Men åååå....
This is it. Nu.
Hörs!
Jag gillar det oväntade
Jag svarade att "vi ses ju på torsdagkväll, då kan vi mingla tillsammans i Stockholmsnatten".
Jag fick till svar att "det blir ju trevligt, men det vore kul att ses, bara vi två, och prata. Vore kul om du kom upp och tittade på min nya lägenhet också".
Idag gick så resan ner till Stockholm. Som vanligt checkade jag in på hotellet, kollade tv´n, fixade med bredbandsuppkopplingen och förberedde en promenad mot närmsta butik för inköp av mineralvatten och några frukter. Väl inne i den närliggande lilla kvartersbutiken så ser jag min kamrat... Alltså... Hur stor är förutsättningen för att vi ska vara i samma stadsdel, i samma butik, på samma tid...?? I don´t know, men så var det iaf.
Ett par snabba beslut senare så var kvällen i hotellsängen utraderad. Istället blev det delikat middag med gott vin och trevligt sällskap i fin våning på Östermalm.
Jag gillar verkligen det spontana, det oplanerade, det oväntade. Framförallt då det inrymmer personer som jag gillar och har respekt för. Imorgon väntar en intressant dag och sedan en rolig kväll. Må skönhetssömnen inträda i era liv, ni behöver det så väl. ;) G´natt!
Packamangeskappsäck
Har knappt hunnit tvätta skjortorna.
Imorgon väntar Stockholm. Seminarier och möten avlöser varandra innan lite gala och fest infinner sig. "Den som väntar på nåt gott..."...
Anar att det kanske kan bli lite glest mellan inläggen de närmsta dagarna.
Men vem vet, det kanske bara måste bloggas. :)
My pride & joy
Skulle kunna skriva så många superlativer, så mycket om stolthet och kärlek, om mening med livet, om skratt och gråt, om kamp och strävan mm. Det räcker med ett ord: Hampus! ♥
Min bästa!
När vi två blir en, men tvärtom + en till
Har fem dagars skrivbordsjobb framför mig, men bara två dagar att disponera.
Tre dagar i hufvudstaden ska också hinnas med. Jobbjobbjobb.
Vad hände med allt snack om "kloning"? Skulle behöva bli två just nu. Eller tre.
Det var en gång...
Råkar se den här bilden på en söt boxer.
En gång för längesedan hade jag en sådan här sötnos i min närhet.
Oh my god, vad de där öronen var mjuka.
Om någon har en liten boxervalp så är ni välkomna på fika, men sedan vill jag vara ensam igen.
No more dogs in my life.
Tur att man får välja
Jag gillar inte Robert Gustafsson!
Just nu körs det trailers på tv4 inför kvällens premiär av "Gustafsson, 3 tr" (tror jag det var). Då blir det Robert i parti och minut i flera roller, om jag har förstått det rätt. Jag får kväljningar av tanken, som om det inte räcker med en upplaga. Jag kommer inte att titta på tv4 ikväll. Inte.
Varför är det såhär? Jag tycker han är överspelad och tråkig, men alla andra verkar gillar honom.
Det har gått så långt så att jag ryser när jag ser honom köra sin skit gång på gång. Jag får lust att ge honom en smäll och be honom stoppa upp sin dansbands-Roland och Weiron i stolgången. Var hans ambition verkligen att han skulle konkurrera med Stefan och Krister?
Ok, jag erkänner. Han var bra i "Torsk på Tallinn" och inledningsvis i Manegen.
Men det var då det.
Blue sunday
Ut från Ica-butiken, som ligger mitt emot där jag bor, så kommer det ut en tant
med blått hår. På riktigt. Jag har sett blått tanthår förr, men det här var to much.
Jag gapade. Alltså: Vad är dealen med blått hår egentligen?
På menyn: Lammkött
Fr o m ganska nyss så ligger det en ganska lång yngling på 27 år i mitt gästrum.
Som grädde på moset så är han lockigt mörk, söt, snygg, vältränad och trevlig.
Jag äcklas av mina egna fantasier.
Ynglingen i fråga har fått ett nytt jobb och ska häcka i staden av sten en tid framöver.
Han heter Carl, men kallas för Kalle (oväntat?).
Jag talar nog för både Kalle och mig när jag säger att det finns förhoppningar om att häckandet
ganska snart ska ske på annat håll, än i min lya. För ni vet väl hur det är med lyor?
Där bor vargar, och man tar inte med sig lammkött in i varglyan. Ni fattar.
