som den brukar, putande och synlig. Måste jag verkligen börja använda det där gymkortet för att få nån sorts förändring till stånd?
Grejen är den att jag vill ha en kropp som en trettonårig gymnast från Ryssland eller Kina. Tell me: Är det ett rimligt mål? Jag vill kunna kyssa mej själv i röven av självgodhet.
Jag gjorde ett synnerligen magplaskliknande försök idag (inte att kyssa mej i röven). Jag satte mej på golvet med avsikt att göra några sit-ups, men istället uppskattade jag den hårda parketten som liggunderlag och studerade takstrukturen i lugn och ro innan jag klev upp igen och satte mej i soffan. Risken finns att samma sak, men en variant, kommer att ske även på det eventuella gymbesöket. Det troliga är att jag blir sittande i omklädningsrummet i en halvtimme och låtsas knyta skorna, när jag egentligen bara kollar på när de andra byter om.
Jag har en plan
Oroar mej för reparationen av bilen, om inte försäkringen täcker fanskapet.
En finansieringsplan måste upprättas.
Jag har redan bestämt mej för att inte betala i natura, hur mycket verkstadspersonalen än tjatar. Kanske kan göra som Anna Book och sälja mina gamla kläder?
Bara kollar: Någon som är intresserad av H&M´s kollektion från 2002?
Söndag på Eniro, enligt Johan.
Sundaymood
Hade jag varit tjej så hade jag kunnat hoppas på mensvärk, men nu har jag ingen aning om vad det kan vara. Dum som jag var så gick jag upp på Norra berget. På väg hemåt fick jag sjukt ont i min mage. Jag var tvungen att sätta mej ner i 10 min på en parkbänk nånstans på halva vägen och tycka synd om mej själv. Nu hoppas jag att jag bär på en okänd tvilling eller att det är såhär det känns när ämnesomsättningen börjar fungera normalt efter 25 år i olag.
Det var bättre förr
Det är sannerligen svajigt i omgivningen nu för tiden.
Stora beslut vart man än vänder sej.
Antingen blir folk gravida. Eller så blir dom det inte.
Eller så gör dom slut eller gifter sej.
Eller också flyttar dom.
Ett himla kackalorum överallt.
Jag blir ju nervös på kuppen.
Det var bättre på den gamla goda tiden när allt bara rullade på,
ingen utvecklades och inget hände. Det var tider det.
Kanske i en ny fas, men inte i fas...
Vissa dagar vaknar man helt enkelt på fel sida. Jag har inte varit på dåligt humör, men har inte haft vett att uppskatta nånting. I vanliga fall sitter jag och uppskattar hur morgonljuset kommer, hur kaffeatomaten surrar och hur arbetet fortskrider. Men inte idag.
Jag ser samma ljus, känner samma dofter, hör samma ljud, men idag noterar jag dem bara. Hösten kittlar mej inte som den brukar.
Det är konstigt det där med att vara i fas.
Idag är jag det definitivt inte. Inte än i alla fall.
Men kanske om vi sluter ögonen och lyssnar på "I want you" med Elvis Costello.
Vi gör ett försök.
Delvis låter den som det låter i mitt huvud just nu.
Tillbakalutat, längtande, osäkert...
En ny fas?
Jag börjar bli än mer misstänksam. Jag är fortfarande på bra humör.
En hel jävla månad på gott humör med ett fånigt leende på läpparna.
Visst är jag lite kinkig när tröttheten kommer som en lavin i alperna, men annars är jag löjligt tillfreds med det mesta. Jag vet fortfarande inte varför.
Tydligen så märks det också. Kommentarer från kollegor på jobbet i all ära, men när t o m sonen säger "du är så glad nuförtiden" så blir jag nästan orolig. Det här är inte jag! Eller så är det det...
Pratade med "min gamle prins" häromdagen. Han sa: Du kanske nått en ny fas.
Ja, jag har kanske det. Men konstigt är det i alla fall.
Det är t o m ganska trevligt att vara tjock nuförtiden. Hepp!
Inlägg nr. 1602
Efter dryga två års bloggande, och ettusensexhundratvå inlägg, så infinner sig ibland en viss tröttma. Jag kan tänka mig att ni känner detsamma.
Jag läser själv ca 20-30 olika bloggar återkommande. Dock inte varje dag.
