Bästa bloggläsare!
Pga av flytt och dröjsmål (gäller bredband) så blir bloggandet
lite rumphugget nån vecka framåt.
Jag gör dock mitt bästa (?) för att den iaf inte ska dö helt.
M a o: Bloggande, men i reducerad form.
Lot´s of love, babes.
Febernostalgi
Mitt bacill- och feberinferno lurar mej in i nostalgi.
Fotbollsnostalgi!! Hur gick det till?
Jag minns när:
Tomas Brolin fortfarande kunde "hoppsnurra".
Henke hade dreads.
Martin Dahlin hade oglansig skjorta.
Niklas Strömstedts fru var fortfarande hetero.
Alla tittade på fotboll.
Alla sjöng GES.
Sverige gjorde mål.
Hur kan jag minnas sånt jag aldrig brytt mej om?
Huskur = bajskur
Fick tips på en "toppenkur" för att bli kvitt min förkylning.
Den löd: Blanda 1 dl socker, med ca 3 dl vin och 3 dl kokande vatten.
Drick upp det så fort du kan.
Jag gjorde precis så.
Resultat: Svettades ymnigt i ca 40 minuter och har efter det suttit ca 6 ggr
på toaletten. Min tarm är tömd. Jag är fortfarande förkyld.
Jag blev inte ens full.
Kalla mej "my dear" och jag är med...
DAGENS MAILSKÖRD:
This is MR.HABIB MOHAMED MAHMUUD writing from a political asylum camp here In Soweto South Africa. I contacted you solely to assist me Invest my funds for profit making in your country. I will be very happy and glad to work with you/your company personally To achieve this aim. I would not know if you will be willing to make This possible with me or not. However If you will be able to work with me and advice well on this considering my present situation here in the political asylum camp I will be glad to offer you 20% of the total fund and will invest 80% in your country under your care and supervision as a director on my behalf because you should no how the systems and investments works over there in your country more than I do., My dear I am talking about $USD35M (Thirty Five Million United States Dollars) right now, and presently the management board of the financial institution where I deposited this money has written me twice for the claims of this funds because of its long dormancy with them as they said it could amount to seizure or closing of the account for its non operational status.Given to this facts I have written you personally for your partnership in making this a reality with me and I will be very glad if you should come down here after the whole documentation and conclusion to sign the funds release order documents with the financial institution on my behalf for the transfer of the funds to your bank. Can you get back to me so that we will start to make plans for a better investment options that will be beneficial to the both party's.
Please feel free to get back to me if you are willing to further on the Investments with me or to ask any question whatsoever. I do hope to hear back from you.
My Regards. MR.HABIB MOHAMED MAHMUUD
Presenter till Magstar från Magstar
Eftersom jag valde bort julen (se förra inlägget) och därmed också julklappar så unnade jag mej nyss nåt jag längtat efter i ungefär två år. En av mina favoritformgivare, Tove Adman, som jag f ö besökte på Gotland förra sommaren, har gjort många smakfulla saker. Bl.a ljustakar i betong och en takkrona i taggtråd. Jag har dessa i min ägo!
Konstaterande: Man kan köpa lycka!
No X-mas
Idag har jag bestämt mej för att inte ha nån jul i år.
Ett jävligt bra beslut (om jag får säga det själv).
Under promenaden med hunden så såg jag flera elektriska ljusstakar.
Sånt irriterar. Vänta åtminstone till 1:a advent.
Jag tror att dom som har elektriska ljusstakar redan nu är samma personer som
döper sina barn till Kevin och Cassandra och ser på "Idol".
Det tror jag visst det...
Hur mår jag idag då?
Visst äre bättre, men inte faan äre bra.
Idag har jag bestämt mej för att inte ha nån jul i år.
Svenne
Ännu ett barn i den allra innersta vänkretsen..
Låt oss kalla honom Svenne. Typ arbetsnamn. Eller nåt...
På menyn: Rumpstek
Fortsätter mitt harklande, snörvlande, tv-tittande och funderande...
Konstaterar att Philip & Fredrik sitter i en guldsits. Dom kan göra vad dom vill utan att refuseras. Det är onekligen lite stuk av räkmacka över deras karriär.