Fredagfredagfredagfredagfredag
Ikväll väntar välgörenhet för hela slanten. Mammon och girigheten (som annars emellanåt driver mig) lyser med sin frånvaro. Det är Barncancerfonden som ska få sitt konto påfyllt med hjälp av sympatiska, empatiska, människor som förhoppningsvis kommer att dumpa en skrälldus med stålar under kvällen. Det är auktion på G.
Tyvärr kan upphovsmannen, Oliver 14 år, inte vara med. Han lämnade jordelivet för ett par veckor sedan. Ikväll sätter vi honom, och alla andra cancersjuka ungar på pidistal, vi öppnar plåskan och bidrar till forskning och livskvalitet.
Helt plötsligt känns tröttheten och längtan efter en soffstund jävligt ynklig.
Fettmode?
De senaste två veckornas myckna ätande, både med middagar tillsammans med vänner och inför publik i umgänge med en kock och en sommelier, visar på att jag rör mig i rätt sällskap. Iaf i förhållande till smaklökarna. Förrätter, varmrätter, kött, fisk, vegetariskt och desserter, allt kombinerat med goda drycker, har dansat runt i min mun och svalj för att sedan halka vidare ner till magregionen.
Jag sammanfattar det hela som ett himmelrike om man, som jag, gillar mat.
Nu visar dock "säkra källor" att jag har ätit upp mej en sisådär arton till fyrtio kilo.
Det, små älsklingar, är vad jag kallar den optimala uppladdningen inför beach 2012.
Meh! Ursäkta? Hallå! Hörde jag rätt?
Var det nån som sa att ett fettmode är på ingång?
Trötthet
om jag har fått dubbelsidig ansiktförlamning.
Det är tröttheten som spökar. Har alldeles för mycket att göra.
Så nu sitter jag här och tejpar kinder.
Vad gör du?
Eloise kan man väl inte heta?
Men alltså. By the way.
Finns det verkligen folk som heter Eloise?
På riktigt alltså.
Det är väl inte möjligt, eller..?
Nä, kunde väl tro det.
Verkar alldeles för konstruerat.
Det är nog bara något som Arvingarna hittat på.
Jävla Arvingarna.
Oops...
In to the future
Men när det hamnar under rubriken "Verksamhetsplan 2012" låter det inte lika kul längre. Får man verkligen döda positiva ord med ett urbota tråkord utan att få en käftsmäll?
Om ordet "verksamhetsplan" tycker jag INTE!
Pyrt till...
När vi under de tidiga morgontimmarna , efter besök på tre olika nöjesetablissemang, vinglade hemåt så såg vi den här bilen parkerad. En klassisk "rapevan", en gangsterbil. Självklart började vi genast slänga misstänksamma blickar omkring oss och sedan småsprang vi från platsen. Men som den mycket ansvarsfulla medmänniska jag är, gjorde jag såklart även min medborgerliga plikt och ringde 112 för att rapportera in seriesexualsadistmördarens position.
Jo, jag vet. Ni behöver inte säga det. Det finns det en felmariginal på någon ynka liten procent, där ägaren inte stämmer in på ovan nämnda profil, där det bara är jävligt dålig smak som ligger bakom valet av fortskaffningsmedel. Men det är ju inte värt att chansa. Eller hur? Jag sa: Eller hur?
En rejäl doning
Efter avslutat arbetspass i stugan (gräsklippning) så åkte jag hemåt, tog en dusch och gick ut på stan. Efter en stunds shoppande träffade jag en kamrat och vi hamnade på ett av stadens fik. Nät vi satt där kom det in en man. En till synes ganska vanlig svensk man. Fast inte helt vanlig. Det som skiljde honom ur mängden var att han såg ut som en slags hybrid mellan en hyfsat ung Saddam Hussein och Tom Selleck för sisådär 15 år sedan. Och då pratar jag i högst positiva ordalag. Missförstå mig inte.
Mannen ställde sig vid en disk en bit bort och såg magnifik ut på ett mycket ödmjukt sätt. Han verkade nästan omedveten om sin gåva, trots att han praktiskt taget skyltade med sin pjäs, sin doning, sin dräpare. Vi snackar världsmästarmaterial. Utan tvekan. Vojvoj.
Jag kände mig stolt över att få dela lokal en liten stund med en man som var så mycket man. Jag hann även tänka; hoppas att han har vett att värdera sin tillgång, för utan den är han ingenting. Iallafall inget mer än en ganska trashig typ i beige skinnjacka med alldeles för korta ärmar. Nu var han istället en tuff lirare med kungapondus.