En av de som är mest underhållande bjuder jag på idag, trots att det känns som att inbjuda till otrohet. Läs, se och le. HÄR.
Partej
Det är lite märkligt. Jag tittar på min besöksstatistik och tänker att det hade varit så jävla roligt, eller kanske bara konstigt, att träffa er alla. En feting till fest där alla hade kommit och garvat ihjäl sej åt varandra, eller kanske inte alls. Jag känner (knappt) någon av er. Inte vad jag vet iaf. Förmodligen är det därför jag fascineras av tanken på att träffas.
Vi hade kunnat ses här, mitt i stenstan. Det hade varit en bra fest. Kanske.
Vi hade ju inte blivit tokmånga, men tillräckligt för att fylla en kväll.
Jag vill verkligen träffa er alla. Tror jag. Och det känns jättekonstigt.
Hmmm...
När jag tänker efter så tror jag vi fortsätter såhär. Enklast så.
Shame
Jag har varit på ett av mina, numer återkommande, Lidl-besök.
Den här gången struntade jag i mitt vanliga låtsasvarv genom butiken. Jag gick rakt på grönsaksdisken, utan att passera gå eller in i fängelse. Förutom de obligatoriska broccolibuketterna och blomkålshuvudena så blev det även ett knippe selleri.
Jag tycker inte ens om selleri. Dumt!
Homosjukan
Jävlar vilken lång sjukskrivning jag hade kunnat ha om dom inte ändrat det.
Frågan är om jag inte varit sjukpensionär.
Nu får jag nöja mej med med ett par dagars (?) magsjuka.
På gränsen
Jag har betalat sådant som legat på efterkälken, en rekond på bilen, en lite skopa kvarskatt, några bankavgifter. Har som grädde på moset lånat ut en summa pengar till "en föredetting" i trångmål.
Nu konstaterar jag att jag har 24.52 på firmakontot och 64.20 på sparkontot.
Det känns både tryggt och stabilt att veta att det finns en buffert om något oväntat skulle hända, typ att jag blir hungrig eller så.
Idag: Käkshow
Han har fått någon slags inflammation i käken. Han kan bara öppna munnen halvvägs. Det är helt sjukt festligt att titta på honom när han äter. Som att gå på museum eller bio, men bättre. Mycket bättre.
Först formar han maten på gaffeln till en platt massa. Sedan för han gaffeln mot sin halvöppna mun. Stannar till och siktar in sig. Sedan pressar han in maten mycket precist i öppningen. Med precision.
Mycket fascinerande och underhållande.
Jag ska försöka lura hit honom igen, förmå honom att inta även sin middag här. Ni är alla välkomna till Stenstan för att ta en titt på freakshowen. En guldtia i inträde. Jag bjuder på jordnötter.
Nååå till trikåå
Trött
Idag är det vad vi bloggare kallar för en "enradsdag".
Ge mej luft
Höstluften/sensommarluften har nästan meditativ effekt på mej.
Inte ens kylan stör.
Ge mej luft och jag håller käften.
Sitter tyst.
Tänker på annat.
Mitt liv.
Mina misslyckanden.
Och mina lyckanden.
Det här har jag gjort. Vad har ni gjort?
Drog till Stockholm på lördagsmorgonen (därav bloggfrånvaron). Väl på plats, efter tre timmars snabbtransport längs E4:an, så blev det solskenspromenad i stora staden med Magnus & Erik, följt av inkvartering och ombyte för bröllop ute på Tyresö.
Det blev en vackert sommarsolig eftermiddag i slottsparken med det söta brudparet, ett gäng vuxna entusiaster, skrikande barn, tysta barn, ett par nyckelharpor och ett stort träd. Vigeslakten följdes av en fika på den närliggande bygdegården. Tal, skrikande barn, trängsel, kaffebröd, en och annan sång och lite skumpa (för dom som inte körde bil, vilket jag gjorde. Grrr) var det som följde. Trevligt må jag säga.
Efter avslutat fika (är det inte lagstadgat att man ska bjuda på middag och fest efter ett bröllop?) så återvände jag till själva hufuvdstaden. Träffade familjen Stråle och sedan väntade middag på stan med gott sällskap.