Med tanke på att mitt kött har badat i vin i många år, så kanske jag smakar lite som Bourgognegryta. Gott! Tyvärr så vågar jag inte skära i mej själv, och jag vågar absolut inte stoppa en skalpell i handen på någon annan och be om en köttbit från rumpan. M a o: Det blir ingen rumpstek här.
Vid närmare eftertanke så blir jag oerhört kräkfärdig av blotta tanken på att äta människa, i alla fall rå. Men skulle det bli aktuellt så skulle jag nog baka mitt kött i ugnen en stund, med vitlök och morötter, kanske lite timjan.
Nästa fylla med efterföljande "nattamat" kan kanske bli farlig. Mycket farlig.
Nulla
Jag fikade hos en kompis häromkvällen.
Inne i vardagsrummet träffar jag Emma 2,5 år. Hon bokstavligen hoppar mej till mötes.
Följande dialog utspelar sej:
Emma: Jag hal nullat!
Jag: Va?
Emma: Jag hal nullat!
Jag: Eh... Vad har du gjort sa du..!?
Emma: Jag hal nullat!
Jag: Men herregud vad säger ungen att hon har gjort?!
Emma: Jag hal nullat!
Jag: NEJ, DET HAR DU INTE GJORT!!!
Emma: JAG HAL NULLAT!
Barnets mor gör entré och reder ut begreppen: Hon har snurrat.
Jag: Åh, tack gode gud.
Livets skola
Ligger hemma och är "däckad". Har sovit och glott på tv hela dagen. INTE bra med tanke på allt som ska packas. Jag såg ett naturprogram som fick mej att tänka på den där Steve Irwin. Kommer ni ihåg honom? Krokodiljägaren Steve Irwin som dog för nåt år sen. Jag skulle ljuga om jag påstår att jag är ledsen. Det är jag inte. Jag är inte glad heller, bara konstaterande. Han var ju komplett galen med alla djur.
Alltså... Har man ingen respekt för döden så kan man köra i sej massa heroin och hoppas på det bästa, eller klättra upp för en bergvägg utan livlina. Man kan lägga sej på en tågräls och utmana sej själv att ligga kvar så länge som möjligt eller så kan man leka med ormar och bada med giftiga rockor.
Men, herregud... Karln, Steve Irwin alltså, kastade sej in i jordhålor med huvudet före samtidigt som saliven flög när han ivrigt berättade om vilken helt makalöst tokgiftig orm som fanns där inne. Han var alltid mycket noga med att berätta för tittarna om hur jäääävulskt farligt allt var. Men inget stoppade honom. Han spottade och fräste när han pratade in i kameran samtidigt som han höll en orm mellan tumme och pekfinger. "Blir jag biten av den här ormen så dör jag" Ja, Steve, det gör du. Du dör då.
Reflektion: Skjuter jag mig huvudet så dör jag.
Därför leker jag inte med pistoler mot tinningen.
Enklast så.
Men den där Steve han gav sej fan inte, och nu har han varit död nåt år eller så.
Så går det, pucko. Jag är bara förkyld.
Ram it down
Jag vete fan hur det gick till, men igår körde jag in i en garageport.
Eller...
Bilen körde in i en garageport, jag var inte i den.
Fråga inget. Såhär gick det till.
Jag åkte hem till "bästisarna" och klev ur bilen med motorn igång och växelspaken i drive-läge. Ungefär två meter från bilen så märker jag hur densamma åker vidare, utan mej. Det är sånt som händer när motorn är igång och växelspaken är i drive-läge. Vete fan hur det gick till.
Likt fotbollsmålvakten Ronny Hellström i sin glans dagar (typ VM -74) så slängde jag mej in i bilen och lyckades byta läge på växelspaken samtidigt som bilen rammar garageporten.
Kontenta: Bilen oskadd, garageporten inte!
Intryck med avtryck
Telefonsamtal söndag kväll, klockan 21.59:
– Timo.
– Hej, det är Magnus.
– Mange! Åh vad glad jag blir när du ringer. Jag har tänkt så mycket på dej i dag.
– Jaha? Jamen, vad trevligt. Vad … Hur kommer det sej?
