magstar

Idag vaknade jag på bra humör och det blev bara bättre när jag kom ut och kände, trots vätan, friskheten i luften. För första gången på länge så verkligen kände jag på morgonen och insöp den.. Trots lite kyla så frös jag inte, tvärtom jag kände mig nästan lite varm. För första gången på oerhört länge tänkte jag inte att "Vafaan gör jag här egentligen ?? Take me away !!"..

Innan jag drog iväg mot jobbet tog jag den vanliga promenaden med Frank (my dog). Mötte som alltid massa människor som alla såg lite vackrare ut än vanligt, lite varmare, lite mer kärleksfullt inställda till livet. Jag var såpass nöjd att jag tyckte regnet nästan var förnöjsamt..

Stannade till hos "Hagabagarn" och köpte en rågbulle innan jag var framme på jobbet.. Väl på plats kände jag lukten av hyfsat schysst kaffe från kaffeautomaten. Humöret verkade ha kommit för att stanna.
I två minuter...

Innan jag ens hunnit få upp koppen till munnen börjar min kollega Klas att häckla mig för att jag drällde kaffe där han tänkt ställa sej. Han toklackade och sa att jag var den mest talanglösa människan på jorden.

UNDERBART !! Så var jag tillbaka i verkligheten och redan efter lunchen var vädret lite sämre och människorna lite fulare..

Jag hämnades genom att berätta lite för ingående om handlingen och slutet i den Arne Dahl-bok som jag vet att Klas läser och som jag redan läst..

För varje år som går har jag blivit allt mer "anti-sportig".. Förr kunde jag tycka det var kul att titta på ishockey, skidor (både nerför och på längden), simning, Finnkampen osv.. På senare år tittar jag väldigt sporadiskt.. Det är egentligen bara när det är Formel 1 som jag tittar koncentrerat + att det händer att jag fastnar framför Tv´n när det är hästhoppning nån gång emellanåt.. Att se idrott i verkligheten har knappt funnits på världskartan.. Tills igår..

Det stora mediaföretaget (dvs min arbetsgivare) bjöd på middag och efter det på matchen, tillika derbyt, i hockeyns elitserie mellan Timrå och Modo.

Jag är s.k "Timråit". Sen barnsben har jag alltid "hejjat" på Timrå. Trots att jag inte sett nån match på många år så har jag ändå glatt mej åt då det gått bra. Men igår var jag alltså på plats på E-on-arena..
Redan innan jag hittat min sittplats var jag liksom "igång".. När jag väl satt mej så skedde förvandlingen.. Mina arbetskamrater tittade storögt, nästan oroligt.. Den timide Magstar förvandlades till en hockeyhuligan.. Jag skrek, applåderade, jublade, skällde, vrålade osv.. Helt galen.. Efter matchen var det som vanligtvis kallas för "röst" bara ett hest gnisslande.. Idag ska jag försöka återställa respekten för min person hos arbetskamraterna..
Wish me luck.. (Ps. Timrå vann)

• Träffa Micke
• Shoppa
• Träffa Johan
• Äta en god middag.. Ensam ?
• Dricka vin & Champagne
• Somna halvpackad framför Tv´n

Det har sagts: "Att skiljas är att dö en smula". Jag tror det stämmer. Man lämnar en del av sitt hjärta i händerna på den man älskat och går vidare, och hoppas att de bitar av hjärtat man har kvar kommer läkas och börja pumpa igen..

För varje gång det händer oavsett längden på relationen, eller statusen, så blir det svårare. Varje ärr och sårvävnad gör hjärtat hårdare. Den nya hud som bildats över gamla sår är mjukare, ömtåligare, men samtidigt är ärren som håller hjärtat samman hårdare och kallare.

För varje gång man svikit hjärtat är det som att det tröttnar lite på dess bärare. Det pumpar lite svagare. För att det förväntar sig att det inte ska funka.

Visst försöker jag älska..

Brinner gör jag alltid..

Jag hoppas bara att hjärtat pallar en runda till om det skulle behövas.. Idag är det kallt..