Vaknade vid 10 imorse. Åt frukost (återigen med gott sällskap), träffade sedan min syster Jenny och hennes senaste avkomma + Lasse och Lena = mera fika. Men viktigast av allt: Hämtade min taggtrådstakkrona och betongljusstakar (Design: Tove Adman) som jag köpte i november förra året, men först nu fick med mej hem. Avslutade dagen med en mindre shopping. Efter det tillbaka mot Stenstan. Well, folks, that´s it. I´m home!
18:e september
Ni behöver inte gnissla tänder, muttra om glögg, värmeljus, filtar och duntäcken.
Inte än. Snart.
Jag säger "OM"
När jag till slut hoppade av behandlingscirkusen fick jag helt oväntat jobb som programledare/producent inom radion ganska omgående. Ett relativt tvärt "kast". Ibland funderar jag dock på vad som hänt om jag tackat ja till att börja på polisskolan istället. Var hade jag varit? Vem hade jag varit? Och med vem hade jag varit?
Svårt att ta reda på, antar jag
Höst i mitt bröst
Det kan räcka med en sång, en bild, en doft för att bilderna ska kliva fram ur skuggorna av ens undermedvetna och göra sej påminda om tider som inte längre är. Om vänskap som försvann. Nu står personen där och ler sitt bästa leende, som jag älskar, till tonerna av musik vi aldrig delade.
Topp 5
Det gör fortfarande ont.
Jag vill tillstå, och rankar, "bränna sig på tungan" som en av de mest irriterande i-lands-skadorna.
Topp 5, minst.
Förbannad
Det är kallt
Jag tror det var Hasse Alfredsson som nångång sa: "Att skiljas är att dö en smula". Jag tror det stämmer. Man lämnar en del av sitt hjärta i händerna på den man älskat, eller kanske t o m älskar fortfarande, och går vidare, och hoppas att de bitar av hjärtat man har kvar kommer läkas och börja pumpa igen.
När det händer, oavsett längden på relationen, eller statusen, så blir det svårare. Varje ärr och sårvävnad gör hjärtat hårdare. Den nya hud som bildats över gamla sår är mjukare, ömtåligare, men samtidigt är ärren som håller hjärtat samman hårdare och kallare.
För varje gång man svikit hjärtat är det som att det tröttnar lite på dess bärare. Det pumpar lite svagare. För att det förväntar sej att det inte ska funka.
Visst försöker jag älska. Brinner gör jag alltid.
Jag hoppas bara att hjärtat pallar en runda till om det skulle behövas,
men det har varit kallt rätt länge nu.
I huvudet torsdag, kl. 05.25
The bitter truth
Thats me. Om du undrade, vill säga...
Att ligga
Anledningen till möjligheten att ligga lite längre är att jag ska sitta i planering inför fortsättningen på kampanjen "Världens barn". SR och SVT har stor del i den insamlingen.
Trots detta ansvar (?) så konstaterar jag lite bittert (eftersom jag inte behövde kasta mej ur sängen på 2 sekunder) att vissa personer (läs: Magnus) passar bäst i horisontellt läge. Har legat i sängen och kollat upp i taket och sedan förflyttat mej till soffan och närheten till tv´n.
Nu funderar på hur jag ska kunna utnyttja den här fallenheten att ligga. Ni som har lite större referensramar än jag: Finns det något jobb man kan utföra liggande som inte innefattar prostitution?
.
Fibes, Oh Fibes - "Love child"
Gånglåt från Västra Götaland.
No fashion!
Älskar att bråka med fashionistan "T". Före krogsvängen skröt han, som vanligt, om sina J. Lindeberg, D&G-outfits och Dahlinskjortor. Det blir så sjukt, ja nästan bisarrt, när jag samtidigt står och häller upp billigt vitt vin i mina nya reaskor från Wedins, t-shirt från H&M och sliten kavaj från Dressman.
Mitt tips till "T" var att han skulle vända alla kläder ut och in så att vi kan se de där märkvärdiga jävla märkesloggorna hela tiden och slippa skrytsnacket.
Jag när inte trender och finlir, jag dödar dem.
Fotnot: Galej = fest, festande, kalas, skoj, vift, nöje; gå ut på galej gå ut och roa sig, gå ut och slå runt, gå ut och svira.
Promenadlåt
(Se och lyssna, provgå(?) två inlägg upp)
Ps.