– Äh, ja … Jo jag känner mej sjuk och lite ensam.
– Och det fick dej att tänka på mej?
– Eh. Jaa?
Det känns fint att göra avtryck hos mänskligheten.
Är det för sent att bli astronaut?
Jag hörde att Christer Fuglesang, än en gång, är aktuell för en rymdfärd. Först reagerade jag bara negativt, funderade på om jag skulle skriva nåt elakt, ex om hur exempelvis Christers fru offrat allt för att han ska kunna göra karriär, eller hur jävla trist det måste vara att kissa i blöja så långt hemifrån (hemma är det ju helt ok...) osv..
Nu, efter en stunds funderande på mitt eget liv så förmedlar jag följande:
Jag tar tillbaka allt. ALLT!
Det mest spännande jag gjort idag var att skrapa rutorna och sopa bort snö från bilen. Christer ska än en gång få sväva runt i tyngdlöshet och meka med rymd...Eeeh.. Grejer. Shit! Hur kan man någonsin bräcka det? Tänk när Christer sitter och snackar med någon polare om ditt och datt längre fram och polarn börjar, som jag, att berätta om sin flytt, sin lilla hund, sitt radiopratande, rädslan för spindlar och råttor... Meh, avbryter Christer, och viftar lite avmätt med ena handen. Jag minns när jag var i rymden och gjorde partytricks live via länk. Det var tider det. Mer kaffe? Och han den där polarn kommer att gå därifrån med tårar i ögonen, eftersom han inte har något att komma med. Inte ett skvatt. Precis som jag.
Nej, jag har inget liv. Jag har kartonger att packa. Söndagsparty!!!
Ett tecken...?
Förresten är det rätt svårt att koncentrera sej när det kommer ett hårigt svart-vitt monster som kräver uppmärksamhet genom att ställa sej på mitt ena ben och krafsa mej på handen med ena tassen, och via telepati säga "klia mej, gubbjävel". Jag tar det som ett tecken. Jag bör kanske inte packa idag heller. Jag bör softa, blogga, dricka kaffe hela dagen. So be it.
Lidande
Jag lider av paralyserande stress.
Det handlar, givetvis, om min kommande flytt. Det är en vecka kvar tills jag börjar flytta saker från en plats till en annan. Har jag börjat packa? Har jag skaffat flyttkartonger? Har jag börjat slänga sånt som inte ska med? Har jag gjort ett endaste dugg?
NEJ, NEJ, NEJ OCH NEJ!
Istället åker jag iväg på små möten, hälsar på hos kamrater, dricker gott vin, äter ostar och är allmänt avtrubbad i förhållande till "allt jag borde göra"... Som nu t.ex. Det enklaste vore att bara gå rakt in i förrådet och gå bärsärk bland eländet, beväpnad med svarta, hotfulla, sopsäckar. Vad gör jag? Tar en promenad med hunden i solskenet, fixar en espresso, startar datorn, bloggar, skriver mail, tittar på den obäddade sängen osv osv...
Det värsta är att det är såhär jag funkar. Jag skjuter liksom upp allting tills det är på bristningsgränsen att det går helt åt helvete. Just nu känns helvetet och dess skärseldar riktigt nära. Vad gör jag för att förekomma det totala sammanbrottet? Jo, jag ska käka sushi med goda vänner... Dumt, väldigt dumt, men gott...
Du, jag, fuckface och Landstinget
Jag konstaterar att det finns dom som på allvar kallar sovrummet för "verkstan´".
Det är ungefär samma typer som kallar sin tjej/fru för "regeringen".
Dom som använder dom uttrycken borde få uppleva ett piskstraff á la Scheike. Bums!
Den här typen av resonemang dök upp på agendan i helgen när vi (jag och ett par kompisar) satt och snackade. Vi "råkade" helt enkelt spinna vidare på temat. Efter sisådär 3-4 glas vin kunde vi konstatera att: Evis kille snart är färdigutbildad läkare. Därför enades vi om att Evis fr o m nu ska börja kalla honom för "Landstinget". Det tyckte vi givetvis var festligt. Nästan lika festligt som att hon redan envisas med att kalla honom för "Fuckface". Häpp! Smisk?