Då var det dax igen.. Jag blir såå trött.. Why ?? Säger bara: Fadde & Linda...

Idag är dom åter på tapeten, eller åtminstone i tidningen.. I Expressen uttalar sej Fadde om den "fantastiska" mamman Linda som han vill ha fyra barn med..

Jerker "scattar" sej fram genom korridoren på redaktionen..
Han är (temporärt) galen i Scatman John..
Galen.
Jag vill bara att ni ska veta det..

I och för sej krävs det mer än vad en tandläkare kan åstadkomma för att jag ska bli fin, men ändå..
Jag fortsätter mitt garnityrfixande.. Snart är det bara en blekning kvar så är jag lika fixad som Carola inför schlagerfinalen i Grekland för nåt år sen.. Men jag har inte bokat nån sån (tandblekning alltså) och avser inte göra det.. Kan med besked lova att några julklappspengar inte kommer att finnas..
F.ö så är det fortfarande lite fakirkänsla att mer eller mindre kliva upp ur sängen för att sedan lägga sej i tandläkarstolen..

Somnade ovaggad även igår, men lite senare.. Låg och väntade på ett Tv-program jag ville se, lyckades hålla mej vaken, men precis när det jag väntat på började så somnade jag.. Grrr..

Well babes.. A new day i waiting... Let´s rule..

Jag vaknade igår morse, hade ont.. Trodde det var nån sorts växtvärk. Då jag är relativt mogen, 188 cm lång och med ett ganska rejält hattmått (60) redan innan så blev jag minst sagt förvånad. Gudarna ska veta att jag haft växtvärk genom åren, men att det skulle dyka upp nu, även i huvudet, kändes minst sagt konstigt. Efter ett antal timmars ojande kom jag fram till att det förmodligen inte var växtvärk utan lördagens tacomåltid, intagen sittandes på ett golv och med tillhörande dryck i färgen rött, som skapat fantomsmärtorna.

Det är jobbigt att sitta för länge och svinga bägare. Sitter man dessutom, som vi gjorde, på golvet så blir det krångel, fysiskt krångel.. Har ni tänkt på att det är fan lemmar överallt som måste hållas reda på. Jag försökte halvligga lite snyggt på rygg med ena benet utsträckt och det andra uppdraget. Fungerade sisådär.. Sitta var inte heller lätt.. Den klassiska skräddarställningen funkade, men eftersom jag inte är lika vig som när jag var 15 medför det ett visst obehag redan efter 38 sekunder..

Följden blev alltså dubbel värk.. I stora drag för att jag suttit upp, druckit vin, och inte gjort nånting.

Det är tamejsatan tragiskt..

Under en kortare period har jag via mitt jobb umgåtts med människor som jag först inte lyckades analysera eller förstå.. Det var nåt som störde mej, bara lite, men ändå, nåt som retade, trots trevnad.. Efter några dagar, precis lagom tills vi skulle skiljas så kom jag på det.. Jag kom på varför jag inte riktigt förstod mej på dessa trevliga personer, dom var verkligen det.. Dom verkade så befriade från humör, eller åtminstone humörsvängningar.. Deras humör, alla tres, var liksom bra och jämnfint som en kaksmet..

Jag tyckte, och tycker, om dom, men nåt saknas..

Jag kom på att jag tillsammans med dom saknade dom som inte är jämnfina. Jag har alltid trivts bäst bland människor som ifrågasätter, som inte är helt tillfreds, som nästan är lite trasiga.. Det stimulerar mej och min egen process. Såväl på jobbet som privat attraheras jag av personer med spretigt intellekt, med ett humör som kör berg- och dalbana..

Jag har saknat dom förr, dom spretiga, jobbiga.. På sommaren, t.ex, har dom gömt sitt rätta jag i solbränna och färskpotatis, men allt eftersom mörkret brett ut sig har de kommit tillbaka.. Nu är det mörkt...

