magstar

Efter att ha vaknat upp ur min slummer begav jag mig mot staden för att besöka en optiker.
När jag kom in i butiken så hälsade kvinnan bakom disken mig med ett "Tjenixen!".

Detta oroar mig.

Kan man fortfarande använda "Tjenixen" som hälsningsfras 2012?

Jag gillar parfymer och dofter, men det finns gränser.
Idag hade jag oturen att hamna i samma hisskö som kvinnan (vet inte vad hon heter) som jobbar på våning 6 i Radiohuset. Det är inte första gången våra vägar korsas. Hon är äldre, glad och käck men formligen våldsparfymerar sig. Man blir sträv i halsen bara av att befinna sig i samma byggnad. Andnöden är ett faktum när man kommer i närheten. Att dela hiss med henne hade lett till en säker död för en allergiker.

Det här med överparfymering verkar vara ett fenomen som främst drabbar äldre damer. Blingblingdamer. Varför är det så? När tappar de fingertoppskänslan?

Vad är det för hemskt de försöker dölja? Jag bara undrar.

Märks det att jag väntar (se tidigare inlägg) och blir makalöst passiv av det? Jag gör inget vettigt, bara väntar, surfar planlöst och bloggar.

Inser viktigheten i att jag lämnar ledigheten för att jobba. Jag vet fan inte hur man förvaltar en ledighet. Jag bara väntar (återigen) på att ledigheten ska ta slut så att jag får struktur på tillvaron. Bestämde mig för att inte gå ut på någon form av nöje igår och tackade nej till umgänge. Tog ist en promenad på eftermiddagen och placerade mig efter det i soffan. Jag trodde därför jag skulle känna mig utvilad idag, men det är precis tvärtom.

Resultat: Jag är sjukt seg i huvudet. Känner mig ofräsch. Luften känns kladdig och jag går runt hålögd, sur, fet, blek och lite deppig.

Jag tror banne mig att jag har gått och blivit bakfull av ledighet.

Råkar "ramla över" en filmsnutt från ett festligt Ryssland. Efter att ha tittat så kan jag inte besämma mig för om det jag ser är roligt, tragiskt eller kanske imponerande. Troligtvis en mix. Titta själva så fattar ni vad jag menar.

Hursomhelst: Filmens huvudperson (ni ser vem det är) håller sig ensam i bakgrunden men dominerar totalt med sina råheta och ganska egna dansmoves. Det går inte att bli annat än impad av en kille som dansar så uthålligt, nästan stoiskt, på en och samma plats hela kvällen, oberörd av omgivningen.

Sunday it is. Sitter vid köksbordet och väntar.
Väntar på att jag ska börja jobba efter fem dagars ledighet och få premiärsända det nya jingel-/signaturpaketet. Väntar på att få veta om jag innan jobbet ikväll ska se Henrik Schyffert & Fredrik Lindströms föreställning "Ljust & Fräscht". Däremellan så hinner jag också vänta på ett telefonsamtal från en god vän, på att kaffet ska bli klart, på att orken att ta sig in i duschen kommer, på inspiritationen att bädda sängen samt stryka några skjortor infaller.

Som sagt: Jag väntar.

Jag vet inte om det stämmer den här gången, men det sägs ju att: Den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge.

DN och nypressat kaffe. Bra start på dagen eftermiddagen...

(som vanligt är bildkvalitéen inte den bästa)

Nästan alla som skriver mail till mig, framförallt radiolyssnare, börjar med att skriva Du får säkert jättemånga mail så jag förstår om du inte har tid att svara.

Jag vill börja med att berätta att jag inte får överdrivet många mail. Eller: Jobbmailen med information är många, men de personliga lyssnarmailen är kanske 20 i veckan. Skriv gärna fler. Jag gillar läsa "brev", ta del av andras funderingar, önskemål, tyckanden osv.