De senaste dagarna...
Taxi
Flyg
Stockholm
Flyg
Göteborg
Taxi
Flyg
Stockholm
Taxi
Hotell
Möte
Bromé & Elfving
Fotografering
Möte
Umgänge
T-bana
Tåg
Sundsvall
Jobb
Härnösand
- Ja, ungefär så. Därav bloggfrånvaro.
4
Vadå "fyra"?? Bara undrar... Men får jag en utmaning, så backar jag inte. Framför allt inte när jag är sönderstressad och inte hinner med nånting, ex blogga. Tack, eller nåt, Tobias.
Fyra arbeten jag haft i mitt liv: Radioman/journalist visste ni, men kunde ni ana att det också döljer sej en lärare, en butikschef och en kriminalvårdare bakom fasaden. Det finns ytterligare några yrken i bagaget, men fyra var sagt.
Fyra filmer jag kan se om och om igen: Jamen vafaan.."Heat", "En kort, en lång", "Viva Zapata", Det här funkar inte.. har inte fyra sånna filmer.. Ingen eller massor.. Gick bet!
Fyra städer jag bott i: Härnösand, Sundsvall, Norrköping, Stockholm.
Fyra tv-serier jag gärna ser: 2 and a half men, Boston Legal, Simpsons, How I met your mother. Och "gärna ser" är helt fel ord i sammanhanget,. "Hellre amputerar en arm än missar" hade varit bättre. Trots det missar jag hela tiden.
Fyra ställen jag vill åka till: Västindien, New York, en random strand och Coop så jag kan köpa hårdbröd.
Fyra webbsidor jag besöker dagligen: Fyra?!? Festligt, hörni. Dumt!. Det vore lättare att lista de fyra som jag inte besöker.
Fyra favoriträtter: Entrecote, allt med kantareller, Sushi och LAX i alla dess former. Fast alltså, inte lax med bajs eller så. Men ni fattar.
Fyra ställen där jag trivs: Hemma, borta, i badkar (har inget eget) och på hotell.
Vet ni vad jag hörde...?
Jo, att flanellografen gör comeback på förskolor runtom i landet.
Jag gjorde vågen. Kommer ni ihåg den? Jag har så många minnen med sånna där luddiga tavlor, och minnen är viktiga när man har framtiden bakom sej.
Jag minns t.ex när jag gick i söndagsskola hos farbror Erik (som bara hade en lunga, men som var snäll ändå) och hur vi brukade sätta upp de fina pappfigurerna av Jesus och hans polare. Det var ju både åsnor, får och en del människor.
Fatta, jag önskar mej en flanellograf, en grön, i julklapp (jaja, jag SKA skriva en önskelista). Tänk på alla härliga presentationer jag kan ha där hemma med vänner och bekanta. "Ni ser här hur kvällens fest kommer att förlöpa (jag sätter upp den lilla pappflaskan) och sen ska vi dansa (G-klaven åker upp den med). Jag längtar redan!
Jag gjorde vågen. Kommer ni ihåg den? Jag har så många minnen med sånna där luddiga tavlor, och minnen är viktiga när man har framtiden bakom sej.
Jag minns t.ex när jag gick i söndagsskola hos farbror Erik (som bara hade en lunga, men som var snäll ändå) och hur vi brukade sätta upp de fina pappfigurerna av Jesus och hans polare. Det var ju både åsnor, får och en del människor.
Fatta, jag önskar mej en flanellograf, en grön, i julklapp (jaja, jag SKA skriva en önskelista). Tänk på alla härliga presentationer jag kan ha där hemma med vänner och bekanta. "Ni ser här hur kvällens fest kommer att förlöpa (jag sätter upp den lilla pappflaskan) och sen ska vi dansa (G-klaven åker upp den med). Jag längtar redan!
Eventuellt svårt beroende
Helt plötsligt, bara sådär, så funkade inte mitt internet. Det var trasigt!
Jag fick panik.
Jag måste ha internet.
Jag dör utan internet.
GE MEJ INTERNET! FAN VAR ÄR DET? VAR ÄR DET FÖR HELVETE!
