magstar

Jag är inne i den s.k "7-nätterssvängen". Det betyder sju nattpass sju nätter i följd. Det innebär att jag inte hinner med att ex blogga. Bara lite. I stora drag så jobbar jag mellan kl 20 och 07. Efter det orkar man inte så mycket mer än att sova i väntan på bussen som tar mig tillbaka till Radiohuset för nästa pass.

Apropå jobb. Jäklar vad det strular. Jag vet fortfarande inte vad jag ska jobba med i höst. Jag vet inte ens vart jag styr kosan. Det kanske blir Sthlm och Svall i en god mix. Det kanske blir bara Svall. Jag kanske ska jobba som projektledare. Jag kanske ska göra något helt annat. Så såg det ut tills i fredags. Då dök ännu en aktör upp på arenan. Jag blev erbjuden jobb på Gotland. Det kändes lite lustigt eftersom jag tänkt tanken flera gånger då jag var där "Hmm.. Jag kanske borde jobba här ett tag..". Allt liksom spretar.

Till råga på allt så måste jag fundera på bostad. Men eftersom jag inte vet i vilken stad jag ska jobba så kan jag ju heller inte leta fokuserat.

Jag rundar av nu. Det är villervalla i kupan. Återkommer.

Märker ni hur min blogg håller på att förvandlas till en fotoblogg?

Tittar på mitt favoritprogram...

Än en gång: Jag är ingen fotograf, men några bilder från min senaste Gotlandstripp följer:


Sitter i Nynäshamn och ser färjan anlända.

Såhär inspirerande kan en bild på skorsten bli...

Ankomsten till stugan bekräftas av skylten pappa gjorde för 30 år sedan.

Mycket ogräs, men också vackra blomster.

Rabbisar finns det gott om. Den här kvistade förbi en tidig morgon.

Hann med ett studentfirande i Klintehamn. Amanda höll tal. Bra gjort!

Visbysorkarna Hampus och Frej.

Såhär orensat, opimpat och trist brukar det INTE se ut i stiugen...

På Bosses altan var det lite mer fixat, om man så säger...

Well, folks! Detta var en liiiten glimt av min semestervecka.

...  men efter att ha monterat en GPS i bilen ordnade det sig. Hej!

Nätverk är ett ord som snart kan raderas. Iaf den närmsta veckan.
Mobiltäckning följer nästan samma väg. Om jag står 3 meter snett framför stugan, åt höger, så brukar det kunna funka hyfsat bra. Men överraskningarnas tid är inte förbi, det kan ju vara så att något har hänt sedan i höstas.

Det här kan m a o vara den sista uppdateringen på den här bloggen för ca en vecka framåt.
Som den generösa lilla människa jag är så bjuder jag på en vy från aktersalongen på m/s Visby. Upphetsande, relaxerande och något att vila ögonen på. Passerar ni Fröjel, tuta! I´ll be back!

Inatt ska vi snacka skolresor i programmet. Såhär ser Ola & jag ut när vi tänker tillbaka på skoltiden. Nej, just det. Det var inte så jävla muntert!

Det är mycket nu för en nattarbetande farbror.
Det ska jobbas och sovas. Det ska tvättas och städas. Bil ska hämtas. Grejer ska införskaffas. Telefonmöten ska genomföras. Så mycket att göra, men så lite tid. Puh.

Mitt i allt detta (som jag delvis kanske borde gjort tidigare under veckan) så kommer jag på att en flicka i min närhet tar studenten på tisdag. Jag skickar sms med frågan "vad vill du ha?". Svaret kommer: "Smycken". Jo, jag tackar. Det där som Marilyn sjöng (Diamonds are a girls best friend) verkar inte vara helt taget ur luften. Min "to-do-list" växer sig allt längre. Bankkontot krymper allt mer.

Låter detta som klagosång? Om du svarar "ja" på den frågan så vill jag vara tydlig med att säga: Jag klagar inte. Jag konstaterar, och jag gör det med gott humör. Imorgon är det nämligen dax. Äntligen! En dryg veckas semester, den enda före augusti, ska avnjutas på Gotland. Glad i själ och hjärta.

Jag vet att jag tjatar...

Jag har tappat fokus. På jobbet.

Det är tre jobbnätter kvar innan jag lämnar fastlandet. Jag är förvånad över hur jag tänker på annat än mitt jobb. Jag brukar vara en fena  på att fokusera, att "vara på tårna" som kollegorna säger. Men just nu går jag bet. Jag är på jobbet, men tänker bara på fredag, på avfärden från Nynäshamn mot Visby, på känslan när man går ut på däck och ser kustremsan, när man kör iland, passerar Tofta och alla andra bekanta landmärken, känner dofterna från havet tränga in i bilen, ser vallmon blomma längs vägkanterna, få köra upp längs den vackraste lilla vägen av alla, sätta nyckeln i stugdörrslåset...

Fattar ni!? Det är sådär tankarna snurrar. Hela tiden. Är det abstinens?
Jag biter ihop. Bara tre nätter kvar. Tre.

Läste nyss på en annan blogg att om man kastar om bokstäverna i "Jan Björklund" så får man fran "Dj Runkblöjan". Fett kredigt!


Mr Dj Runkblöjan

Jag tänker på Gotland.
Räknar ner nu...

Sedan jag flyttade till Stockholm, i december förra året, så har min mamma hotat med att komma på besök. Nu är hotet inte bara ett hot, det är ett faktum. Mamsen är här.

Jag tänkte: Hon stannar väl ett par dagar... Men...

"Jag stannar den här veckan då du är hemma. När du åker till Gotland kanske jag stannar en vecka till. Din lägenhet står ju ändå tom".

En promenad och en pajbit senare. Nästa överraskning från mamma, 76 år, "Jag gillar ett band som heter Me & and my army. Har du hört dem? Thank god for sending demons är jättebra. Har du den på datorn?"

Jag brottas med mig själv. Just nu står jag i partär, men ett midjebälte är att vänta, kanske följt av ett nacksving eller ett krysstag. Jag står som en åsna mellan två hötappar. Förhoppingsvis är det snart över.

Jag har suttit i förhandlingar med min arbetsgivare. Frågorna var: Ska jag jobba kvar i Sthlm eller ska jag flytta norrut igen. Eller: Ska jag växeljobba mellan Svall och Sthlm? Och: Vad ska jag göra, vad blir mina arbetsuppgifter?

Vad vill jag? Jag vill ha det bästa av två världar. Två städer. Olika arbetsuppgifter = Variation.

Ett antal dagar utan ett väl fungerande nätverk är över.
Ett antal dagar utan bloggande är också över.
Ett antal dagar i Sundsvall och Härnösand, med omnejd, är till ända.

Jag är hemma i Stockholm igen, men redan till helgen bär det av till Gotland. Till tystnad, till lugn, till ledighet. Kort och intensivt... Men skönt.