Spöken och demoner
Jag är inne i ett stim. Ett positivt stim. Det känns som att nu är den rätta tiden.
Den rätta tiden för lite av varje. I förra inlägget delgav jag mina nyförvärvade erfarenheter av mat och välmående (och i viss mån besvikelse). Jag försöker också grabba tag i sånt som grumlar min hjärna, sånt som jag ägnar för mycket tid och energi åt utan att det renderar i nåt. M a o slöseri.
Min hjärna är fylld som en frys på senhösten efter bär- och svampplockning och älgjakt. Det är hög tid att frosta av den. Mina spöken och demoner som dansar en never ending pardans ska avbrytas och sättas på bänken för panelhönor. Basta!
Livet är för kort för att suga på sura karameller (om man inte gillar det vill säga). Jag ska på ena eller andra sättet möta och utmana mina mina demoner och spöken, oavsett om det är fysiska personer, beteenden eller annat som sätter gråskala på tillvaron. Alternativt så är det dax att lägga dom i en kartong och bränna densamma.
Jag vill vara med människor jag tycker om och saknar, jag vill göra sånt jag gillar utan att begränsa mej. Gårdagen är historia. Det som har hänt har hänt. Det är nuet och morgondagen som är uppdraget. I´m working on it. Dödar hjärnspöken, jagar demoner, ser möjligheter och glädjeämnen. Mitt liv är viktigt.
Det vore jävligt trevligt om det kunde hända nåt!
Imorgon är det två veckor sedan jag "tog tag" i mej själv.
Ett halvt liv utan frukost och lunch, med middag som dagens första mål, skulle vara över. Kaffe som enda energitillskott duger inte längre. Dietisten grät över bristen på intag av födoämnen. Hon sa (märkligt nog med tanke på sälkroppen) att min kropp är "inställd på svält". "Du förbränner INGENTING. Din kropp sparar allt. Du måste äta!", sa hon med eftertryck.
Trots att jag hört budskapet förr så bestämde jag mej för att: Nu är det dax! Sagt och gjort!
Jag erkänner: Jag känner mej piggare. Jag har har verkligen anammat både frukost, lunch och middag. Jag gör egen müssli, jag äter youghurt, ägg, ost, skinka. Jag gör matlådor i parti och minut. Jag har minskat intaget av alkohol drastiskt. MEN: Borde jag inte få gå ner i vikt? Jag kräver inte mycket. Ett par uppmuntrande kilon räcker. Men icke! Magen putar, kärlekshandtagen likaså. Kinderna plufsar, röven hänger och dubbelhakan skvalpar. Är det outtalade budskapet att min "duktighet" inte räcker? Måste jag utnyttja gymkortet jag investerat i? Jag känner mej mätt och lurad.
Tjohoo!
Måndagmorgon! JAAAAAAAAAAAAA!
(Jag försöker i alla fall...)
Imorgon är en annan dag
Avrundar veckan och helgen. Vilan blev begränsad, men har haft en bra helg.
Nu väntar vardagen igen. Gillar den också.
Läser DN, AB, SvD och Expressen för att uppdatera mej.
Läser bloggar för mitt höga nöjes skull.
Råkar läsa några rader som träffar, som jag applicerar på mej själv.
Jag avslutar dagen med att tänka, sakna och längta. Igen.
Nu väntar vardagen igen. Gillar den också.
Läser DN, AB, SvD och Expressen för att uppdatera mej.
Läser bloggar för mitt höga nöjes skull.
Råkar läsa några rader som träffar, som jag applicerar på mej själv.
Jag avslutar dagen med att tänka, sakna och längta. Igen.
"Jag köpte en neger". Får man säga så?
Igår lämnade jag och min vän Martin "staden av sten" för att åka till.....
....."den lilla staden vid havet" där den stora domkyrkan, som
är Sveriges minsta, finns. Solen sken. Gud var med oss. Han ville
inte vara med på bild, men det ville Martin (se ovan).
Domkyrkan i Härnta
Vi gjorde en roadtripp som bl.a tog oss till en loppis.
Hur det än låter så "köpte jag en neger"...
... som numer, beväpnad, bevakar mitt hem och ger mej erotiska fantasier
ur ett homoerotiskt perspektiv. Dock inte med gipsfiguren. Ett lite för dyrt, men bra, inköp.
Men får man säga "neger" när det kommer till 35 cm höga gipsfigurer?
Birgitta som sålde den sa att det var ok... Om inte: Vad säger man?
....."den lilla staden vid havet" där den stora domkyrkan, som
är Sveriges minsta, finns. Solen sken. Gud var med oss. Han ville
inte vara med på bild, men det ville Martin (se ovan).
Domkyrkan i Härnta
Vi gjorde en roadtripp som bl.a tog oss till en loppis.
Hur det än låter så "köpte jag en neger"...
... som numer, beväpnad, bevakar mitt hem och ger mej erotiska fantasier
ur ett homoerotiskt perspektiv. Dock inte med gipsfiguren. Ett lite för dyrt, men bra, inköp.
Men får man säga "neger" när det kommer till 35 cm höga gipsfigurer?
Birgitta som sålde den sa att det var ok... Om inte: Vad säger man?
Take a break
Jomenjosåattsåbara. Jag är här. Hjärnan har bara en del annat att rådda med.
Den går på högsta varv. Men samtidigt slirar den i tankegyttjan.
Och när det är så kan det vara bra att ta en paus från tänkandet. Om det går vill säga.
Kanske borde festa lite. Eller ganska så mycket. Kanske borde festa jättemycket?
Men inte för mycket. Tror det kanske måste ske snart.
Tömma hjärnan på ågren och bara släppa lös monstret. Han behöver rastas.
Den går på högsta varv. Men samtidigt slirar den i tankegyttjan.
Och när det är så kan det vara bra att ta en paus från tänkandet. Om det går vill säga.
Kanske borde festa lite. Eller ganska så mycket. Kanske borde festa jättemycket?
Men inte för mycket. Tror det kanske måste ske snart.
Tömma hjärnan på ågren och bara släppa lös monstret. Han behöver rastas.
Dags att vända blad
När ni hör det här ljudet är det dags att vända blad.
Så sa rösten på mina sagoband när jag var liten. Med stora ögon vände jag för att se vad Peter Pan skulle göra på nästa sida. Jag behövde inte ta besluten själv. Jag väntade och gjorde som jag blev tillsagd.
Ibland önskar jag att jag fortfarande hade någon som sa så till mej. Och därefter spelade nåt på en leksaksxylofon. Det hade varit så mycket lättare då.
Så sa rösten på mina sagoband när jag var liten. Med stora ögon vände jag för att se vad Peter Pan skulle göra på nästa sida. Jag behövde inte ta besluten själv. Jag väntade och gjorde som jag blev tillsagd.
Ibland önskar jag att jag fortfarande hade någon som sa så till mej. Och därefter spelade nåt på en leksaksxylofon. Det hade varit så mycket lättare då.
Gummigren
Efter halva dagspasset i Radiohuset i Stockholm tog vi en paus.
Min kollega, Tulla, och jag tog vår tillflykt till den friska luften utomhus.
Efter 2 minuter, sittandes på en mur, utbrister hon högt och tydligt:
"Jag har ett tuggummi i mellan benen".
Sanna mina ord. Mellan benen på frk Tulla sitter ett tuggummi i size av en pingisboll. Var, hur och när gummit hamnat där är okänt, men där satt det. Utan tvekan, bland diverse lunchflanörer, började hon febrilt att dra, klösa och pilla sej själv där gummit sitter för att få det att lossna. Undertecknad vrider sej av skratt medans oförstående betraktare tar del av spektaklet.
Är då detta en sann historia? Ja. Bildebevis ses nedan, om än med de påtagliga delarna av tuggmassan bortpillad.
Min kollega, Tulla, och jag tog vår tillflykt till den friska luften utomhus.
Efter 2 minuter, sittandes på en mur, utbrister hon högt och tydligt:
"Jag har ett tuggummi i mellan benen".
Sanna mina ord. Mellan benen på frk Tulla sitter ett tuggummi i size av en pingisboll. Var, hur och när gummit hamnat där är okänt, men där satt det. Utan tvekan, bland diverse lunchflanörer, började hon febrilt att dra, klösa och pilla sej själv där gummit sitter för att få det att lossna. Undertecknad vrider sej av skratt medans oförstående betraktare tar del av spektaklet.
Är då detta en sann historia? Ja. Bildebevis ses nedan, om än med de påtagliga delarna av tuggmassan bortpillad.