Familjen
Nu har jag bytt "familj". Sedan jag började parkera bilen i ett garage, ca 6 dgr i veckan, så åker jag taxi. Varje morgon väntar en bil vid porten för att ta mej till mitt arbete. Min nya familj är Taxis växeltelefonister och chaufförerna i samma bransch.
- Taxi.
- Hej, Magnus här.
- Hej Magnus. Ska du åka taxi nu igen. Hahaha. Esplanaden som vanligt?
- Jajamensan.
- 4.30 eller tar du sovmorgon till 4.40? Hihihi.
- 4.30 blir bra.
- Ditt konto har jag, så då kommer vi.
- Grejjt!
- Sov gott, Magnus. För du ska väl lägga dej snart? Kan du inte spela Bryan Adams imorgon? Är det inte jobbigt att börja så tidigt? Jag hör dej varje dag! Du, vad hände med han "den där" som du jobbade med förra året? Kul att Tullamaja är tillbaka? Vad heter den andra tjejen? Det var nåt konstigt namn.. Kul att lyssna iaf. Jaja. Sov så gott. Vi hämtar dej som vanligt imorgonbitti. 4.30. Visst var det så? Sköt om dej. (klick)
- Eehh.. Ja...
Inte en eftermiddag som alla andra
Funderar nu på att bara köra en raggardusch med någon av mina parfymer och sen sparka igång eftermiddagen som om inget hänt. Vad tror ni om det?
From Heaven to Hell
Överraskas av min iPods förmåga att blanda musik.
På väg hem idag inleder den med underbart sköna Randy Crawford och, nästan meditativa, låten "Almaz" för att sedan följa upp med "White Zombie" och mördande (bokstavligen) "Soul crusher". Jag gillar överraskningar. Särskilt på måndagar. Bomshackalack!
Bah!
Hej Magnus!
Ta del av ett riktigt kanonerbjudande från Allt om Resor
där du får en valfri skönhetsbehandling!
Skönhetsbehandling!? Jag!!??
Bah! BAH!
Snackar vi beroende, eller...?
Jag var på lite trevligt baluns igår. Förmingel, mingel, teater, eftermingel, häng.
Ungefär så kan det hela sammanfattas.
Väl hemma och tillbaka i soffan så återgick det mesta till "det vanliga", dvs mysbyxor, fleecemorgonrock, en kelsjuk hund och ett "trasigt" internet. Meh! Rättning: Trasigt internet tillhör inte "det vanliga".
Jag vet inte hur Er realtion är till nätet, men mitt är numer ganska tajt.
Reaktionen blev därför: PANIK!
Jag måste ha internet! Jag dör utan internet!
- GE MIG INTERNET, FAN VAR ÄR DET, SATANS HELVETES JÄVLA SKIT! VAR ÄR DET FÖR HELVETE, INTERNET, GE MEJ MITT INTERNET, LÄGG AV GUD, SATAN, REINFELDT ELLER VEM DET NU ÄR SOM JÄVLAS!
Två snabba glas vin senare...
I brist på internet ägnade jag mej åt tv´n och fjärrkontrollen. Jag konstaterade bl.a att jag efter 10 månader inte förstått att jag via mitt bredbandstvabbonemang (långt ord det där) kan hyra film med några enkla knapptryck. Visst är det lite konservativ gubbvarning över det? Men bättre sent än aldrig iaf.
Idag när jag vaknade är det söndag och internet är helt igen.
Pris ske lov. Hallelujah!
fotnot: Baluns = fest, hippa, party.
Shit, vad tiden går.
Igår var det 11:e september. Ni vet när bl.a tvillingtornen i World Trade center i New York rasade i den där hemska terrorattacken år 2001. Hujedamej. Det är ungefär som med Olof Palmes död, dvs nästan alla kommer ihåg var de var just den dagen när de hörde om attacken. Jag minns.
Jag minns att jag bodde på Trädgårdsgatan i Härnösand, jag minns att jag var på väg till Klas i Östanbäcken (som inte visste nånting när jag berättade), jag minns känslan av att "nu har något hänt som kommer att påverka oss för alltid".
Jag tycker inte att det känns som så längesen det hände, men när jag tänker på allt som hänt efter attacken och fram till idag så känns det nästan oändligt. I mitt eget liv alltså.