Jag kände mig glad för hans skull. Uppriktigt jätteglad. När han traskade iväg var jag alldeles lätt i sinnet. Sanna mina ord.
Det var mycket längesedan jag såg en sådan bjässe till mustash.
Ibland stämmer det: Äntligen Fredag!
Eller... Så mycket hell var det egentligen inte, men sjukt mycket jobb.
Veckan har bestått i lite drygt hela dagar på jobbet, och sedan extraknäck på kvällarna. Hujedamej, pust och stön! Men som man bäddar får man ligga. Idag avslutades iaf arbetskavalkaden med ett heldagsseminarium på klassiska hotell Knaust, med efterföljande möte med två influgna personer från marknadsavdelningen i Stockholm, för att sedan varva ner på puben Bishops Arms med goda kamrater. Nu, mätt och klädsamt småberusad, är jag återbördad med mitt hem.
Jag gillar det!
Också en begåvning
Jag är både listig och smart
Ungefär klockan fem när jag har svurit och muttrat bittert hela eftermiddagen så ringer en vän.
- Hej Magnus, vad ska vi göra ikväll?
- Helst något kul. Jag behöver det.
- Vadå?
- Jag har arbetat fram tre alternativ. Du får välja fritt mellan dem.
- Okej, låt höra.
- Det ena är att du följer med till stugan och tar upp båten. Det andra är att du hjälper mig med att städa lägenheten. Det tredje är att gå ut på stan, hitta ett hörn på en restaurang med fin bar, dricka ett par öl eller en flaska vin.
- Hmm. Svååårt. Jag väljer det där med restaurangen.
- Ja ja, säger du det så.
Fest hos Mange
- Hej Mange, vi tänkte att du kanske vill ha fest ikväll?
- Ehh... Okej?
- Jo, för vi är ett gäng som är sugna på fest. Och ingen av oss har ett hem som är representabelt för festligheter. Så då tänkte vi att vi kanske kunde få komma på fest hos dig.
- Fattar. Ungefär när tänker ni er att jag vill ha fest?
- Halv nio ungefär.
- Kejrå.
- Tack för inbjudan!
Det hände en tisdag i september
Igår hände det grejer på Esplanaden. Förutom att tvätta tre maskiner tvätt så lagade jag mat, lade i matlådor och frös in! Jojo, ni läste rätt! Flera gånger tittade jag chockerat på mig själv i spegeln och frågade om jag gått och blivit fattig student igen, men nej, ack nej.. Jag har tydligen bara blivit en välartad farbror utan anledning. Hippsomhapp! Fattas bara att jag ska börja göra äppelmos och såpskura golven, hann jag tänka, för vad såg jag??!! Där stod ju flaskan med såpa och väntade. Vojvoj!
Mon dieu, my friends.
Jag blev en Stepford wife.
Idag måste jag återställa allt till det vanliga.
Det var inte igår det kom en lista
Nu känns de utrotningshotade. Idag dök den här gamla "bekantingen" upp.
Jag gör ett försök. I brist på annat.
Tio första
Första bästa kompis: Lars Wiklund. Vi umgås än idag.
Första bil: Farsan köpte en Audi 80, 74:a, för 4000 spänn. Mer rost än lack.
Första kärlek: Oj.. Elisabeth Lundmark ligger bra till. Jag var typ 3.
Första husdjur: Hamiltonstövaren Roija.
Första semester: Gotland.
Första jobb: Sålde Sundsvalls Tidning med min kompis Per på söndagarna.
Första köpta skiva: Minns inte, men tror det var typ "Sweet - Fanny Adams"
Första riktiga, riktiga kärlek: Svarar ärligt, men lite motvilligt: David.
Första piercing: Fick ett fiskdrag genom ett finger en gång. Räknas det?
Första konsert: Janne Schaffer i gympasalen på skolan, i 5:an.
Nio senaste
Senaste alkoholdrycken: Rött vin igår kväll. En flaska Papa Luna Garnacha 2005 .
Senaste bilfärd: Från jobbet till mitt hem.
Senaste filmen du såg: "Four lions".
Senaste ringda telefonsamtal: Till Hampus alldeles nyss.
Senaste bubbelbadet: Minns inte.
Senaste spelade cd: Cd!!?? Tror det var en gammal John Mayall.
Senaste kyss: I lördags.
Senaste gången du grät: Snörvlar i tid och otid. Känslig kille.
Senaste måltiden: En bit fransyska m kantareller, sallad och vin.
Åtta har du nånsin
Dejtat en av dina bästa kompisar: Nej
Blivit raggad på av bra kompis flickvän/pojkvän: Det har hänt.