Grisöra
Det får vara slut på grubbel nu. Jag har tänkt för mycket på vad som ska göras och vad som ska skrivas och sägas, både här och på andra ställen. Say it och it will komma. Tror jag. Inte hålla på och överanalysera och göra allting bra mycket svårare än vad det är. För så jävla svårt är det inte egentligen. Livet alltså. Är det nånting vi människor kan så är det att leva. Det finns liksom där, djupt rotat inom oss. Livet. Och bara väntar på att komma ut. Det vill inget annat än att få springa fritt på gräsmattan och jaga sin egen svans. Mitt ligger där nu på golvet framför mej och gottar sej i sol som skiner in genom stora fönster. Det ska nog bli bra det här. Jag måste bara ge honom ett ben att bita i. Eller ett grisöra. För stunden.
Mjuk och suddig
Imorse var världen mjuk och suddig i kanterna.
Det var lite smådimmigt ute när jag åkte till jobbet.
Det var sådär så att jag ville krypa tillbaka ner under ett täcket och lyssna på när regnet smattrar och gråta utan anledning, tänka sorgliga tankar om människor jag en gång kände och människor jag aldrig kommer att känna, och de människor jag faktiskt känner men som ändå förtjänar lite gråt för att jag gillar dem så mycket, eller känner att jag borde gilla dem ännu mer.
Jag vet att allt det mjuka och suddiga har en förklaring.
(Jag glömde mina glasögon)
Men det känns ändå sorgligt på något sätt.
Nu är allt som vanligt igen.
.
Det var lite smådimmigt ute när jag åkte till jobbet.
Det var sådär så att jag ville krypa tillbaka ner under ett täcket och lyssna på när regnet smattrar och gråta utan anledning, tänka sorgliga tankar om människor jag en gång kände och människor jag aldrig kommer att känna, och de människor jag faktiskt känner men som ändå förtjänar lite gråt för att jag gillar dem så mycket, eller känner att jag borde gilla dem ännu mer.
Jag vet att allt det mjuka och suddiga har en förklaring.
(Jag glömde mina glasögon)
Men det känns ändå sorgligt på något sätt.
Nu är allt som vanligt igen.
.
Not so proffsigt, Magstar
Som någon slags journalist så får man lära sig ett och annat.
Bland annat finns det viktiga saker att tänka på när man ska göra en intervju.
Bl.a ska man tänka på följande:
- Intervjua inte någon du beundrar för mycket.
- Håll dig objektiv.
- Blanda inte in dig själv och dina egna tankar.
- Ställ öppna frågor.
- Låt inte intervjusituationen stiga dig åt huvudet. Kom ihåg att du inte är bästis med den du intervjuar.
Allt det där hade jag i huvudet när jag skulle träffa den politiska aktivisten och författaren Pelle Strindlund
Allt det där (nästan) glömde jag så fort vi satte oss ner och började prata.
Jag sympatiserar inte fullt ut med allt han propagerar för, men jag kan inte låta bli att beundra människor som är så övertygande av "sin sak", som lever som dom lär, som tar strid och som, inte minst, är ödmjuka inför omgivningen.
Bland annat finns det viktiga saker att tänka på när man ska göra en intervju.
Bl.a ska man tänka på följande:
- Intervjua inte någon du beundrar för mycket.
- Håll dig objektiv.
- Blanda inte in dig själv och dina egna tankar.
- Ställ öppna frågor.
- Låt inte intervjusituationen stiga dig åt huvudet. Kom ihåg att du inte är bästis med den du intervjuar.
Allt det där hade jag i huvudet när jag skulle träffa den politiska aktivisten och författaren Pelle Strindlund
Allt det där (nästan) glömde jag så fort vi satte oss ner och började prata.
Jag sympatiserar inte fullt ut med allt han propagerar för, men jag kan inte låta bli att beundra människor som är så övertygande av "sin sak", som lever som dom lär, som tar strid och som, inte minst, är ödmjuka inför omgivningen.
Hipp Hurra!
Jag sitter vid mitt lilla balkongbord och tittar ut över Esplanden som så många gånger förr. Jag har sett fyllon snubbla, folk missa bussen, studenter åka lastbil. Jag har sett en kille bli nästan påkörd av en bil. Jag har sett alla slags väder ni kan tänka er, jag har hört fåglar sjunga, kraxa och skrika som barn. Allt från måsar, duvor kajor och småfåglar har suttit på balkongräcket och tittat på mej.
Och jag har bloggat. Som fan. Med detta har det hunnit bli 1530 inlägg.
Jag har skrivit om allt från min familj och höjdrädsla till våldsamma fester och sorg.
Det känns lite konstigt att tacka er för att ni läst, eftersom det inte var tänkt att nån skulle läsa alls till en början. Jag skulle ju bara "skriva av mej", men nu är det så det är. Ni är inte jättemånga, men ett gäng är ni allt.
Så jag niger, tackar och bockar.
.
Och jag har bloggat. Som fan. Med detta har det hunnit bli 1530 inlägg.
Jag har skrivit om allt från min familj och höjdrädsla till våldsamma fester och sorg.
Det känns lite konstigt att tacka er för att ni läst, eftersom det inte var tänkt att nån skulle läsa alls till en början. Jag skulle ju bara "skriva av mej", men nu är det så det är. Ni är inte jättemånga, men ett gäng är ni allt.
Så jag niger, tackar och bockar.
.
Tänk om...
Jag har varit förälder ett gäng år nu. Min son är det bästa jag gjort och har, även om jag vissa korta stunder kan tycka motsatsen. Men det går alltid över. Alltid. Det jobbigaste med att vara förälder är det där med blödigheten.
Varje nyhet om tonåringar som som råkat i trubbel på olika sätt slår en i ansiktet på ett sätt som är omöjigt att förstå innan man fått barn. Att ens tänka tanken att något ska hända ens eget barn är i det närmaste övermäktigt, ofta får man skaka bort tanken för att det är så otroligt otäckt att tänka på.
Jag är inte en person som går runt och tänker på faror, det går inte, men jävlar vad det gnager i hjärtat och hjärnan ibland. Men tänk om.... Själva tanken får hela min kropp att spänna sej, magen att volta, hjärnan att vibrera. Föräldraskapet är en urkraft som i många fall är det mäktigaste som finns.
Utan mitt barn är jag ingenting. Och nu är han snart på väg ut ur boet.
Jag uppmuntrar hans planer och visioner, men jag bävar. Tänk om...
.
Borde
Märker ni, som jag, att det där fotobloggandet som var så påtagligt för bara en vecka sedan har ebbat ut? Det stämmer. Jag ÄR verkligen ingen fotograf. Vore jag det så borde jag ha både visioner och ambitioner för vad och när jag ska fotografera. Jag borde ha med mej kameran när jag går ut med hunden, när jag träffar andra människor, när jag åker till jobbet osv osv. Men har jag det? Nänämensan. Kameran ligger snällt nånstans (troligen urladdad) och vilar/väntar på min uteblivna iver. Jag ska skärpa mej. Försöka.
Nu ska jag återupprätta min psykiska och fysiska status. Detta sker enligt följande schema: Alvedon, kaffe, promenad, loppisbesök, kanske Birsta och trevligt sällskap. Det sistnämnda är jag lite osäker på... ;-)
By the way: The work med vardagsrummet har påbörjats. De nya attiraljerna (kuddar, filt osv) har placerats ut. Som väntat känns det inte helt ok. Men va faan... Återkommer i ärendet.
Nu ska jag återupprätta min psykiska och fysiska status. Detta sker enligt följande schema: Alvedon, kaffe, promenad, loppisbesök, kanske Birsta och trevligt sällskap. Det sistnämnda är jag lite osäker på... ;-)
By the way: The work med vardagsrummet har påbörjats. De nya attiraljerna (kuddar, filt osv) har placerats ut. Som väntat känns det inte helt ok. Men va faan... Återkommer i ärendet.
Ett glas vitt (yeah right)
Jag är så jävla kass. Jag vet ju hur det blir.
Det där med att ta ett glas vin har aldrig varit min grej. Hur gör man?
Vi började rätt tidigt i och med att min vän J "firade" sin sista dag på sitt nuvarande jobb. Redan på Bishops borde man ju anat vart det barkade. Det tog inte många minuter innan vi slutade beställa de vanliga glasen med "vitt". Det blev ett jävla springande till baren kan jag meddela. Vi började beställa kannor med öl istället. Jag som inte ens gillar öl särskilt mycket. Lyckat. Not.
