magstar

Sedan jag flyttade till Stockholm, i december förra året, så har min mamma hotat med att komma på besök. Nu är hotet inte bara ett hot, det är ett faktum. Mamsen är här.

Jag tänkte: Hon stannar väl ett par dagar... Men...

"Jag stannar den här veckan då du är hemma. När du åker till Gotland kanske jag stannar en vecka till. Din lägenhet står ju ändå tom".

En promenad och en pajbit senare. Nästa överraskning från mamma, 76 år, "Jag gillar ett band som heter Me & and my army. Har du hört dem? Thank god for sending demons är jättebra. Har du den på datorn?"

Jag brottas med mig själv. Just nu står jag i partär, men ett midjebälte är att vänta, kanske följt av ett nacksving eller ett krysstag. Jag står som en åsna mellan två hötappar. Förhoppingsvis är det snart över.

Jag har suttit i förhandlingar med min arbetsgivare. Frågorna var: Ska jag jobba kvar i Sthlm eller ska jag flytta norrut igen. Eller: Ska jag växeljobba mellan Svall och Sthlm? Och: Vad ska jag göra, vad blir mina arbetsuppgifter?

Vad vill jag? Jag vill ha det bästa av två världar. Två städer. Olika arbetsuppgifter = Variation.

Ett antal dagar utan ett väl fungerande nätverk är över.
Ett antal dagar utan bloggande är också över.
Ett antal dagar i Sundsvall och Härnösand, med omnejd, är till ända.

Jag är hemma i Stockholm igen, men redan till helgen bär det av till Gotland. Till tystnad, till lugn, till ledighet. Kort och intensivt... Men skönt.

Jag satt på sängkanten och surfade med min android.
Pappa kom in i rummet. Han satte sig ned bredvid mig. Nära.
Han lade sin ena arm över mina axlar. Vi satt tysta.
"Hur mår du, lillgubbe" sa han och lutade sitt huvud mot mitt.
"Bra, pappa. Nu mår jag bara bra".

Det här är den sista biten på vägen till mitt arbete längs Karlavägen.
"Int så pjåkigt om ja får säg de själv.."

Orkade inte plita ner något här på bloggen igår. Min dag som hovreporter på Slottsbacken var lång och krävande. Det skulle castas (fixa medverkande) gäster ur åskådarleden. I mitt manus stod det bl.a: KVINNA MAN TYSK. Det blev kvinna, man, finne, men det funkade det med. Liknande "beställningar" för varje ingång. Mellan de ljudliga uppdragen så var jag fotograf, allt ska ju webbas... Jag kan säkert kallas mycket, men fotograf är jag inte...

Efter avslutat uppdrag var de full fräs tillbaka till radiohuset, överlämning av bilder, utvärdering av dagen tillsammans med Lotta Bromé och de andra. Efter det svettades jag hemåt och somnade en timme.

Kvällen bestod av ESC semifinal 1 från Baku tillsammans med vänner i Hammarby sjöstad. Efter det snabbt hem för att sedan medverka i "Vaken m P3 & P4" med en rapport från dagens händelser vid slottet.

Så vad har vi lärt oss idag: Man svettas mycket då man är tjock, måste röra sig, vistas i solen och ha kavaj. Samtidigt.

Tiden går. Ibland märks det. Ibland inte.
I juli 2007 började jag blogga. Jag jobbade på Gotland den sommaren.
Det har gått fem(5!!) år sedan dess. Jag fattar ingenting. Å ena sidan har massor hänt, å andra sidan så känns det som att en del händelser kanske ligger två år tillbaka i tiden, men inte fem, sex eller sju... Hujedamej!