INTERNET, GE MEJ INTERNET!
Helt plötsligt, 5 minuter senare, var internet helt igen.
Tack gode gud.
Jag fick panik.
Jag måste ha internet.
Jag dör utan internet.
GE MEJ INTERNET! FAN VAR ÄR DET? VAR ÄR DET FÖR HELVETE!
INTERNET, GE MEJ INTERNET!
Helt plötsligt, 5 minuter senare, var internet helt igen.
Tack gode gud.
Bocka och buga
Just det ja.. Jag har tänkt ... Nu igen. Jag tänkte på det där med att bocka och buga. Och tacka och vara tyst. När jag gick i skolan var det så här: Alla som hade pennorna i räta led i pennfacket, många plastfickor, alltid kom i tid, satt i den främre halvan av klassrummet och skrev alla rätt på proven fick alltid högsta betyg. Helst skulle de vara väldigt tysta också. En gång sa min lärare att jag diskuterade för mycket. Ursäkta en näsvis jävel, men hur kan man diskutera för mycket när man går i skolan? Det är ju helt stört, skolan borde älska att eleverna diskuterar sej blåa, röda, gröna och gula.
Jag svalde förtreten och tänkte att det skulle bli bättre när jag blev vuxen, att då skulle diskussionerna och ifrågasättandet funka i verkligheten. Men nej. Ack så fel. Det som premieras är nickedockor som bockar och tackar och hejar. Och jag blir så matt, jag vill också vara en nickedocka!!!
Är det nån som har en bra snabbkur att ge mej? "Gör så här så tappar du lusten för argumentation och diskussion". Kom igen. Det måste ju gå att sudda ut sina åsikter. Eller..? Jag är trött på att bli betraktad som jobbig, sur och svår. Jag vill också bli nickedocka. Jag tror att det kommer gå mycket bättre för mej i livet, om jag bockar och bugar och tackar.
Tack och bock för att ni läst.
Väl mött.
Söndagskul
Trots all erfarenhet. Ibland förvånar jag mej själv och blir mogen och seriös.
- För er med begränsning. Byt ut det kursiva ordet mot.. Ja, ni vet.. Se ovan...
Idag är det söndag och det här är inte en sån dag.
Därför dammar jag av en gammal klassiker, inspirerad av mej själv och ett inlägg jag skrev för ca ett år sen. Vi tutar igång den legendariska "Bajsleken". Det är inte nytt och det är inte banbrytande. Men roligt.
Sanna mina ord. Är inte kiss- och bajshumor sååå kul?
Jag erkänner: Japp, det tycker jag att det är.
Reglerna till "Bajsleken" är enkla: Välj en filmtitel.
Byt ut valfritt ord i titeln mot ordet "Bajs/Bajsar". Skitenkelt!
Jag ger er några "ingångar" och sedan spinner ni vidare på egen hand:
"Jag vet vad du gjorde förra sommaren "
"Mannen som kunde tala med hästar"
"Dansar med vargar"
"Agent 007 ser rött"
- För er med begränsning. Byt ut det kursiva ordet mot.. Ja, ni vet.. Se ovan...
Nu ska jag ägna en stund åt jobb och matlagning.
Sedan ska jag eventuellt växa upp. Kanske.
Vi får se.
Mjukt och suddigt
När jag vaknade så kunde jag konstatera att idag är världen mjuk och suddig i kanterna.
Det regnar på mej och jycken när vi tar söndagspromenaden.
Helst hade jag velat krypa ner i sängen igen, under täcket, och bara tänka och gråta. Gråta utan anledning, kanske tänka sorgliga tankar om människor jag en gång kände, och människor jag aldrig kommer att känna och de människor jag faktiskt känner men som ändå förtjänar lite gråt för att jag gillar dem så mycket, eller känner att jag borde gilla dem mer.
Jag vet att det där mjuka och suddiga har en förklaring.
Jag har fortfarande inte (e två månader) hämtat mina nya glasögon.
Men det känns ändå sorgligt på något sätt.
Faktiskt.
Magstar-lördag
Vågar jag berätta vad jag gör just nu...?
Okejrå..