Efter Bishops drog vi alla vidare till Daltons, och det sedvanliga tokpartajandet som råder där. Sicket ställe. Voj voj. Jag hörde bland annat en kamrat uttala orden "Jag måste nyktra till. Jag dricker gin & tonic från och med nu". Smart tänkt. Fullare och fullare blev vi.
Och igen hamnade vi på Oscar till slut. Jag minns minst en Jägermeister (H ska dö), en Tequila (D ska dö) och två Sambuca/Baileys (jag ska dö).
Ont i hövve!
.
Det där med att ta ett glas vin har aldrig varit min grej. Hur gör man?
Vi började rätt tidigt i och med att min vän J "firade" sin sista dag på sitt nuvarande jobb. Redan på Bishops borde man ju anat vart det barkade. Det tog inte många minuter innan vi slutade beställa de vanliga glasen med "vitt". Det blev ett jävla springande till baren kan jag meddela. Vi började beställa kannor med öl istället. Jag som inte ens gillar öl särskilt mycket. Lyckat. Not.
Efter Bishops drog vi alla vidare till Daltons, och det sedvanliga tokpartajandet som råder där. Sicket ställe. Voj voj. Jag hörde bland annat en kamrat uttala orden "Jag måste nyktra till. Jag dricker gin & tonic från och med nu". Smart tänkt. Fullare och fullare blev vi.
Och igen hamnade vi på Oscar till slut. Jag minns minst en Jägermeister (H ska dö), en Tequila (D ska dö) och två Sambuca/Baileys (jag ska dö).
Ont i hövve!
.
Tillgänglig?
En snubbe från Ghana skriver till mej på Qx. Han är "tillgänglig".
Ghana + Tillgänglig = ???????
Ghana + Tillgänglig = ???????
Fuck that shittalk!
Jojo. Den gamle Mange är tillbaka. Det förra inlägget är förstås en av mina gamla, smått legendariska, känslokaskader. Älska mej! Tyck synd om mej!
Jag får det att låta värre än vad det är. Jag blåser upp mina funderingar och gör de till nåt de inte är. Så är det ofta. Så även om det förra inlägget är sant, så är det bara sant kl 03.22 på morgonen när jag är full, trött och besviken. Klockan 12.45 dagen efter ser jag sekvenser av sanning, men också gigantiska element av effektsökeri. För så jävla illa är det ju inte.
Visst, jag har alltid behövt bli bekräftad, men att göra en tragedi av Norén-mått av det hela är också så typiskt mej. Det finns värre saker att sura över. Inbillar jag mej. Hepp!
Jag får det att låta värre än vad det är. Jag blåser upp mina funderingar och gör de till nåt de inte är. Så är det ofta. Så även om det förra inlägget är sant, så är det bara sant kl 03.22 på morgonen när jag är full, trött och besviken. Klockan 12.45 dagen efter ser jag sekvenser av sanning, men också gigantiska element av effektsökeri. För så jävla illa är det ju inte.
Visst, jag har alltid behövt bli bekräftad, men att göra en tragedi av Norén-mått av det hela är också så typiskt mej. Det finns värre saker att sura över. Inbillar jag mej. Hepp!
Han som grubblar
Okejrå. Jag är lite full.
Ni tycker att ni känner mej. Jag vill skratta och kontra. Säga att ni inte fattat nåt. Men det går inte. Ni känner mej nog hyfsat. För det här är delvis jag. Bloggen är jag. Upp & ner, sorg & glädje. "Magstar" är jag. Så illa är det. Om ni bemödat er med att läsa hela den här emellanåt ganska patetiska bloggen så har ni lärt er mer om mej än någon av mina "one night stands" .
Sluten är nog det epiteet jag förtjänat. Med rätta. Jag är pojken som tänker för mycket. Analyspojken. Killen som aldrig trott på sej själv utseendemässigt. Men som allid haft lätt att knyta kontakter. Som behövt vänner. För att bli bekräftad. För att just det alltid betytt alldeles förmycket. Självföraktet behöver en motpol. Och det har varit ni. Vännerna, kamraterna, bekantingarna. Självhatet. Det allt igenom förjävliga, Som ni har försökt ta ur mej. "Du ser bra ut, snygg". "Du har integritet". "Du är den bästa av vänner".
Och ändå sitter jag här och undrar. Om det räcker.
Om jag duger. Om min kärlek duger. För honom. För någon.
.
Ni tycker att ni känner mej. Jag vill skratta och kontra. Säga att ni inte fattat nåt. Men det går inte. Ni känner mej nog hyfsat. För det här är delvis jag. Bloggen är jag. Upp & ner, sorg & glädje. "Magstar" är jag. Så illa är det. Om ni bemödat er med att läsa hela den här emellanåt ganska patetiska bloggen så har ni lärt er mer om mej än någon av mina "one night stands" .
Sluten är nog det epiteet jag förtjänat. Med rätta. Jag är pojken som tänker för mycket. Analyspojken. Killen som aldrig trott på sej själv utseendemässigt. Men som allid haft lätt att knyta kontakter. Som behövt vänner. För att bli bekräftad. För att just det alltid betytt alldeles förmycket. Självföraktet behöver en motpol. Och det har varit ni. Vännerna, kamraterna, bekantingarna. Självhatet. Det allt igenom förjävliga, Som ni har försökt ta ur mej. "Du ser bra ut, snygg". "Du har integritet". "Du är den bästa av vänner".
Och ändå sitter jag här och undrar. Om det räcker.
Om jag duger. Om min kärlek duger. För honom. För någon.
.
Första jobbveckan avklarad
Första arbetsveckan avklarad! Det gick bra, även om jag inte kände mej tokinspirerad när jag klev in radiohusets entré. Som vanligt så var det nice att se alla arbetskamrater. Ibland glömmer jag hur många det är jag gillar, och hur kul jobb jag egentligen har. På måndag väntar "hetluften"... Nu är det bara helgen kvar...
My tears
Vissa dagar är man osårbar.
Dansar.
Klär ut sej.
Skrattar.
Andra dagar kan ett enkelt brev, en tanke, ett sms få en att börja gråta..
Dansar.
Klär ut sej.
Skrattar.
Andra dagar kan ett enkelt brev, en tanke, ett sms få en att börja gråta..
Typ jag
Jag har ett märkligt förhållande till bilder på mej själv. Det har jag alltid haft.
Man går runt och lever sitt liv i tron om att man ser ut på ett sätt tills man ser en bild av sej själv. Oh shit, är det så där jag ser ut just nu?
Av någon anledning är det inte samma sak med speglar.
Där är jag oftast överens om att den som tittar tillbaka på mej är just jag.
Nu har jag dessutom såväl webkamera som digitalkamera. Jag tar nån bild ibland för att kolla om jag lyckas fånga den jag är i mitt huvud. Än så länge har jag inte ens kommit nära. Det handlar inte om huruvida jag är snygg, fisk eller mittemellan, det rör sej om nåt annat. Jag tittar på den senaste bilden... Märkligt. Nån av oss har fel.
Vill ni se bilden? Tror inte det...
Man går runt och lever sitt liv i tron om att man ser ut på ett sätt tills man ser en bild av sej själv. Oh shit, är det så där jag ser ut just nu?
Av någon anledning är det inte samma sak med speglar.
Där är jag oftast överens om att den som tittar tillbaka på mej är just jag.
Nu har jag dessutom såväl webkamera som digitalkamera. Jag tar nån bild ibland för att kolla om jag lyckas fånga den jag är i mitt huvud. Än så länge har jag inte ens kommit nära. Det handlar inte om huruvida jag är snygg, fisk eller mittemellan, det rör sej om nåt annat. Jag tittar på den senaste bilden... Märkligt. Nån av oss har fel.
Vill ni se bilden? Tror inte det...
Moderna tider
Varje dag på väg till jobbet så passerar jag en telefonkiosk. Dessutom kan jag se en från min balkong. Kommer ni ihåg att det funnits/finns telefonkiosker? Ibland händer det, hör och häpna, att någon t o m använder dom. Wow!
När jag var liten var det inget konstigt alls att ringa från en telefonkiosk, men nu!? Jisses Amalia. Bara kriminella och dårar använder telefonautomater numera. Farliga människor. Mobiltelefonin får konstiga följder.
Å andra sidan kommer en del dårar undan med att prata med sej själva på stan. Alla tar för givet att de använder handsfree. Så länge de inte luktar illa och kör runt med en kundvagn vill säga.
Slutledning:
- Prata med sej själv = Handsfree
- Prata med sej själv medan man luktar räv och kör kundvagn = Dåre
.