Står f ö, åter igen, i ett vägskäl. Velar lite fram och tillbaka.
Ska mitt jobb fortsätta vara den större delan av mitt liv, eller är det dax att "ta itu" med livet på allvar och skaffa sig något som inte är löne-/karriär-/jobbrelaterat? Jag är helt kass på att "ha ett liv". jag jobbar, jobbar, jobbar, men när ledigheten kommer blir jag sjukt passiv. Att ex promenera planlöst för att "det är nyttigt" funkar inte för mig. Jag kan inte gå från punkt A till A. Jag måste ha ett mål. Jag måste ha ett ärende till B för att sedan kunna återvända till A.

Kan inte låta bli att tänka tillbaka till en tid i mitt liv, som hade kunnat sluta bättre, men som ändå hade med sig en del bra minnen och erfarenheter. Jag fick iaf smak av det goda innan beskan tog över. Det var då jag hade ett hus med allt vad det innebär. Det gillar jag. Att fixa hemma, att kanske rensa en rabatt, klippa gräs, måla osv. Då funkar den lediga tiden. Men då man inte har det där huset, då man inte har de där sysslorna, vad gör man då? Festar, lagar middagar, hänger på olika etablissemang... Ja, det kan väl iofs vara kul, men det känns som om jag redan gjort det. Många gånger. Jättemånga.

Det har lossnat på jobbfronten, men jag funderar ändå på om jag ska vara i "storstan" eller om jag ska återvända norrut. Kanske är det så att "lossnandet" gör att tankarna klarnar. Jag menar att då man, som jag, strävat mot ett mål, och när man sedan når det så inser man/jag att det var egentligen inte det jag ville ha. Jag bara ockuperade mina tankar med "strävandet", egentligen var det ett liv jag ville ha...

Jag kanske borde köpa ett litet hus... Jag funderar vidare...
Just nu är tankarna på rosornas ö, Gotland. Ojoj, vad jag längtar. Om bara några veckor åker jag över havet. Det kanske är där jag ska bo?

2750? Det här är det 2750:e inlägget.

Imorgon är jag hovreporter! Ragadegosch!

Jag stylar om mig. Sedan igår och några dagar framåt så är jag en (inte helt renrasig) söderböna. "Du menar väl söderkis?" frågar vän av ordning. Ja, kanske det, men varför vara så petig? Jag tycker böna låter bättre än kis. Lägg på ett "s" och helt plötsligt är du "kiss". Urin har aldrig varit min grej, men visst är skönt att slå en drill då blåsan är full.

Börjar ni förstå läget? Börjar ni fatta vart detta barkar hän?
Precis! Jag har inget att förtälja, det är tomt! Jag är fortfarande samma feta, medelålders, farbror som jag brukar vara. Möjligtvis, just idag iaf, lite mera passiv. Det händer inte mycket. Det är tomt.

Förresten: Vem var det som sa att "Livet är som en påse, tomt och innehållslöst, om man inte fyller det med något". Jag tror det var Hasse Alfredson. Sicken sanning! Idag har, som sagt, fyllningen varit bristfällig. Det var någon annan som sa att "Livet är seom en tärning, det bästa man kan få är sex". Ja, det finns väl en lite sanning i det också. Tvivlar dock på att det var Hasse A som sa det...

Well. Dax att avsluta dagens ordleverans. Men innan jag loggar ur: Den 17:e maj var det besöksrekord, här på Magstarbloggen, för de senaste tvåa månaderna. 333 unika besökare. Jojomensan! Jag kan inte riktigt förstå varför, men ändå kul på något vis. Kommentarerna lyser fortfarande med sin frånvaro.

Har tänkt på en grej..
Varför är det mer imponerande att springa långt än länge, och varför är det tvärtom när man går? Bara undrar...

Jag menar såhär: Om någon springer så ska det visas i exempelvis "Runkeeper" eller "Run with Nike" på Facebook. Informationen är alltid hur långt vederbörande sprungit. Detsamma gäller också då det redovisas muntligt. Men då det kommer till promenader så är det tiden som helt plötsligt blir intressant. "Vi promenerade i 3 timmar"...

Det spelar alltså ingen roll om man promenerat tre mil, det är tiden som gäller.
Om en löpare springer och anger tid värderas insatsen annorlunda. Fattar ni?