Jag har, som exempel, flyttat fyra gånger sedan dess. Köpt och sålt en lägenhet, köpt och sålt ett hus, hyrt två lägenheter. Tänker jag på allt som ryms inom alla dessa väggar, i form av relationer, renoverande, arbete, tanketid, festande, gråt, glädje osv osv, så blir åtta år en ganska lång tid. Men i förhållande till en terrorattack känns det som en kort tid.
Vad vill jag då med detta inlägg? Inget särskilt. Det bara slog mej, men värt att tänka på. Kanske.
Hej sensommarlördag (eller..?)
Jag var precis ute och promenerade på Norra berget här i stan, och medan jag gick så kom jag på mej själv med att tänka: Om en man skulle hoppa fram nu och försöka våldta mig, så gör jag inte motstånd, alls... Är det ett tecken på att jag faktiskt inte är frigid, eller bara på att det fortfarande är lagom varmt för utomhussex, dvs nån sorts sommar?
Fredagssysselsättning
- Varsågod. Ses!
Idag: Slug, listig och smart.
- Magnus, vad ska vi göra ikväll?
- Något kul.
- Vadå?
- Jag har arbetat fram tre alternativ. Du får välja fritt mellan dem.
- Okej, shoot. Give it to me!
- Det ena är att du hjälper mej att dammsuga och byta sängkläder. Det andra är att du hjälper mej med diverse papperarbete som jag borde gjort för en vecka sen. Det tredje är att gå på bio och sedan ta ett glas vin eller en öl nånstans.
- Eh, då tar jag bio och öl.
- Jaja, säger du det så.
Oj oj oj oj oj....
Det måste vara sömnbristen. Allt jag tar i blir till feelbad.
Jag botaniserar i skivsamlingen för att hitta något glatt att lyssna på.
Väljer "Pavlos dog". Molltoner i släpande tempo och grå nyans.
Jag går till videobutiken för att hyra nåt Julia Roberts-substitut.
Kommer hem med en film om droger, död och pina.
Jag sätter mej ner för att fundera ut vad jag ska säga när jag inviger ett kulturevenemang.
Det slutar med att jag dödar kulturen och kyrkan i ett och samma andtag.
Funderar på att låsa in mej själv i ett madrasserat rum och kasta bort nyckeln tills jag blivit trevlig igen.
Men som läget är så vet jag bara inte om jag vågar vistas i enrum med mej själv.
Far & son
- Nä, jag ska fika med Julia och sedan drar jag till en annan tjej.
- Meh! Vilken då annan tjej?
- Hon heter Amanda.
- Du vill inte umgås med din stackars pappa längre. Jag hatar Amanda.
- Jag blir nog rätt sen.
- Meh!
- ...
- Det är dålig stil.
- ...
- Jag hatar när du fikar med tjejer istället för att vara hemma. Snart är jag död och då ångrar du dej. Hör du det!? Då kan du stå där i skammens ljus och minnas din gamla pappa som sakta tynade bort i ensamhetens landskap. Inget arv blir det heller. INGET ARV!
- ...
- Fast vänta lite nu...
- ...
- Betyder det att jag slipper kolla på "Family guy", "Simpsons" och "Cops", att jag får ha tv´n för mej själv?
- Mmm. Just precis.
- Tjohoo! Kära son. Jag älskar dina tjejer!
Dagens foton
Som den uppmärksamme bloggläsaren säkert ser så var min kamera
än en gång fel inställd. Skärpan är sämre hos mej än i kameran.
Men jag fortsätter försöka. Ungefär som med livet i stort.
Me not like
To tell you a annan thing: När jag klistrar in inlägg på bloggen via min stationära
dator så blir det ett annat typsnitt, as du can see. How in helvete går it till?
A challenge.
Jag skäms lite. Så, nu kör vi.
A is for age: 45
B is for booze of choice: Rosa bubbel.
C is for career: Hmm.. "En gör så gott en kan", men karriär.. Det vete faan.
D is for your dad's name: Carl Johan Martin.
E is for essential items to bring to a party: Pommes Frites-spelet. Tänk dig en pommes frites-kartong i plast med 19 lösa plast-pommes och en pommes fastsatt med en fjäder i botten. Låt festdeltagarna rycka en pommes i taget ur kartongen. Den som råkar ta den fastsatta pommesen orsakar en pommes frites-explosion. Weee!!! Funkar på varje fest.