När jag var liten var det inget konstigt alls att ringa från en telefonkiosk, men nu!? Jisses Amalia. Bara kriminella och dårar använder telefonautomater numera. Farliga människor. Mobiltelefonin får konstiga följder.
Å andra sidan kommer en del dårar undan med att prata med sej själva på stan. Alla tar för givet att de använder handsfree. Så länge de inte luktar illa och kör runt med en kundvagn vill säga.
Slutledning:
- Prata med sej själv = Handsfree
- Prata med sej själv medan man luktar räv och kör kundvagn = Dåre
.
Understruket = Länk. No!
Så gott som varje dag så sitter jag och klickar mej vidare till andras bloggar. De flesta jag läser är sådana som jag återkommer till dagligen, men ofta upptäcker jag nya. Man kan helt enkelt säga att jag "skrotar runt" i bloggosfären.
Den senaste veckan har jag hamnat på ett antal bloggar där den som bloggar använder sej av understrukna ord. Samma sak utspelar sej gång på gång. Som ett jävla får (hm, surfar får?) drar jag pekaren till det understrukna för att kolla länken, bara för att upptäcka att det inte är en länk utan en understrykning.
Det är förvirrande.
Nya tider. Nya problem
.
På gång, men inte med gång
Råkade se en bit av friidrotts-VM på tv häromdagen. Bl.a så visades sporten "Gång". Eller sport förresten.
Den som på riktigt tycker att gång är en sport förtjänar ingen glass en varm dag. Den förtjänar inte att inneha egna kontokort, vistas på allmän plats eller ens en plats i helvetet.
And I am telling you: GÅNG ÄR INGEN SPORT!
Gång är provocerande lyteskomik, det kanske mest absurda inslaget i s.k. idrottssammanhang sammantaget. De som pysslar med gång slösar ju bort allt vad höftleder heter, för vadå? Ingen aning, men aningen sjukt.
Tycker de inte själva att det är aningen skamligt att sätta upp en gångpokal på prishyllan? Uppenbarligen inte. Men säg till dem någon. Ryt! Om jag fick vara Gud för en stund hade jag totalförbjudit gång. Helt ärligt hade jag nog släppt heroinet fritt till fördel för straffbeläggning av "gång" som idrott.
Alltså säg mej, skulle Kinaschack eller Yatzy vara mindre idrottsmannamäsigt? Eller Flipper? Nänämensan!
Jag tycker det är en större idrottsprestation att vinna ett parti klädpoker än att gå till sej en medalj. Och bara en sådan sak som att de kallar det gång. Ett är säkert. Jag har ALDRIG någonsin sett någon gå så muppigt i verkliga livet. Monte Pythons "silly walks" tenderar att vara en fullt normal och socialt acceptabel gångstil i jämförelse.
Hur kommer det sig att de får tävla i Friidrotts-VM? Alla sporter handlar ju om snabbast, högst, längst och så vidare. Men inte gång. För gång är en slappare variant av löpning. Gå snabbast. Det är ungefär som att åka vasaloppet på miniskidor.
Och hur går det till när dom värvar folk till att gå? Jag lutar åt att tro att det rör sig om grovt hot. Annars undrar jag helt ärligt. Vad lockar de med?
Jag kan förstå om sug uppstår efter att spela tennis, hockey och köra formel 1. Det är kul och genererar tjocka buntar med flis om man blir bra. Att bli avgudad kan man ju lätt leva med dessutom. Men gång! En kille som blir bäst i världen på gång skulle inte kunna få ihop det med ett kvisthål med sina meriter. Det måste ju finnas något som ger lön för mödan i vad man än gör.
Den som på riktigt tycker att gång är en sport förtjänar ingen glass en varm dag. Den förtjänar inte att inneha egna kontokort, vistas på allmän plats eller ens en plats i helvetet.
And I am telling you: GÅNG ÄR INGEN SPORT!
Gång är provocerande lyteskomik, det kanske mest absurda inslaget i s.k. idrottssammanhang sammantaget. De som pysslar med gång slösar ju bort allt vad höftleder heter, för vadå? Ingen aning, men aningen sjukt.
Tycker de inte själva att det är aningen skamligt att sätta upp en gångpokal på prishyllan? Uppenbarligen inte. Men säg till dem någon. Ryt! Om jag fick vara Gud för en stund hade jag totalförbjudit gång. Helt ärligt hade jag nog släppt heroinet fritt till fördel för straffbeläggning av "gång" som idrott.
Alltså säg mej, skulle Kinaschack eller Yatzy vara mindre idrottsmannamäsigt? Eller Flipper? Nänämensan!
Jag tycker det är en större idrottsprestation att vinna ett parti klädpoker än att gå till sej en medalj. Och bara en sådan sak som att de kallar det gång. Ett är säkert. Jag har ALDRIG någonsin sett någon gå så muppigt i verkliga livet. Monte Pythons "silly walks" tenderar att vara en fullt normal och socialt acceptabel gångstil i jämförelse.
Hur kommer det sig att de får tävla i Friidrotts-VM? Alla sporter handlar ju om snabbast, högst, längst och så vidare. Men inte gång. För gång är en slappare variant av löpning. Gå snabbast. Det är ungefär som att åka vasaloppet på miniskidor.
Och hur går det till när dom värvar folk till att gå? Jag lutar åt att tro att det rör sig om grovt hot. Annars undrar jag helt ärligt. Vad lockar de med?
Jag kan förstå om sug uppstår efter att spela tennis, hockey och köra formel 1. Det är kul och genererar tjocka buntar med flis om man blir bra. Att bli avgudad kan man ju lätt leva med dessutom. Men gång! En kille som blir bäst i världen på gång skulle inte kunna få ihop det med ett kvisthål med sina meriter. Det måste ju finnas något som ger lön för mödan i vad man än gör.
Gåshudslåt
And I am telling you I'm not going
You're best man I've ever known
There's no way I can ever go.
No no there's no way
No no no no way
I'm living without you
I'm not living without you
I don't wanna be free
I'm staying
I'm staying
And you - and you
You're gonna love me
You're gonna love me
And I am telling you I'm not going
Even though the rough times are showing
There's just no way - there's no way
We're part of the same place
We're part of the same time
We both share the same blood
We both have the same mind
And time and time
We've had so much to share
No no no no no no
I'm not waking up tomorrow morning
And finding that there's nobody there
Darling there's no way
No no no no way
I'm living without you
I'm not living without you
You see there's just no way - there's no way
Tear down the mountains
Yell, scream and shout
You can say what you want
I'm not walking out
Stop all the rivers
Push, strike and kill
I'm not gonna leave you
There's no way I will
And I am telling you I'm not going
You're the best man I'll ever know
There's no way I can ever ever go
No no no no way
No no no no way
I'm living without you
I'm not living without you
Not living without you
I don't wanna be free
I'm staying
I'm staying
And you - and you - and you
You're gonna love me
You're gonna love me
Yes you are
Love me - love me - love me
Love - love - love me
You're gonna love me
Jennifer Holliday - "And I am telling you I´m not going"
.
You're best man I've ever known
There's no way I can ever go.
No no there's no way
No no no no way
I'm living without you
I'm not living without you
I don't wanna be free
I'm staying
I'm staying
And you - and you
You're gonna love me
You're gonna love me
And I am telling you I'm not going
Even though the rough times are showing
There's just no way - there's no way
We're part of the same place
We're part of the same time
We both share the same blood
We both have the same mind
And time and time
We've had so much to share
No no no no no no
I'm not waking up tomorrow morning
And finding that there's nobody there
Darling there's no way
No no no no way
I'm living without you
I'm not living without you
You see there's just no way - there's no way
Tear down the mountains
Yell, scream and shout
You can say what you want
I'm not walking out
Stop all the rivers
Push, strike and kill
I'm not gonna leave you
There's no way I will
And I am telling you I'm not going
You're the best man I'll ever know
There's no way I can ever ever go
No no no no way
No no no no way
I'm living without you
I'm not living without you
Not living without you
I don't wanna be free
I'm staying
I'm staying
And you - and you - and you
You're gonna love me
You're gonna love me
Yes you are
Love me - love me - love me
Love - love - love me
You're gonna love me
Jennifer Holliday - "And I am telling you I´m not going"
.
Jag trodde det skulle dröja lite innan han fick mustasch
Hepp!
Då vare vardag igen.......
Med anledning av...
Men ska han aldrig sluta lägga upp bilder på den jäkla hunden?
Svar: Nope. Han tycker han är töt.
.