Jag tittar på "Dansbandskampen" i SVT1. En kamrat (Thomas) sitter med i juryn och jag tycker (lite motvilligt) att det är ganska underhållande. F.ö har det varit en sån där lagom nice lördag.
- Åkte med en god vän på loppis/2:a hand och hittade en matta och ett schysst bord.
- Fortsatte till Mio och beställde en Lamino-fåtölj.
- Vidare landade vi på "Dollarstore" och handlade hundbajspåsar, tuggben och ett "guldfat".
- Sedan fika med gott bröd.
- Långpromenad med Frankie The dog.
- Nu: Vitvinssippande och ostbågsknaprande.
Ja, ungefär så har min dag sett, och ser, ut. Detta renderar i detta relativt meningslösa inlägg, men ni vet hur det är med bloggstressen. Man måste ju skriva nåt...
Suddegum
Jag är killen som har grejerna. Jag är killen som är välutrustad.
På mitt skrivbord kan man hitta sånt som inte längre alla har.
Hålslag, häftapparat, tejphållare, sax, linjal och en del annat.
En del av kamraterna känner till det där och lånar ibland det som behövs.
Idag uppstod dock den motsatta situationen. Jag stegade därför med raska
steg iväg till en av kollegorna. Det uppstod ett språkproblem.
– Du, kan jag få låna ett kautschuk av dig?
– Va?
– Kan jag få låna ett kautschuk av dig?
– Vad hette det?
– Kautschuk!!! K A U T S C H U K!!!
– Vad är ett kautschuk?
– ETT SUDDGUMMI!
– Ja, men säg det då!
– Vadå, kallar du det för sudd, eller?
– Ja, vad skulle jag annars kalla det?
– Kautschuk.
Rabarber, någon...?
Jag har jobbat bra idag, t o m jävligt bra...
Nu sitter jag här och tänker på Jamie "Nakne kocken" Oliver.
Jag måste tyvärr göra er besvikna. Det är inte några sexiga tankar.
Om Jamie Oliver kan man ju tycka och tänka lite vad som helst. Men anledningen till att jag INTE tänker som ni kanske trodde är att han är... Hmm.. Typ "köttig"... Det är för mycket saliv och läppar och fingrar överallt. I min lilla tankevärld så är jag övertygad om att om man skulle kyssa honom skulle han säkert vara en sån där läbbig kille som slickar sej runt munnen innan själva kyssen. USCH och FY och BLÄÄ! Sånt kan jag vara utan!
Men det som gör att jag ändå har honom i tankarna är att han i alla fall fattat att: Det godaste i världen är champagnedrinkar. Jag googlade lite på ämnet och fann bl.a Jamies recept på en rabarberdrink och en smultrondrink. Ta rabarber + socker. Koka ihop. Fyll på med mousserande vin. Eller: Ta smultron och mosa. Fyll på med mousserande vin. Ni fattar. Men... Var hittar man rabarber i november?
Hej, jag heter Homer och är slapp i hjärnan
Jag vill bara, i all enkelhet, berätta att jag känner mej så trög nu för tiden!
Tidigare, för inte allt för längesen, kände jag mej nästan alltid smart.Jag gillade att känna mej smart.
Jag passade som smart.
Nu för tiden känner jag mej mest trög.
Jag gillar inte att känna mej trög.
Jag passar inte som trög.
Jag kan nästan ingenting.
Jo, jag kan lite saker om radio, musik och om hur man blir full.
Men inget annat.
Jag vill kunna saker om allt som händer i världen.
Plus allt som hände i världen förut.
Men det kan jag inte, eller, ibland så kan jag. Men hjärnan är slapp numer.
Man kan inte ha mej i offentliga sammanhang these days.
Jag passar inte som trög.
Jag kan nästan ingenting.
Jo, jag kan lite saker om radio, musik och om hur man blir full.
Men inget annat.
Jag vill kunna saker om allt som händer i världen.
Plus allt som hände i världen förut.
Men det kan jag inte, eller, ibland så kan jag. Men hjärnan är slapp numer.
Tänk. Den som alltid varit så pigg, briljant och full med fakta. Men inte längre.
Nänämensan.
Nu för tiden googlar jag efter alla fakta.