F is for favourite song at the moment: Nån låt från Erik Hassles nya platta.
G is for favourite game: Ishockey om jag slipper spela själv. Jag är förtvivlat dålig.
H is for home town: Born in Jämtland and raised in Söråker. Nowdays: Sundsvall.
I is for instruments you play: Jag är övertygad om att jag skulle kunna vara en hejare på säckpipa. Men jag klinkar bara lite gitarr och brister ibland ut i sång.
J is for jam or jelly you like: Hjortron.
K is for kids: Jepps. One of the best, en beast. Ett tonårsmonster. Hampus.
L is for living arrangements: Singelliv i en 5-rumsvåning mitt stenstan.
M is for mother's name: Siv. Kort å gott.
N is for name of your crush: Tricky. Very tricky.
O is for overnight hospital stays: 2001 var det väl en natt eller två. Eller tre.
P is for phobias: Råttor, kackerlackor och spindlar.
Q is for quotes you like: Doh!
R is for relationship that lasted the longest: Det var väl typ 5 år eller nåt sånt...
S is for sartorial style [ung; hur går du klädd]: Just nu är kavajeran i vila. Idag sunk-style.
T is for time you wake up: 04.20. Vojvoj.
U is for underwear: O, ja. Hela och rena. Boxer or briefs.
V is for vegetables you love: Broccoli, blomkål m.m.
W is for weekendplans: Troligen besök fr Sthlm. Teater.
X is for x-rays you've had: Den där gången 2001 blev det både skallröntgen och MR.
Y is for yummy food you make: Entrecote med kantareller i grädde och sallad + vin.
Z is for zodiac sign: Stenbock
Å är åt dem du vill skicka listan vidare till: Britney brukar "haka på".
Ä är för älsklingstrend: Den har inte kommit än, men ser fram emot när halvfeta grabbar blir intressanta.
Ö är för en önskan just nu: Fortsatt positiva tankar, känslor, ageranden. Försoningar, umgänge, lugn. Inte svininfluensa.
Jag heter Martha
Ikväll händer det stora grejer på Esplanaden. Förutom att jag tvättat och hängt två maskiner tvätt så har jag lagat massor av mat och FRYST IN I MATLÅDOR!!!! Ni läste rätt! Flera gånger har jag chockerat tittat mej själv i spegeln och frågat mej om det verkligen är jag som står där och visar trynet. Jag har tydligen bara blivit väldigt präktig i största allmänhet. Fattas bara att jag ska börja handla billiga grönsaker på Lidl också.
Nämen titta! Där står det ju en kasse från Lidl fylld med vitkål, broccoli, blomkål, paprika och purjolök...
Mon dieu, my friends. Jag har blivit Martha Stewart.
Det är fint med service under lunchen
Idag har jag ätit lunch med en kamrat på ett ställe som förmodligen måste ha Sundsvalls otrevligaste personal. När andra servitriser säger ”Hej!”, ”Välkomna!” eller ”Vad får det lov att vara?” till nyanlända gäster ryter psychoservitrisen på det här haket istället: DRICKA?!? och spänner ögonen i en så man nästan dör av skräck.
Det är lite därför jag går dit ibland.
Varje gång jag möts av psychoservitrisen blir jag på ohemult bra humör.
Mitt sällskap, som varierar, ryggar förskräckt tillbaka. Lika kul varje gång.
Hur kan någon ens vara så där otrevlig på allvar?
Idag kom hon och tog våra tallrikar innan vi ätit färdigt.
I en paus under ett samtal dök hon upp från ingenstans och "vips"
så var tallrikarna borta.
När jag en stund senare påpekade att kaffet var slut så svarade hon
något i stil med AOWAHHH!!! En härlig kvinna!
Kalla mej Påsen
Okejrå, nu jag sitter här efter avslutat arbete och ska snart promenera hemåt.
Jag har för dagen en massa påsar under ögonen och vet inte riktigt vad jag ska fylla dem med.
14 kg höstfrukt, eller några påsar med rotfrukter, kanske?
Ett mindre radhus?
En liten lastbil?
Hej & G´natt!