ALARM!
Det är kris! Det är vardag!
Vaknade 07.58 som planerat. Jag orkade inte kliva upp.
Jag orkade inte ens hitta på en lögn utan sms´ade chefen med informationen:
Jag kommer efter klockan 10. Vilket jag också gjorde...
Som grädde på moset: Jag har slut på böcker jag vill läsa.
Tvingas m a o att leva i nuet, i dubbel bemärkelse. Livskris.
Kan det verkligen vara hälsosamt?
.
Vaknade 07.58 som planerat. Jag orkade inte kliva upp.
Jag orkade inte ens hitta på en lögn utan sms´ade chefen med informationen:
Jag kommer efter klockan 10. Vilket jag också gjorde...
Som grädde på moset: Jag har slut på böcker jag vill läsa.
Tvingas m a o att leva i nuet, i dubbel bemärkelse. Livskris.
Kan det verkligen vara hälsosamt?
.
Hallå!
Kort avstånd, stort steg
Jag tittade ut genom fönstren och allt jag såg var mörker. "Den lilla staden vid havet" i oktober var precis lika fruktansvärt som det brukar vara. Och trots att jag hade ett bra jobb, ett fint hem och en underbar son så kändes allt bara tomt. Jag borde vara hyfsat nöjd, men det gick inte längre. Jag var på botten. Allt var bara mörker. Ingen förstod.
Visst såg familj och några få vänner att jag inte mådde lika bra som jag brukade, men ingen anade hur illa ställt det var. Uppbrottet från mitt exx, förlusten av några vänner, flytten från huset var bara det första steget på min resa in i mörkret. Jag var en spillra av den jag en gång varit. Jag fattar det inte själv, och tror inte särskilt många andra heller fattade hur illa det var.
Precis just då, när regnet piskade rutorna som värst, fick jag ett telefonsamtal från en vän. Samtalet hade egentligen inget särskilt budskap men resulterade i att jag träffade en coach. En sån där som jag i vanliga fall hade fattat ett lättare förakt för, men som nu kom i rätt tid i mitt liv och som prickade mitt inre "bulls eye". Hon heter Agneta.
Vi snackade i timmar, flera gånger under flera månader, om nuet och om framtiden. Ur detta läste hon hela mitt jag och sånt som jag inte ens berättat då det tillhörde tid som redan passerat. Hon stack verbala knivar i mitt hjärta och spjut i min hjärna. Hon gav mej nya insikter och verktyg. Hennes ord ekar fortfarande i min hjärna. Ni får inte veta vilka. Det var, och är, ord bara för mej.
Jag bestämde mej för att lämna Härnösand bakom mej. Jag måste bort.
Typ börja om eller typ nystarta utan att rycka upp alla rötter.
Två månader senare var jag Sundsvallsbo.
Utan något annat än hopp om ett liv, och att älska mej själv igen.
Visst såg familj och några få vänner att jag inte mådde lika bra som jag brukade, men ingen anade hur illa ställt det var. Uppbrottet från mitt exx, förlusten av några vänner, flytten från huset var bara det första steget på min resa in i mörkret. Jag var en spillra av den jag en gång varit. Jag fattar det inte själv, och tror inte särskilt många andra heller fattade hur illa det var.
Precis just då, när regnet piskade rutorna som värst, fick jag ett telefonsamtal från en vän. Samtalet hade egentligen inget särskilt budskap men resulterade i att jag träffade en coach. En sån där som jag i vanliga fall hade fattat ett lättare förakt för, men som nu kom i rätt tid i mitt liv och som prickade mitt inre "bulls eye". Hon heter Agneta.
Vi snackade i timmar, flera gånger under flera månader, om nuet och om framtiden. Ur detta läste hon hela mitt jag och sånt som jag inte ens berättat då det tillhörde tid som redan passerat. Hon stack verbala knivar i mitt hjärta och spjut i min hjärna. Hon gav mej nya insikter och verktyg. Hennes ord ekar fortfarande i min hjärna. Ni får inte veta vilka. Det var, och är, ord bara för mej.
Jag bestämde mej för att lämna Härnösand bakom mej. Jag måste bort.
Typ börja om eller typ nystarta utan att rycka upp alla rötter.
Två månader senare var jag Sundsvallsbo.
Utan något annat än hopp om ett liv, och att älska mej själv igen.
La bomba
Om jag skulle få för mej att bombhota något.
Eller om jag skulle BOMBA något.
För mej vore valet enkelt.
Inte Globen.
Inte Vita huset.
Inte Skatteskrapan.
Inte flygplatsen.
No No.
Den gitarrspelande mannen nere på gatan is my target.
Han står där varenda jävla dag. Sen flera veckor.
Han kan en låt. Nästan. "Kalinka".
Mannen med gitarren: Ka-boooom!
.
Eller om jag skulle BOMBA något.
För mej vore valet enkelt.
Inte Globen.
Inte Vita huset.
Inte Skatteskrapan.
Inte flygplatsen.
No No.
Den gitarrspelande mannen nere på gatan is my target.
Han står där varenda jävla dag. Sen flera veckor.
Han kan en låt. Nästan. "Kalinka".
Mannen med gitarren: Ka-boooom!
.
Äpple, mandarin eller fläckig banan??
Som ni märker så genomgår bloggen just nu en form transformering.
Från att ha varit mer eller mindre uteslutande en textblogg, så blir det allt fler bilder. Detta beror på att jag nyligen köpt en ny kamera. Eftersom min begåvning på fotoområdet är exceptionellt begränsat så fotograferar jag en hel del och har nu börjat "behandla" bilderna i ett program. Nu senast har jag hittat en sida på nätet där man kan göra massor med roliga saker (se texten i bilden). Än så länge fattar jag i princip ingenting, men jag försöker.
Sådärja. Nu är kuddjäveln också på plats.
Kompletterande bild till tidigare inlägg / Redaktörn
Sökes: En inspiratör och guru
Jag är i en estetisk svacka. Jag har inga idéer sådär som jag brukar ha.
Jag velar än hit, än dit och inget blir riktigt bra.
Idag har jag således (igen) shoppat sånt som jag inte alls är övertygad om att jag vill ha.
Jag behöver en guru, nån som inspirerar och ger mej energi, nya tankar och visioner.
Det här är dagens inköp:
- En vaxduk från Åhléns till köket.
- En filt, också från Åhléns
- En röd sittpuff från "Welcome" till vardagsrummet
- Två 3-D "ansikten" i sten (typ) från Mio
+ en kudde som jag glömde lägga fram
Helt ärligt: Jag är inte övertygad om något av inköpen.
Men vet att jag är ett par tusingar fattigare. Dumt!
Är Du den jag söker? Hör av dej till signaturen "Vilse i pannkakan"
Jag velar än hit, än dit och inget blir riktigt bra.
Idag har jag således (igen) shoppat sånt som jag inte alls är övertygad om att jag vill ha.
Jag behöver en guru, nån som inspirerar och ger mej energi, nya tankar och visioner.
Det här är dagens inköp:
- En vaxduk från Åhléns till köket.
- En filt, också från Åhléns
- En röd sittpuff från "Welcome" till vardagsrummet
- Två 3-D "ansikten" i sten (typ) från Mio
+ en kudde som jag glömde lägga fram
Helt ärligt: Jag är inte övertygad om något av inköpen.
Men vet att jag är ett par tusingar fattigare. Dumt!
Är Du den jag söker? Hör av dej till signaturen "Vilse i pannkakan"
Funkar inte/Funkar
Det här är mina solglasögon. Tre olika par. Inget av dom passar bra.
Glasögon och mössor funkar inte på mej
Det här är min hund, Frank.
Han passar mej perfekt.
Funkande hund
Glasögon och mössor funkar inte på mej
Det här är min hund, Frank.
Han passar mej perfekt.
Funkande hund
3,4%!!
Den "braiga" dagen fortsätter, trots att det pågår takarbete som väckte mej alltför tidigt och medfört svår trötthet. Det märks att det är min sista semesterdag. På måndag är det radiodax igen, om än inte ut i etern. En vecka med möten och planering är det som väntar. Redan nu har jag fått besked om möten i Stockholm, om start för olika projekt osv. Det känns m a o spännande, även om jag med enkelhet hade kunnat ha ytterligare två månaders semester. Jag är bra på semester. Också.
Det där "braiga" då..? Jo, just det.