Blivit kär vid första ögonkastet: Inte kär, men nyfiken och intresserad.
Fastnat med blicken i någons urringning: Nej
Fått ditt hjärta krossat: Oh yes
Haft ett one night stand: Ja, för många.
Sagt att du älskar någon utan att mena det: På något sätt har jag alltid menat det.
Busringt till någon: Ja. Så sent som i söndags.
Sju saker du har på dig just nu
1. Svarta strumpor.
2. Levisjeans
3. Svart skjorta.
4. Glasögon
5. Silverhalsband
6. Vita kalllingar
7. Linnekavaj.
Sex saker du gjort idag
1. Svurit över att jag glömt ladda en av mobilerna.
2. Varit hos farbror doktorn.
3. Suttit i tre olika möten.
4. Ätit middag med Peter.
5. Förhandlat med ett försäkringsbolag.
6. Bokat flyg till Stockholm.
Fem favoritsaker utan rangordning
1. Min taggtrådstakkrona.
2. "Benjamin" (skulptur)
3. Min Wassermaxx ("kolsyremaskin")
4. Espressomaskinen.
5. Min HTC
Fyra personer du kan berätta allt för
4 vänner. Hemliga för er.
Tre val
Blått eller rött? Blått
Sommar eller vinter? Vinter
Choklad eller chips? Chips
Två saker att göra innan du dör
1. Bli kär.
2. Inte krångla till livet.
En sak du ångrar
Inget och allt. It all happens for a reason (I hope)
Måndagsvånda
Det kanske är svårt att svara på, men är jag tragisk? Dömer jag mig själv för hårt?
Jag klankar på mig själv, drar ex upp irrelevanta åldertecken för att vinna poäng..
Jag menar: Egentligen är jag ganska tillfreds med mig själv. Jag är som förr, men
förädlad och mer välsmakande, som ett årgångsvin.
Men det är som det är. Med allt. Har slutat förundras över ödet och livets tvära kast.
Som en vante har jag ibland kastats hit och dit, fysiskt och känslomässigt.
Tror jag är som folk är mest.
Och ändå inte alls.
Jag ger upp!
Nånstans längs vägen så har det strulat till sig. Jag har allt som oftast inget närminne alls.
Tack och goodbye.
Många människor säger ju samma sak. Jag är dock helt jävla otrolig. Jag kommer inte ihåg nånting. Prylar som inte ligger i fickor eller är fastklistrade på kroppen är bara att glömma. Jag skulle behöva sådana där snoddar som småbarn har där vantarna sitter fast med clips i muddarna till bävernylonoverallen. Tyvärr har jag ingen bävernylonoverall heller.
Otaliga är dom gånger jag fått vända hemåt , på väg till jobbet, och hämta nåt jag glömt, eller åka tillbaka till affären eftersom det jag egentligen skulle ha föll in i glömskans landskap istället för i min matkorg.
Om jag ska komma ihåg att ta med mig något till jobbet måste jag ta saken jag vill ha med mig och luta den mot ytterdörren eller tejpa fast den i glasögonen (som jag också glömmer). Och jag måste göra det med en gång jag kommer på tanken. En halv minut senare kan det vara försent.
Ett tag provade jag att lägga saker i mina skor. Självklart kommer jag till jobbet i ett par andra skor och undrar: Var det inte något jag skulle komma ihåg? Hmm. Jag kan gå från sovrummet för att hämta något i vardagsrummet. Väl där sätter jag på TVn. Jag har inget minne av att jag skulle hämta något. Det är ett under att jag lyckas med nånting längre. Jag är emellanåt sjukt disträ.
Långtidminnet är det dock inget fel på.
Gustav Vasa dog 1560.
När vardag blir helg (och tvärtom)
Det som verkade så klokt och bra då, ter sig inte fullt lika smart idag.
Hur vettigt var det egentligen att dricka tre flaskor champagne, på två personer, en torsdagkväll då arbetet väntar morgonen efter? Nu ska jag iofs inte klaga, det var trevligt och jag är inte bakfull, bara en smula trött. Som grädde på moset så var det ju krogsväng i förrgår. (Gäsp)
Ikväll blir det "grabbkväll" med Peter, Stefan och Mange (finfina pojkar).
Därefter så måste jag nog vila för att orka med jobb, krogkvällar och champagne när det blir vardag igen. Hepp! ;)
En helt vanlig torsdagsmeny...