Tänkte bara i all enkelhet avsluta helgen, och veckan, med att konstatera att jag ser fram emot vad som komma skall. "Nåt särskilt som ska hända?" undrar vän av ordning. Svar: Nej. Inte mer än att jag fortfarande flyter omkring i tillvaron och mår alldeles förträffligt, och jag vet fortfarande inte varför. Jag behöver inte veta heller.
Jag konstaterar att det händer "en del saker". Nya människor gör entré, vänner finns, jag "tar itu" med sånt som är nödvändigt, jag åker fram och tillbaka mellan Svall och Sthlm, jag är stark och redo för framtiden. Det mesta är ett resultat av mitt mående, inte tvärtom. Det känns stabilt! Imorgon är det måndag. Love, babes!
Killen, som inte kan fota, hundbloggar. Igen.
Som sagt: Jag kan inte fotografera. Trots att inställningen på kameran är "för objekt i rörelse" så blir det som ovan. Om man vill se hur suddigt det är kan man klicka på bilderna.
Min gode vän Mario kom förbi med Franks (min hund) kompis, Doris. Dobberman möter Bostonterrier. Stor möter liten, och tycke uppstår. Hursomhelst: Det här är ingen hundblogg, även om man kan tro det.
Jag vet att sommaren är slut...
Den jag vill ha är fortfarande till salu. Köp den, någon! Då kan jag "lägga ner".
Eller bilda "klubb" med mej, så kan vi "jörnä".
Dream on, dream on, dream on...
Den här kvällen (so far)
Frank
Vi har nyss avslutat ännu en av våra frukostkonversationer.
Han är av rasen Bostonterrier. Jag hittade den här lilla beskrivningen
av rasen på Youtube. Check it out! Stämmer bra...
Jag har ju sagt att jag inte kan fotografera...
Vi borde prata om nåt viktigt...
De avhandlar ämnen på löpande band. Religion. Feminism. Barndom. Förhållanden. Terapi. Filosofi. Konst. Spåkvinnor. Fördomar. Föräldrar och Döden. Puh!
När eftertexterna började rulla hade jag ångest. Det senaste dygnet hade jag iofs hunnit avhandla massa viktigheter med syrran, Madde, Roger och J. Men det var inte alls samma tyngd i våra samtal. Våra samtal hade mer rört sej kring barrundor, champagne, matlagning, böcker, film, pinsamheter och småkakor.
Det kändes inte så himla fräckt i jämförelse.
Det slog mej (fortfarande medan eftertexterna rullade) att det ju var ganska många timmar kvar till solen skulle gå upp. Om vi ansträngde oss riktigt ordentligt skulle vi nog kunna fixa till statistiken lite. Intellektualisera upp oss några snäpp.
Rätt bra idé, faktiskt. Det borde man kanske satsa på.
But then again... Man kan ju sova också.
Jag stannar inne ikväll.......
Mitt bästa svampställe
Apropå väder
Som sagt: Satan i gatan, hur mycket regn kan rimligen ramla ner från himlen samtidigt?
Jag skulle bara ta mig ungefär 300 meter till min bil (jag har promenerat hela veckan), men småspringer man 300 meter i bitvis vadhögt regnvatten och gud häller hinkar med vatten över huvudet på en samtidigt så hinner man bli ganska blöt. Hela Sundsvall var som en enda stor wet t-shirttävling. Det blev bara 150 meter (75 meter t o r) sedan ringde jag Taxi. Men jävlar vad blöt jag blev iaf. På torkställningen hänger mina skor, hood och jeans och droppar, fast det var flera timmar sedan jag kom in. Nu ska jag dricka en espresso. Väder är coolt. Typ. Jag tror väder ska bli min nya hobby.
Frågorna hopar sej
- Väldigt många människor har ringt till oss och frågat om hösten är här i och med allt det här regnet. Men det är den inte. Så sa han, den där meterologen.
Och det känns ju fint, i och för sig. Men jag tycker ändå att inslaget lämnar fler frågor än vad den ger svar.
Vilka är alla de här människorna som har ringt till SMHI för att få reda på det här? Hur ser de ut? Vad gör de på dagarna? Vad har de för intressen? Vad äter de till frukost? Varför måste de veta om hösten har kommit eller om det bara är en tillfällig kallfront?
Och vem lägger upp sina shorts på vinden över vintern? Jag bara undrar...