Sedan årskiftet pågår en satsning inom P4 och dess morgonprogram. Efter flera års "nej-tackande" till att jobba med morgonshowen så tackade jag "ja". Det har varit ett jobbigt, men roligt, halvår fram till sommaruppehållet. Idag kom belöningen: "P4-morgon" har ökat lyssnarsiffrorna med 3,4 %. Med det ligger vi i landets topp i antal procentenheters ökning = antal lyssnare. Ett bevis för att vi gör bra radio! Konkurrenten Mix Megapol med Adam Alsing i spetsen får se sej distanserade med hästlängder. Många hästar.
Måndag den 24:e augusti är det säsongspremiär med ny, eller kanske "nygammal", besättning. Två smala brudar, TullaMaja Fogelberg & Özgür Karlidag, och en tjock farbror (moi) ska skruva upp nivån ännu ett steg. Det känns kul, trots de tidiga morgnarna (med uppstiging 04.15), att börja sända igen. Verkligheten väntar! Men först: Helg!
Det där "braiga" då..? Jo, just det.
Sedan årskiftet pågår en satsning inom P4 och dess morgonprogram. Efter flera års "nej-tackande" till att jobba med morgonshowen så tackade jag "ja". Det har varit ett jobbigt, men roligt, halvår fram till sommaruppehållet. Idag kom belöningen: "P4-morgon" har ökat lyssnarsiffrorna med 3,4 %. Med det ligger vi i landets topp i antal procentenheters ökning = antal lyssnare. Ett bevis för att vi gör bra radio! Konkurrenten Mix Megapol med Adam Alsing i spetsen får se sej distanserade med hästlängder. Många hästar.
Måndag den 24:e augusti är det säsongspremiär med ny, eller kanske "nygammal", besättning. Två smala brudar, TullaMaja Fogelberg & Özgür Karlidag, och en tjock farbror (moi) ska skruva upp nivån ännu ett steg. Det känns kul, trots de tidiga morgnarna (med uppstiging 04.15), att börja sända igen. Verkligheten väntar! Men först: Helg!
No stress
Idag är en bra dag. Tror jag. Fråga mej inte varför. Jag vet inte.
Det liksom spritter i benen.
Jag går ut med Frank, the dog, och kommer på mej själv med att dansa lite till Laurent Wolfs "No stress". Jag får ett sms med uppmaning till umgänge. Mer dans. Jag möter en man i kostym. Han tittar på mej som vore jag galen. Och idag är det nog inte bättre. Blodet pumpar och jag skiter i alla som vill mej illa (jaa, det är säkert nån). Idag låter jag dem inte ta i mej. Inte dra ner mej. Försök bara. Idag är jag jag.
Imorgon är det kanske du som dansar.
Men nu är det jag. Jag dansar lite till, ifall det är ok med dej?
Det liksom spritter i benen.
Jag går ut med Frank, the dog, och kommer på mej själv med att dansa lite till Laurent Wolfs "No stress". Jag får ett sms med uppmaning till umgänge. Mer dans. Jag möter en man i kostym. Han tittar på mej som vore jag galen. Och idag är det nog inte bättre. Blodet pumpar och jag skiter i alla som vill mej illa (jaa, det är säkert nån). Idag låter jag dem inte ta i mej. Inte dra ner mej. Försök bara. Idag är jag jag.
Imorgon är det kanske du som dansar.
Men nu är det jag. Jag dansar lite till, ifall det är ok med dej?
Ungar
Jo, jag vet. Farbror M börjar bli gammal och nostalgisk. Han t o m gillar barn.
Numer har den gamle tjockgubben en hel liten hög med ungar som verkar tycka att han är snäll, eller nåt. På Topp 5-listan återfinns dessa två små telningar som ni ser på bilden. På listan finns också min gudson Erik och hans syster Signe, men några färska bilder på dessa tu har jag inte just nu (det säger en del om vilken uschlig gudfar jag är). Därför får ni hålla tillgodo med Mille och Alva som delar platserna 2-4 med ovan nämnda små illbattingar.
Men lika bra det. Det får inte bli för mycket av det goda.
Mille & Alva
Oj. Ursäkta. Sorry. Ni undrar över Förstaplatsen på listan...
Den ungen är lite större i storlek, but always no.1. Always. Alltid!
Hampus, my pride & joy.
Numer har den gamle tjockgubben en hel liten hög med ungar som verkar tycka att han är snäll, eller nåt. På Topp 5-listan återfinns dessa två små telningar som ni ser på bilden. På listan finns också min gudson Erik och hans syster Signe, men några färska bilder på dessa tu har jag inte just nu (det säger en del om vilken uschlig gudfar jag är). Därför får ni hålla tillgodo med Mille och Alva som delar platserna 2-4 med ovan nämnda små illbattingar.
Men lika bra det. Det får inte bli för mycket av det goda.
Mille & Alva
Oj. Ursäkta. Sorry. Ni undrar över Förstaplatsen på listan...
Den ungen är lite större i storlek, but always no.1. Always. Alltid!
Hampus, my pride & joy.
Såärnä
Det är dax att sammanfatta dagen. Det är mörkt ute. Lite småkyligt, men skönt. Nyss tog jag dagens sista promenad med Frankie, the dog. Den här dagen har till stor del sett ut som så många andra av mina semsterdagar, jag har i princip inte gjort nånting. Jag önskar att det fanns något element av min dag som vore värt att rapportera om, men inte då, förutom det ni kunde läsa om i förra inlägget. Jag får gripa efter halmstrån. Och jävlar som jag får sträcka mej.
Frukost: Två rostade mackor med ost på den ena, rökt sik på den andra.
Nyttigt.
Nej, men det var väl det mest intressanta.
Hittills i alla fall.
Ser kvällen ann.
Vänta bara.
Frukost: Två rostade mackor med ost på den ena, rökt sik på den andra.
Nyttigt.
Nej, men det var väl det mest intressanta.
Hittills i alla fall.
Ser kvällen ann.
Vänta bara.
Det bara är så
Jag har kamrater, kompisar, bekanta och vänner.
Det finns ännu en kategori som inte har någon benämning.
Det jag snackar om är den där ultimata vänskapen som oftast bara är relaterad till familjen. Ni vet den där otvungna, självklara, kravlösa kärleken som kan få en att börja gråta för den sitter så djupt rotad i hjärtat no matter what.
Idag kom min vän och "bror", Jonas, på besök med sin familj. Oj, vad jag tycker om honom, Therese (hans tjej) och hans barn Alva och Mille. Jag har känt Jonas sedan han var ca ett år. Jag har sett honom växa, jag har tagit del av nästan allt i hans liv genom alla år från barn via tonår och vidare upp till vuxen ålder, och han har tagit del av mitt liv. Aldrig har vi haft nån svacka då vi skiljts under alla år.
Om det låter "puttinuttit" eller pretentiöst så är det inte alls min mening. Jag inbillar mej inte att ni ska förstå, men det kanske ni gör för förhoppningsvis så har alla någon som är speciell i sina liv. Jonas är speciell för mej, har alltid varit och kommer alltid att förbli. Det är skönt i hjärtat att ha människor i sitt liv som man respekterar och älskar, och att det är ömsesidigt, trots att man aldrig uttalar det. Det bara är så.
Jonas & Mille
Killen luktar fisk
Efter en trevlig kväll, med snack och film tillsammans med en kamrat, så somnade jag. Klockan var ca 4 på morgonen. Efter fyra timmars sömn ringer mobilen. Fiskar-Steffe är i andra änden. Han vill bli av med en firre. "Jag kommer nu" är budskapet. En halvtimme senare har jag 11 kg lax i köket.
Är det någon av er som vet hur stor en 11-kiloslax är? Nä, trodde väl det.
Tänk delfin. Ett monster i plastsäck baxades in i kylen i väntan på omhändertagande. När det några timmar senare var dax att plocka ut firren för rensning och filéande så öppnar jag kyldörren. Ut ur det kalla utrymmet kommer laxén. Inte som skjuten ur en kanon, men ändå. Den har lämnat plastsäcken och bestämt sej för att, sin död till trots, attackera kylens ägare. Jag hoppar skärrad och smidigt (nåja) åt sidan för att undvika den silverglänsande kamikazelaxen. Jag lyckas.
I brist på människokropp så intar den lekande (?) laxen mitt köksgolv. Den inte bara intar golvytan, den glider omkring med hjälp av sin slemmiga kropp och besudlar den nyligen skurade ytan med blod, kladd och fisklukt. Hujedamej!
Efter en stunds kamp med Forbo-Forshaga ligger fiskeländet äntligen stilla. Då kommer nästa moment, att få tillbaka delfinen i bassängen/laxen i plastsäcken. Det lyckas efter att min icke handsbeklädda hand greppat besten i dess bakre regioner och, med våld, föst in den i dess svarta vilorum. Är då historien slut? Nej.