Starstrucked
Gårdagens show med Klungan, "Se oss flyga fram över scenen i fruktansvärda hastigheter", var fantastisk. Har du möjlighet att se den så ska du göra det. För dig som är inte hört talas om Klungan så är de upphovsmän till radiosuccén "Mammas nya kille". Vet du inte vad MNK är så har du missat något vitalt. Kolla!
Hursomhelst - Efter föreställningen blev det en krogsväng, och tro´t eller ej, men helt plötsligt så kommer de fyra i Klungan in på stället vi hängde på och gör oss sällskap runt bordet. Jag erkänner att jag (som ändå träffat de flesta s.k kändisar i vårt land) blev lite starstrucked, vilket jag aldrig annars blir. En otroligt trevlig kväll blev det iaf.
Klungan i köket på rest. Oscar.
På Klungan med klungan
Mitt förfall
Jag gillade att känna mig smart.
Jag passade som smart.
Nu för tiden känner jag mig mest trög.
Jag passar inte som trög.
Eller gör jag det?
Jag kan nästan ingenting numer.
Jo, jag kan lite saker om radio, musik och om hur man blir full.
Men inget annat.
Jag vill kunna saker om allt som händer i världen.
Plus allt som hände i världen förut.
Men det kan jag inte, eller, ibland så kan jag. Men hjärnan är slapp numer.
Det är pinsamt. Genant. Jag skäms.
Man kan inte ha mig i offentliga sammanhang dessa dagar.
Varje dag lovar jag mig själv att jag ska börja läsa svåra böcker och ännu fler tidningar, och jag ska memorera allt som står i dom, och varje dag faller det på att jag ser en liten blänkare om nåt oviktigt småtjafs, och jag bara "TJOHOO!!" och attackglömmer allt det där viktiga som skulle läras in. Fan också!
Nu har jag blivit Homer.
Idag börjar veckan
Tuttifrutti
Igår träffade jag en märklig skara människor. Problemet med hela gänget var att jag inte fick någon "kontroll" på dem. Jag måste erkänna att jag under en längre stund iaktog och sedan försökte analysera människorna ifråga, men misslyckades. Det var nåt som störde mig, bara lite, men ändå, nåt som retade, trots trevnad under hela kvällen. Jag har återkommande under hela dagen märkt att jag inte kunnat släppa tanken på dessa personer från igår. Nu, efter flera tankesessioner, så kom på varför jag inte riktigt förstod mig på dessa trevliga personer (de var verkligen trevliga). Svar: De verkade så befriade från humör, eller åtminstone humörsvängningar. Deras humör var liksom bra och jämnfint som en kaksmet hela tiden.
Alltså, för tydlighetens skull: Jag tyckte om dessa människor, men något saknades.
Jag kom på att jag tillsammans med dem saknade dem som inte är jämnfina. Jag har alltid trivts bäst bland människor som ifrågasätter, som inte är helt tillfreds, som nästan är lite trasiga. Fattar ni? Det stimulerar mig och min egen process. Jag attraheras av personer med spretigt intellekt, med visioner, med ett humör som kör berg- och dalbana.
Jag kom på att har saknat dem förr, dom spretiga, jobbiga. På sommaren, t.ex, har dom gömt sitt rätta jag i solbränna och jordgubbar, men allt eftersom mörkret brett ut sig har de kommit tillbaka. Nu är det mörkt.
Men det behövs en mix. Jag vet. Det har hänt att jag hamnat med människor som antingen är jämna och fina hela tiden eller ojämna jämt, och det är en väldig skillnad. Båda sorterna är svåra att bara hänga med.
Ge mig trasig.
Ge mig glädje.
Men gärna lite av varje.
Drajja
Avstängd?
Jag har inte kommit på någonting alls!
Min teori är att det beror på att min hjärna är avstängd.
Alternativt trasig.
Min förhoppning är: Avstängd
Så festar man dagen före fredag
Torsdagsfyra!
Jag gör, helt sonika, en "torsdagsfyra" och muntrar upp mig själv.
Tema: Sätt betyg på dig själv! Okejrå!
1) Vad ger du dig själv MVG för?
4) Vad ger du dig själv IG för?
Ketchupeffekt
Varför kommer alla fyra räkningar från Telia samma månad?
Varför sammanfaller vägtrafikskatten med en stor service på bilen?
Varför måste glasögonen ha nya glas då datorn havererat?
Varför har jag två lägenheter = två hyror att betala?
Var det verkligen nödvändigt att jag shoppade två par nya skor + kavaj?
Jag förstår mig inte riktigt på det här.
Det jag förstår är iaf att kontot som såg så fint, och fullt, ut inte längre är det.
Operation påfyllning påbörjas. Hur det nu ska gå till.