Fundera en stund... Visst har jag rätt?
Inser att det här ämnet skulle diskuteras i stället för att redovisas på detta sätt, men nu får det vara på det här sättet.

Alla verkar vara lediga idag, UTOM de polska byggjobbarna i huset där jag bor.
De hamrar borrar och bilar som aldrig förr. Risken att jag ska sova för länge, så att jag missar min tvättid, är obefintlig. Jag ska f ö flytta ut ett par veckor fr o m imorgon. Av rutiga skäl och randiga orsaker kommer jag att leva i kappsäck. Känns sisådär. Får en lättare ångest då jag inser att jag ska packa ner två veckors kläder, skor, toaletterstiklar osv i en enda väska. Det får bli det som ibland kallas för en "utmaning".

Konstaterade nyss, över en kopp kaffe, att det är Norges nationaldag. Det är inget jag egentligen bryr mig särskilt mycket om, men då grannlandsjippot sammanfaller med min lilla mors födelsedag så glöms det iaf inte bort.

JAMEN HELVETE, VILKET TRÅKIGT INLÄGG!
Ja, ibland är livet inte roligare än så här. Betänk detta, mina barn!

Utanför redaktionen, min arbetsplats, ligger Radiohusparken. Vackert värre i vårsolen.



Fullt lika vackert är det inte på redaktionen...

Ni kan fr o m nu kalla mig HOVREPORTER.

Fick ett samtal från en av cheferna i Radiohuset som undrade om jag ville bevaka och rapportera från dopet av prinsessan Estelle. Trots min lite aviga inställning till kungahuset så tackade jag "ja". Kul med variation och dessutom är det alltför långt mellan gångerna som jag får möjlighet att rycka in som reporter.

Nu funderar jag på hur jag ska klä mig. Hur klär sig en hovreporter?
Här kommer inspirationen:


Aha!! Man ska ha kostym, slem i håret, inställsamt, konstgjort leende och en dryg attityd.
Det kan eventuellt skita sig pga av slipsen. Återkommer i ärendet.

Gårdagen förflöt i ett lugnt trevligt tempo. Sov länge, tog en promenad och sedan åt jag middag med P som är en av mina bästa vänner. Vi kryddade aftonen med bikramyoga och massage. Kände efteråt hur viktigt och skönt det är att umgås med vänner, inte bara arbetskamrater. Det var som om ett stort skruvstäd inne i kroppen släppte sitt grepp, och vips så kändes livet lite enklare. Tror det är det där som kallas kärlek som visade sig. Hade nästan glömt hur vänskaplig kärlek smakar, och hur viktig den är.

Idag vaknade jag och kände hur energin återkommit. Tog itu med veckosaneringen av min bostad. Lade till några bonusmoment bara för att det kändes ok.

Men hörrni: Faan vad det blåser!

Om livet känns tungt.
Om dagarna inte blir som man vill.
Försök då se på livet ur en hanhunds perspektiv:
Kan det inte ätas eller sättas på, pissa på det och gå vidare.

Långnäsa.
Fäbless.
Vegetarian.

Nämen sisådär! Ett gäng resor bokade och betalda.
Satte mig bestämt ner med bankdosan i högsta hugg och startade datorn. Klart!

Visst låter det spännande!? Jag har en god vän som så gott som varje dag, på Facebook, skriver om sina resebokningar. Den senaste tiden har det handlat destinationer som Singapore, Borneo, Tioman Island, Bali, Normandie och några till. I mitt fall är det lite mer... Ja, låt oss kalla det "jordnära destinationer och resmål".

Sundsvall, Visby, Härnösand. Hur låter det?. Futtigt? Till Visby har jag faktiskt bokat tre (3!!) resor, m a o lika många till Nynäshamn. Basånivet!

Ps. Mer spänning! Jag har även bokat en bil till junivistelsen på Gotland. Får gåshud...