Fortsättningen blir kort, men så mycket kan jag säga att om du tidigare inte har filéat en fisk, börja inte med en jättefisk. Träna på typ en abborre, eller fler än så. Förse dej med plasthandskar, hyr en lokal där du kan spola golv och bänkar med vattenslang (högtryck) eller varför inte köpa fisken färdig på Ica? Tillsist: Hur får man bort fisklukten från händerna?
Och: Jo, frysen är full.
Är det någon av er som vet hur stor en 11-kiloslax är? Nä, trodde väl det.
Tänk delfin. Ett monster i plastsäck baxades in i kylen i väntan på omhändertagande. När det några timmar senare var dax att plocka ut firren för rensning och filéande så öppnar jag kyldörren. Ut ur det kalla utrymmet kommer laxén. Inte som skjuten ur en kanon, men ändå. Den har lämnat plastsäcken och bestämt sej för att, sin död till trots, attackera kylens ägare. Jag hoppar skärrad och smidigt (nåja) åt sidan för att undvika den silverglänsande kamikazelaxen. Jag lyckas.
I brist på människokropp så intar den lekande (?) laxen mitt köksgolv. Den inte bara intar golvytan, den glider omkring med hjälp av sin slemmiga kropp och besudlar den nyligen skurade ytan med blod, kladd och fisklukt. Hujedamej!
Efter en stunds kamp med Forbo-Forshaga ligger fiskeländet äntligen stilla. Då kommer nästa moment, att få tillbaka delfinen i bassängen/laxen i plastsäcken. Det lyckas efter att min icke handsbeklädda hand greppat besten i dess bakre regioner och, med våld, föst in den i dess svarta vilorum. Är då historien slut? Nej.
Fortsättningen blir kort, men så mycket kan jag säga att om du tidigare inte har filéat en fisk, börja inte med en jättefisk. Träna på typ en abborre, eller fler än så. Förse dej med plasthandskar, hyr en lokal där du kan spola golv och bänkar med vattenslang (högtryck) eller varför inte köpa fisken färdig på Ica? Tillsist: Hur får man bort fisklukten från händerna?
Och: Jo, frysen är full.
Ett barn är fött på denna dag
Lasse och jag har varit polare sedan vi var fyra, i sisådär hundra år.
Igår blev han pappa för första gången. En liten tjej gjorde entré.
Jag förstår inte riktigt själv hur glad jag blev. Jag t o m grät en skvätt.
Jag förmodar att Lasse gjorde samma sak, men lite mer.
Bowlingdejt
En kompis hade en bowlingdejt häromdagen. Innovativt.
Jag har ingen aning om resultatet (i dubbel bemärkelse. Ni fattar?)
Att ta med en kille på bowlingdejt är ju lite special. Eller också inte. Om man är fler än två går det nog fint, men om man bara är två kan det bli konstigt. Kanske. När jag sitter ner bowlar han. Och tvärtom. Visst, visa hur man bowlar genom att stå nära, nära låter ju bra i teorin. Ni vet sådär som man ser golf- och tennisinsruktörer göra, dvs trycka sej intill och föra honom nästan som i tango. Yeah, right. Nästan alla killar har bowlat. Om jag skulle stå och trycka snorren mot hans röv för att visa hur man bowlar skulle jag framstå som farbror Bosse. Dessutom är jag rätt usel själv på bowling. Jag är mest förtjust i de lustiga skorna man har på sej. Tror det får bli nåt annat än bowling för min del.
Grabben på Esplanaden
Det var ett tag sedan det ramlade in nåt frågeformulär.
Men igår fick jag nedanstående lilla uppgift från Christian.
Here we go!
Choose an artist (or band) and answer only in song TITLES by that artist:
Bob Marley (bara måste bli så)
Are you male or female: No woman, no cry
Describe yourself: Iron Lion Zion
How do some people feel about you: Positive Vibration
How do you feel about yourself: Could you be loved
Describe your ex boyfriend: Is this love
Describe where you want to be: Sun is shining
Describe what you want to be: Soul Rebel
Describe what you want: Wake up and live
Describe how you live: Satisfy my soul
Describe how you love: Ride natty ride / Screw face
Share a few words of wisdom: Time will tell
Inte helt lätt...
Men igår fick jag nedanstående lilla uppgift från Christian.
Here we go!
Choose an artist (or band) and answer only in song TITLES by that artist:
Bob Marley (bara måste bli så)
Are you male or female: No woman, no cry
Describe yourself: Iron Lion Zion
How do some people feel about you: Positive Vibration
How do you feel about yourself: Could you be loved
Describe your ex boyfriend: Is this love
Describe where you want to be: Sun is shining
Describe what you want to be: Soul Rebel
Describe what you want: Wake up and live
Describe how you live: Satisfy my soul
Describe how you love: Ride natty ride / Screw face
Share a few words of wisdom: Time will tell
Inte helt lätt...
En toasits och en pipleksak
Sedan jag packat upp mina flyttkartonger, för sisådär 8 månader sedan, så har inte mycket hänt i mitt hem. Sanning att säga så har det inte hänt så mycket på flera år. I stort sett så flyttade jag alla mina prylar från mitt förra hem till mitt nuvarande och ställde upp alltihopa ungefär likadant. Därför känner jag en viss tristess, eftersom jag gillar både mitt hem och inredning. Någonstans längs vägen så har inspirationen försvunnit.
Nåväl. Idag bestämde jag mej för att ta den berömda tjuren vid hornen och ändra på ovanstående redogjorda stiltje. Jag tittade mej omkring, gjorde en lång lista på sånt som jag eventuellt vill ha och drog iväg.
Nyss hemkommen så kan jag redovisa besök i ett antal butiker. Lampor, kuddar, filtar, sängkläder, gardiner mm har jag tittat på, men inte köpt. Tre timmar efter avfärd ankommer jag hemmet med två (2!) inköpta saker. En pipleksak till Frankie, The dog, och en toalettsits! Så roligt var den på den shoppingturen.
Var finns affären med inspiration?
Well. Man har inte roligare än man gör sej. Frank är i alla fall glad.
Nåväl. Idag bestämde jag mej för att ta den berömda tjuren vid hornen och ändra på ovanstående redogjorda stiltje. Jag tittade mej omkring, gjorde en lång lista på sånt som jag eventuellt vill ha och drog iväg.
Nyss hemkommen så kan jag redovisa besök i ett antal butiker. Lampor, kuddar, filtar, sängkläder, gardiner mm har jag tittat på, men inte köpt. Tre timmar efter avfärd ankommer jag hemmet med två (2!) inköpta saker. En pipleksak till Frankie, The dog, och en toalettsits! Så roligt var den på den shoppingturen.
Var finns affären med inspiration?
Well. Man har inte roligare än man gör sej. Frank är i alla fall glad.
Dagens uppdrag:
Göra ett helt gäng med saker som jag tänkt göra
under semestern som jag inte gjort.
Nästa måndag är det försent.
under semestern som jag inte gjort.
Nästa måndag är det försent.
Bad taste kostar
Så gott som varje dag möter jag "de sämre bemedlade".
Dvs de som rotar efter pantburkar i sopkorgar eller tigger pengar.
Nyss mötte jag en sådan man.
Han hade röda Foppatofflor och skramlade med en mugg mynt. 
När våra blickar möttes tittade jag bort och gick raskt vidare
I skallen ekade de cyniska orden: Så går det när man har dålig smak.
Nu vill jag inte vara med längre
Det här funkar inte! Jag längtar till höst mörker och kyla!
Jag lider av stugtraumatisk chock, eller nåt sådant.
Jag kan helt enkelt inte ha det på det här viset när det är sommar.
Det här går inte! Jag tror jag dör en smula.
Jag vaknar. Det är underbart soligt och 43 grader i lägenheten
Då vill jag kunna lufsa ut i kalsonger, känna gräset under fötterna, lapa sol
och insupa sommar. Går det? Nääääää....
Som icke stugägare så kan jag sätta mej på den 3 kvm stora balkongen, men
har inget gräs, inget vatten och, framförallt, kan jag inte gå ut i kallingarna.
Alternativet är att duscha, klä på mej, promenera till bilen, åka några mil och tvingas
socialisera mej med andra, vare sej jag vill det eller ej, och inte på mina villkor.
Så jag röstar för att vi avslutar sommaren och påbörjar hösten. Tack!
.