De senaste veckorna har jag dock varit jättedålig på att svara på de få mail jag fått. Känns lite pinsamt eftersom jag just berättat att jag inte får så många.

Jag lovar att svara. Promise. I morgon.
Det är, trots allt, lördag idag.

I min nuvarande bostad duschar jag i badkaret. Självklart så badar jag ibland också, men oftast är det dusch som gäller. Varje gång jag kliver i och ur badkaret så tänker jag tanken "Helvete, tänk om jag skulle halka nu, ramla ur badkaret, slå sönder mitt trasiga knä ännu mer och/eller slå ut alla tänderna mot den hårda golvklinkern. Fy tusan vad det skulle vara obehagligt, vad det skulle blöda och vad ont det skulle göra. Ajajaj" .

Varför tänker jag så? Fråga inte. Jag vet inte. Jag kan liksom inte låta bli. Tankarna gör mig alldeles stel av skräck, vilket i sin tur gör att jag känner mig ännu ostadigare. Det är nästan så att jag börjat fundera på att pimpa  badrummet med sådana där hotta seniorprodukter som olika vägghandtag, halkskydd, och kanske en sådan där duschsits som man hänger på badkarssidorna med sits och öppning för... Ja, ni vet vad...

Natten är sval. Det är ett mellanläge mellan vinter, vår och försommar.

På min promenadväg i mörker möter jag skiftjobbare, ungdomar, uteliggare och människor som inte vill låta sig kategoriseras av en hobbyanalytiker. På ytan är jag lugnet själv. Under ytan leker nerverna kurragömma, eller hela havet stormar, utan att jag kan påverka.

Vad vill jag? Vad gör jag?

I ena vågskålen har jag mitt mediajobb, mitt radioliv. I den andra har jag ingenting. Och ändå allt. Det där med radio, mitt jobb, gör mig bara lycklig när jag kan förändra något, när jag kan "bidra", få en eller annan lyssnare att lyfta på ögonbrynen och nicka gillande. Resten av tiden är journalistyrket ofta ett ok som äter stora hål i min själ. Lyxproblem kan tyckas, men det bryr jag mig inte om. Vi pratar om mitt liv här, och mitt liv ser ut så här.

Så vad göra? Börja skriva på den där boken som jag inbillar mig att jag någongång? Flytta ut på landet, ha en egen liten gård? Låsa in mig och bli än mer asocial? I don´t know. Får nog fundera några svala nätter till.

Jag vill, men hatar, att vara mitt jobb. Jag velar, springer runt och snackar med folk, får tankar och idéer, byter fot... Jag kontaktar kollegor på olika plan och de undrar varför jag ringer, eller hälsar på, dem. Har han psykiska problem hör jag dem tänka. Du kan få bättre betalda jobb utan att anstränga dig, ursäkta, men nej, vi fattar inte varför du inte vill leka med de stora pojkarna längre, har du gått in i väggen? Alltså: Jag vill ju bara trivas. Ha kul. Fattar ni? Nej, kunde tro det. Det gör inte jag heller fullt ut.

Stockholmsnatten är sval.
Det hindrar inte tankarna från att galet slå frivolter och hjula.

Det är inte helt enkelt att planera vissa saker när man inte längre har en bil.
Planerade, som jag berättade i ett inlägg för ett par veckor sedan, mina Gotlandsresor fram till årsskiftet. Nu är det mer konkret. Börjar med junivistelsen. Vilka dagar som gäller är inget problem. 10 dagar i tystnad, ensamhet och utan dator är inskrivna i almanackan. Jag ska klippa gräs, titta på träd, lukta på blommor, se havet... MEN... Det är ju det där med bil...

Ska jag köpa en billig billig bil som klarar transporten mellan Visby och Fröjel och låter mig göra mina återkommande utflykter längs Ekstakusten?
Eller: Är det dax att köpa en "riktig" bil igen?
Eller: Ska jag hyra en bil?
Eller: Ska jag låna en bil? Av vem isf...