Det är pinsamt. Genant.
Det är pinsamt. Genant.
Man kan inte ha mej i offentliga sammanhang these days.
Lite dumt med tanke på att mitt arbete sker i offentlighet. Mycket dumt!
Varje dag lovar jag mej själv att jag ska börja läsa svåra böcker och ännu fler tidningar, och jag ska memorera allt som står i dom, och varje dag faller det på att jag ser en liten blänkare om nåt oviktigt skvaller, och jag bara TJOHOO, SKVALLER!! och attackglömmer allt det där viktiga som skulle läras in..
Varje dag lovar jag mej själv att jag ska börja läsa svåra böcker och ännu fler tidningar, och jag ska memorera allt som står i dom, och varje dag faller det på att jag ser en liten blänkare om nåt oviktigt skvaller, och jag bara TJOHOO, SKVALLER!! och attackglömmer allt det där viktiga som skulle läras in..
Ja, jösses... Det kallas tragik.
Jag brukade vara Lisa Simpson.
Nu har jag blivit Homer.
Nu har jag blivit Homer.
Affirmationer
Min personliga coach och jag jobbar med "affirmationer". Det betyder ungefär att man själv skapar sin verklighet, att positivt färgade fraser har i syfte att förbätta den egna livssituationen. Dvs att man liksom "övertalar sej själv" att det är på ett annat vis än det är och då blir det så. Typ.
Idag har jag, som exempel, piggt hojtat för mej själv:
Jag är pigg!
Oj, vad pigg jag är!
Idag är jag pigg, hör ni.
Jättepigg!
Pigg, vaken, alert!
Och andra varianter på samma tema.
Affirmationen ska leda till att det blir sant om jag säger det tillräckligt många gånger.
Har också testat med:
Vad rik jag är!
Och snygg!
Och populäääär!
Och smaaaal!
Plus min favorit:
Jag är ihop med Sam Sparro.
Nu jävlar.
Cross my heart and hope to die.
Idag har jag, som exempel, piggt hojtat för mej själv:
Jag är pigg!
Oj, vad pigg jag är!
Idag är jag pigg, hör ni.
Jättepigg!
Pigg, vaken, alert!
Och andra varianter på samma tema.
Affirmationen ska leda till att det blir sant om jag säger det tillräckligt många gånger.
Har också testat med:
Vad rik jag är!
Och snygg!
Och populäääär!
Och smaaaal!
Plus min favorit:
Jag är ihop med Sam Sparro.
Nu jävlar.
Cross my heart and hope to die.
Petter Niklas
Idag pratade vi lite om fina namn på redaktionen. Och om dom som är lite mindre fina.
Som av en slump kom jag att tänka på min syster.
Hon var hyfsat nära att döpa sin äldste son till Petter Niklas.
- Härmed döper jag dej till Petter Niklas...
Det kan ju få vem som helst på gott humör för en stund. Svacka eller ej.
Det är bara fantasin som sätter gränser för vilka smeknamn han hade fått.
Som av en slump kom jag att tänka på min syster.
Hon var hyfsat nära att döpa sin äldste son till Petter Niklas.
- Härmed döper jag dej till Petter Niklas...
Det kan ju få vem som helst på gott humör för en stund. Svacka eller ej.
Det är bara fantasin som sätter gränser för vilka smeknamn han hade fått.
Bekräfta mej! Kommentera!
Men hörninini!! Jag tycker mej kunna skönja att det inte kommenteras lika flitigt längre. Det stör mej. Som jag ser det kan det bero på något av följande alternativ:
1. Ni hatar mej.
2. Ni hatar att kommentera.
3. Ni vet inte hur man gör när man kommenterar.
4. Ni har insett att det är lönlöst att kommentera, eftersom jag nästan aldrig svarar.
5. Ni är trötta på hela blogg-grejen och har slutat kommentera i allmänhet.
6. Ni kommenterar visst, men bara när jag skriver något som är värt att ödsla tid på.
7. Ni sitter fastklämda under något väldigt, väldigt tungt.
Seså. Svara nu. Vilket alternativ är det är det?
Och, inte minst: Behöver ni räddas? Ska jag ringa 112?