Skrik och kladd
Själv sitter jag och mumsar på chokladpudding, vilket jag inte gjort sen barnsben, som vispats ihop av familjemedlem nr.2. Jag äter chokladgegga medan Gordon spottar och fräser. Han är jättearg. Skitförbannad. Skriker och svär. Jobbigt. Jag ser ut som om jag ätit en hink med bajs. Men det är chokladpudding. Inser att jag bör kanske torka mej om munnen.
No one likes a poopeater.
Dom är ju så söta när dom sover
2 reasons 4 living
Tittar...
och höger igen:
sedan vänster:
Efter det vänder jag mej om och tittar in. Då ser jag kärlek (nästa inlägg).
Lisa
Jag har slutat leta
Jag tänker leva ensam en tid nu
Men jag behöver veta
vad som händer innan jag blir lugn
Det gick så fort på slutet
vi fick väl aldrig prata på riktigt
Men vi har ett förflutet
som vi inte borde glömma bort
Ref: Kommer du ihåg vem jag är
jag är den du sa du älskade
Där i alla dina veckra ord
ser jag vad du fick och vad du tog
Du kanske vill förklara
hur du kunde vända så plötsligt
Allt det underbara
var det min egen vackra illusion
Så förlåt mig om jag ringer
jag vet att jag säkert stör
Men frågan i mitt hjärta brinner
så svara mig om du hör
Ref: Kommer du ihåg...
Jag vill inte veta hur du mår
heller inte höra hur du "förstår"
Jag vill bara veta om allt jag gjort
någonsin varit meningsfullt och stort
Ref: Kommer du ihåg...
Jo, jag kommer ihåg. Ibland alltför väl. Det var en ganska fin tid.
Trots allt.
På!
Jag vet att det är bra väder just nu, men borde inte en depression vara i faggorna?
Jag menar: Höstdepressioner brukar ju komma som ett brev på posten då semestern är slut, och då jobbet regerar igen. Är det så? Är det så?
No way José... Jag börjar misstänka att nåt är fel. Jag är på så bra humör!
Är jag kär? Nope! Har jag fått löneförhöjning? Nono. Har jag vunnit pengar! Nix
Har jag gått ner i vikt. Njet! Har jag en fin son, en hund, ett liv? Jojomensan.
Jag kan i ärlighetens namn inte hitta nån ny, konkret, anledning till min sköna stämning.
Jag är liksom bara "på". Känner mej glad, energisk och stark på ett sätt som det var
längesen jag kände. Jag tänker njuta så länge det går. Men det är inte utan att jag
undrar vad som kommer sen? Men som Christer Björkman en gång sjöng: "Imorgon
är en annan dag". Den dagen, den sorgen.
Klart!
Nu sitter jag här och är nöjd, på gränsen till högst välmående.
Jag mår oförskämt bra och planerar för sänggåendet och morgondagen.
Oh happy day!
Mangeland
Det känns konstigt att inte ha nån kontakt med någon som på nåt vis är så nära, men det är så det blivit. Men nu ska jag sätta mig ner och berätta lite. Tänkte jag.
Samtidigt hör jag Roger försöka korka upp en öl då vi pratar i telefon. Han svär. Det går sådär med öppnandet av flaskölen. Han svär lite till. Jag börjar känna honom nu. En oöppnad öl är ett långt större problem än mycket annat. Han är en cool, men lättstressad, själ när han inte jobbar.
Jag lyssnar på P3 samtidigt som jag diskar och rapar dagens middag med bl.a vitlök. Rapar alltid av vitlök. Eller kanske är det kolsyra. Omöjligt att avgöra. Ser en Ramlösa med smak av granatäpple i kylen. Girigt tar jag två klunkar och sjunker ner i en köksstol. Rapar igen. Väluppfostrat tyst. Det är tisdag i Mangelandet mitt i Stenstan.
Delar av en tisdag i bilder
Det är mina hörlurar som ligger där och lurar.
Min söta kollega TullaMaja kikar fram mellan stativen.
Ibland kan hon bli lite gramse. Då tar hon på sej den här looken:
När Tulla ser ut som på bilden ovan då vill jag gå hem.
Hemma hittar jag en avsmullen hund i solen på balkongen...
Zzzzzzzzzz.............
It´s only love
Kärlek och jag har försökt komma överens med varandra hela livet.
Med blandat resultat.