Beslut måste tas snart. Väldigt snart. Ibland gillar jag inte snart.

Tittade en stund på tv medan torkskåp och tumlare jobbade sig varma med mina textilier. Hamnade mitt i ett reseprogram där det bl.a åts lite konstiga grejer. Efter att ha tittat en stund så kan jag inte låta bli att undra: Hur kommer det sig att så många saker här i världen sägs smaka kyckling, medan kyckling alltid bara smakar kyckling?

Kan det egentligen vara så att kycklingar går runt och smakar krokodil, orm, ödla eller något annat småkonsigt? Jag bara undrar...

Tänkte i all enkelhet uppdatera den här ganska sömniga bloggen genom att berätta att:
1. Hittade en grill på innegården igår. Invigde densamma med trenne gäster. Fint.
2. Har tvättstugan idag. Har, för en gångs skull, massor med tvätt. Lattjolajbans...
3. Kaffe är väldigt gott. Kör presso-varianten just nu.
4. Tänkte klippa mig idag eller imorgon. Ska beställa tid.
5. Jag har f n inga kalsonger i jeansen. (Hörde jag ett upphetsat stönande?)
6. Tar en "Lingongrova" med ägg till kaffet.
7. Det här är inlägg 2728.

Oj, så pigg och vaken min blogg trött min blogg fortfarande är. Återkommer.

Hej! Det är sol ute, ska du följa med till Rålambshovsparken?
Hej! Ska du med och käka på Mälarpaviljongen?
Hej! Ska vi ta en fika på stan?
Hej! Lust att promenera och ta ett glas rosé någonstans?
Hej! Ska vi kolla på hattparaden på Kungsholmstorg?
Hej! Ska vi premiäräta glass?

Frågorna haglar...
Svaren då...??

Svar: Jo, gärna, jag ska bara... Kul... Vänta lite... Ringer strax...

Realitet: Tar mig inte ur morgonrocken. Gör ingenting! Satan!
Jag borde ha stryk, eller iaf en feting till smäll. I plytet!

Ibland påminner dagen efter ett avslutat nattpass om en "jetlag".
Jag vaknar runt kl 14 efter 6-7 timmars sömn, men är jag pigg?
Nononononooo.... Call me the zombie!

På schemat: Promenera, handla, laga middag.
Brasa: Nej
Fest: Nej
Film: Ja. Som jag kommer att sova mig igenom.

Imorgon: Nya tag!

Då blev man manager och ansvarig för marknadsföringen...
Sonens design av Conversekopior, där varje sko är unik, har tagit skruv.
Nu pågår arbete i mycket liten skala för att tillgodose förfrågningar och beställningar. Vem kunde tro något sådant? Well, babes... Är någon intresserad så är det bara att messa.

Satt och surfade då den här länken anföll mig:


Förstår inte varför den öppnade sig hos mig
Är det något jag aldrig haft ang. partners så är det höga anspråk.
Fattiga och lågutbildade som måste försörjas är min grej.

Så ge mig en ny datingsajt, please. Med låga anspråk.

Fredagkväll. Sent. Onykterhetsgrad: Hög.

- Åh, du är från Norrland? Vad kul, sa han.
- Ja, jag är bara en besökare här sedan 4-5 månader, svarade jag.
- Och du jobbar med jobbar med radio, sa du?
- Mmm.
- Är det du som snackar på natten, Leijon, är det du?
- Ursäkta, vad sa du?

Säsongen har börjat. Jag såg det i en tidning.
Jag snackar om Boulle.
Ni vet det där spelet som spelas nästan uteslutande av pensionärer.

En av de äldre som intervjuats i tidningen sa något som grep tag i mig.
"Det hjälper mot ensamheten". Det kändes lite tragiskt, ledsamt.

Sex är min Boulle.

Det hjälper mot ensamheten.

... men den här natten jobbar jag med Simon.