1. Ni hatar mej.
2. Ni hatar att kommentera.
3. Ni vet inte hur man gör när man kommenterar.
4. Ni har insett att det är lönlöst att kommentera, eftersom jag nästan aldrig svarar.
5. Ni är trötta på hela blogg-grejen och har slutat kommentera i allmänhet.
6. Ni kommenterar visst, men bara när jag skriver något som är värt att ödsla tid på.
7. Ni sitter fastklämda under något väldigt, väldigt tungt.
Seså. Svara nu. Vilket alternativ är det är det?
Och, inte minst: Behöver ni räddas? Ska jag ringa 112?
Så svårt
Det är svårt att i ord beskriva hur uttråkad jag är just nu.
Ändå försöker jag.
Det går sådär.
Mannen med påsar
Ok, det är måndag.
Jag sitter här med en massa påsar under ögonen och vet inte riktigt vad jag ska fylla dem med.
All världens mandariner, kanske? En bit regnskog? Ett mindre bostadsområde?
Jag vet inte...
Söndag = Feelbad
Det blir liksom "feelbad" av allt jag gör. Jag botaniserar i skivsamlingen för att hitta något glatt att lyssna på. Väljer Stina Nordenstam... Glatt!!?? No way... Jag går till videobutiken för att hyra "Be kind rewind" med Jack Black, men kommer hem med en konstig drama-dokumentär fylld med hemskheter som bara får mej att gråta. Hur gick det till? Jag kokar ägg som blir för hårda, kaffet för svagt, hunden kräks, bananerna är bruna, jag tappar tandborsten i toaletten, tappar täcket från balkongen när jag ska vädra det...
Mina damer & herrar. Det jag nyss presenterat är bara ett axplock.
Därför: Jag funderar allvarligt på att låsa in mej själv i ett madrasserat rum och kasta bort nyckeln tills jag blivit en trevlig feelgood-pojke med flow igen.
Vet bara inte om jag vågar vistas i enrum med mej själv.
En lat kamrat och tillika tjuv (typ)
Jag är så lat ibland. Nu t.ex. Jag var på teater (eller vad man nu kan kalla det) igår.
Jag var där med Peter, Sara, Peter och Karin. Jag borde skriva nåt om det... Men...
Såhär skriver Karin på sin blogg om föreställningen. Jag liksom bara håller med.
Det var ungefär så det var...
Sen blev det sushi, vitt vin, vicknings-chips, en näve chilinötter och ett par cigg.
Men det är en annan historia.
Alla helgon-helgen.. Tydligen...
Jag är inte så jävla förtjust i helgdagar.
1. Jag vet aldrig när dom infaller = helt oförberedd
2. Jag hinner bli skitarg på tidningsbudet innan jag fattar varför tidningen inte kommit.
Have a drink on me
Jag väcktes abrupt av ett telefonsamtal och svarade sömndrucket fel. Jag sa "ja", men menade "nej". Det här skedde för sisådär två veckor sen och nu, hipp som happ, är jag medveten om att jag är med i en en undersökning om dryckesvanor.
Tro´t eller ej, men det känns helt ok. Värre saker har man väl deltagit i.
Jag får fylla i ett schema över allt jag dricker varje dag och skriva i olika sifferkoder och kryssa i rutor. I love kryssa i rutor. Vad som inte är lika kul är själva resultatet av undersökningen. Känslan är: Gör jag inget annat än dricker? På en vanlig dag dricker jag 10-12 koppar kaffe (minst) tre eller fyra koppar te, 2 glas apelsinjuice, 2 glas lättdryck, 2 flaskor/burkar mineralvatten, 2-3 glas vin och ca 2 liter vatten (igår drack jag dessutom 4 drinkar).
Alltså, det är nyttigt att dricka, inte minst vatten. Men fattar ni hur mycket tid jag spenderar på att dricka olika vätskor? Knappt jag gör det själv. Och när jag, och mitt samvete, lyckats samsas om anspråken på dryckestid så kommer medvetenheten om att dricker man mycket så går man ofta på toaletten.
Nu säger jag inte mer. Eller... Har inte tid... Ska sätta mej på toa med en kopp kaffe...