Men det behövs en mix.. Det har hänt att jag hamnat med människor som antingen är jämna och fina hela tiden eller ojämna jämt, och det är en väldig skillnad. Båda sorterna är svåra att bara hänga med..

Ge mig trasig.

Ge mig glädje.

Men gärna lite av varje.

Efter gårdagens 04.45-morron så tog jag sovmorgon idag.. Välgörande på ett sätt, påfrestande på ett annat..

Det välgörande ligger förståss i själva liggandet, dvs att vakna och att inte behöva kliva upp, att känna täcket mot huden, borra ner huvudet i kudden, somna en stund, vakna mitt i en dröm, somna igen, hämta tidningen, läsa den i sängen osv.. Ni fattar..
Den påfrestande delen består i nåt helt annat.. Just nu är det  som regel mörkt när jag lämnar hemmet och mörkt när jag kommer tillbaka.. Idag, eftersom jag tog sovmorgon, blev jag tvungen att se det jag annars slipper.. I solljus syns damm, hundhår och brödsmulor.. VÄLDIGT VÄL !!

Eftersom jag i grund och botten är en pedantisk person som vill ha ordning och reda så blev vissheten om städbehovet en mental "hang-up" som tillintetgör den kreativitet jag behöver på arbetstid, dvs nu.. Det är därför jag skriver här istället för att göra det jag borde.. Tänk att den gamla devisen stämmer: Inget ont som inte har nåt gott med sej..

Goder Morgon mitt herrskap !
Okej.. Gårdagens spekulationer apropå nån form av schizofreni kanske inte är så felaktiga ändå.. Det första jag nås av i nyhetsväg är nämligen detta:

"Fästingburen hjärninflammation (TBE) kan orsaka symptom på schizofreni. Forskargruppen har hittat en koppling mellan de neuropsykiatriska symtom som orsakas av TBE och de som framkallas av schizofreni. Den sammanbindande länken är kynurensyra. Kynurensyra förekommer normalt i låga koncentrationer i hjärnan. Men TBE- drabbade får drastiskt förhöjda halter av substansen i centrala nervsystemet. Samma fenomen uppstår hos schizofrena. -Vi vet att scizofrena patienter har förhöjda nivåer av kynurensyra. Det ger symptom som påverkar deras minne, deras koncentrationsförmåga och kan ge personlighetsförändringar, säger en av forskarna".

Jag bara frågar.. Är det någon som minns vilken bloggare det var som kom hem från Gotland med en fästing fastnaglad på en kroppsdel ? Rätt svar belönas med respekt.. Mvh S. Freni

• Petter - Goddamnit
• Angie Stone - The art of love and war
• Kent - Tillbaka till framtiden
• Vincent - Lucky thirteen
• Feist - The Reminder
• Jason Mraz - Mr. A-Z
• Kanye West - Graduation

Min sömn är som en gammal såpopera i repris.. Den är oftast ganska trist och förutsägbar, men emellanåt så överraskar den och "skojar till det" genom att liksom bara finnas.. Det är alltså då jag sover, som ett barn, ett mycket trött barn..
Inatt hasade jag runt och testade var det skulle gå bäst att sova. Började förståss i min egen säng där jag testade såväl vänster som höger sida samt om det gick bättre att sova med huvudet vid fotändan.. Efter detta experimentet fortsatte till gästsängen för att sedan landa i vardagsrumssoffan.. Där blev jag kvar.. Att jag sov gott är en överdrift, men jag sov.. En stund..

Med denna facit på nattens vedermödor kan man kanske både tänka och tro hur morgonrutinerna sett ut, hur trött, sur och ilsk jag varit och hur förpestande jag måste vara för mina arbetskamrater.. MEN ICKE !!
Fråga inte hur det gått till, men istället för nyss nämnda, eventuella, humörsvängningar och nyanser så är jag på ett utmärkt humör. Jag t o m kom på mej själv med att vissla på en käck gammal schlager..

Idag väntar både uppdrags- och löneförhandling. En kamp mellan träl och herreman, boss och underhuggare, chef och redaktör.. Det ska bli en skön drabbning..