Jag lider av stugtraumatisk chock, eller nåt sådant.
Jag kan helt enkelt inte ha det på det här viset när det är sommar.
Det här går inte! Jag tror jag dör en smula.
Jag vaknar. Det är underbart soligt och 43 grader i lägenheten
Då vill jag kunna lufsa ut i kalsonger, känna gräset under fötterna, lapa sol
och insupa sommar. Går det? Nääääää....
Som icke stugägare så kan jag sätta mej på den 3 kvm stora balkongen, men
har inget gräs, inget vatten och, framförallt, kan jag inte gå ut i kallingarna.
Alternativet är att duscha, klä på mej, promenera till bilen, åka några mil och tvingas
socialisera mej med andra, vare sej jag vill det eller ej, och inte på mina villkor.
Så jag röstar för att vi avslutar sommaren och påbörjar hösten. Tack!
.
Mitt fodral och jag
När jag köpte nya glasögon fick jag med ett fodral. Inte ett sånt där hårt standardfodral, utan ett sportigt i nylon och med dragkedja, och hällor på baksidan så att man kan ha det fäst vid bältet om man vill. Det har aldrig jag. Jag har inte ens glasögonen i i fodralet, dom har jag i ansiktet. Istället använder jag glasögonfodralet som plånbok. Där ryms allt jag behöver ha med mej. Hällorna brukar jag stoppa in ett finger i för att inte tappa mina värdesaker. Om nån illbatting till yngling skulle försöka rycka min förmögenhet ur handen (sådär som dom gör på oss gamlingar ibland) så måste han, mer eller mindre rycka bort hela handen, eller åtminstone ett finger. Jag är så nöjd med mitt fodral.
Idag kom jag på ännu ett förträffligt användningsområde för min vän, fodralet.
Jag sitter i kalsonger i soffan och känner helt plötsligt hur det kliar på ryggen. Det kliar precis på den där ytan som man inte når till med naglarna, hur man än sträcker sej. Eftersom jag är av ganska slö natur så tittar jag runt omkring mej för att se om någon glömt en gaffel, eller kanske ett skohorn, i närheten av soffan som jag kan använda som "kliare". Men icke. Det är då jag ser mitt fodral. Jag greppar detsamma och sträcker det bakåt och låter den lite sträva nylonytan skrubba min kliande rygg. Nu kliar det inte längre och mitt fodral ligger och tittar på mej ganska förnöjsamt. Nöjd med att vi närmat oss varann ännu lite mer.
Det är fint att vara två.
Idag kom jag på ännu ett förträffligt användningsområde för min vän, fodralet.
Jag sitter i kalsonger i soffan och känner helt plötsligt hur det kliar på ryggen. Det kliar precis på den där ytan som man inte når till med naglarna, hur man än sträcker sej. Eftersom jag är av ganska slö natur så tittar jag runt omkring mej för att se om någon glömt en gaffel, eller kanske ett skohorn, i närheten av soffan som jag kan använda som "kliare". Men icke. Det är då jag ser mitt fodral. Jag greppar detsamma och sträcker det bakåt och låter den lite sträva nylonytan skrubba min kliande rygg. Nu kliar det inte längre och mitt fodral ligger och tittar på mej ganska förnöjsamt. Nöjd med att vi närmat oss varann ännu lite mer.
Det är fint att vara två.
Gårdagens löfte infriat
I ett inlägg från igår så lovade jag prov på de bilder jag fotograferat med nya kameran.
Totalt var det 29 bilder av högst varierande karaktär och kvalitet.
Det var dessa jag utlovade. Annikas orkidé och Peters lilla sportbil.
Håll tillgodo!
Den silverblänkande tingesten är min. :)
Totalt var det 29 bilder av högst varierande karaktär och kvalitet.
Det var dessa jag utlovade. Annikas orkidé och Peters lilla sportbil.
Håll tillgodo!
Den silverblänkande tingesten är min. :)
Apropå relationer
Sånt som en singel saknar:
Ligga sked.
- Ja, det är väl ungefär det.
.
Ligga sked.
- Ja, det är väl ungefär det.
.
Besatt (men snäll)
Killen på bilden är inte riktigt som oss andra.
Han är besatt!
Av fiske.
Han är inte som så många andra road av att fiska ibland.
Han gör det alltid. Året om, dygnet runt. Nästan.
Dessutom är han en synnerligen god och trevlig vän.
Igår drog han upp de två glänsande firrarna på bilden.
7,6 och 8,5 var vikten på djuren ifråga.
Gissa vem som får en av dessa fiskar?
Svaret är förstås: Moi, Mange, Magnus, Magstar.
Ville bara göra er lite avundsjuka.
Till Stefan: You´re one of a kind. C ya!
Stefan, Alf & Roger
.
Han är besatt!
Av fiske.
Han är inte som så många andra road av att fiska ibland.
Han gör det alltid. Året om, dygnet runt. Nästan.
Dessutom är han en synnerligen god och trevlig vän.
Igår drog han upp de två glänsande firrarna på bilden.
7,6 och 8,5 var vikten på djuren ifråga.
Gissa vem som får en av dessa fiskar?
Svaret är förstås: Moi, Mange, Magnus, Magstar.
Ville bara göra er lite avundsjuka.
Till Stefan: You´re one of a kind. C ya!
Stefan, Alf & Roger
.
Villrådig
Det är inte ofta jag är villrådig, men just nu är jag det.
Jag vet inte hur jag ska möta "demonen".
Vi har älskat, bråkat, försonats, sagt "farväl", sagt "hej" igen.
Det har skickats spaltmeter med mail, mängder med sms, enstaka
möten har också förekommit. Med sedan händer inget mer.
Varken "demonen" eller jag verkar kapabla att "bara vara" i varandras liv.
Alltför stora, och viktiga delar, av våra liv var något gemensamt, vilket i en
värld utan djupa känslor borde gagna en en försoning och vänskap. Men icke.
Jag kanske är naiv.
Ingen av oss verkar tillräckligt stark för att "lägga två strån i kors".
Eller är det den viljan som saknas? Jag vet inte. Kanske.
"Demonen" rör och berör fortfarande.
Jag vill gå vidare, men vet inte hur. Jag är villrådig.
Är inte livet för kort för att fastna i roller och spjärna emot?
Trots eventuell naivitet så är nog svaret: Jo, det är det.
.
Jag vet inte hur jag ska möta "demonen".
Vi har älskat, bråkat, försonats, sagt "farväl", sagt "hej" igen.
Det har skickats spaltmeter med mail, mängder med sms, enstaka
möten har också förekommit. Med sedan händer inget mer.
Varken "demonen" eller jag verkar kapabla att "bara vara" i varandras liv.
Alltför stora, och viktiga delar, av våra liv var något gemensamt, vilket i en
värld utan djupa känslor borde gagna en en försoning och vänskap. Men icke.
Jag kanske är naiv.
Ingen av oss verkar tillräckligt stark för att "lägga två strån i kors".
Eller är det den viljan som saknas? Jag vet inte. Kanske.
"Demonen" rör och berör fortfarande.
Jag vill gå vidare, men vet inte hur. Jag är villrådig.
Är inte livet för kort för att fastna i roller och spjärna emot?
Trots eventuell naivitet så är nog svaret: Jo, det är det.
.
Dagboksbloggen
Idag har jag varit ganska aktiv (för ovanlighetens skull).
Först åkte jag och bokade tid för "rekond" på bilen. Efter det hälsade jag på mina vänner Peter & Annika i Vikarbodarna. Jag testade min nya kamera på Annikas orkidéer. Bilder kanske kommer när jag vet hur jag får dom från kameran och vidare in i datorn.
Vidare lånade jag Peters lilla röda sportbil och åkte till Galtström och sedan till Skatans Fiskeläge där jag köpte rökt sik. Det kan tänkas komma bilder även på sportbilen. Efter bilåkning och umgänge åkte jag tillbaka till stan, åt middag med syster, hennes söner och Hampus. Grekiska köttbullar gjorda på lammfärs. Jävlar vad gott det var.
Utanför min våning (gillar att kalla lägenheten för "våning") pågår Drakbåtsfestivalen. Återigen är det livat värre, vilket får mina tankar att än mer "gå igång" på stugan jag visat bilder på i tidigare inlägg. Natur, lugn, fixande och i viss mån avskiljdhet från människor kännns allt mer påtagligt. Men måste försöka släppa den tanken, även om en intressent hörde av sej för delägarskap.
Nu tar jag det lugnt i soffan. Jag har proppat i mej mediciner de senaste dagarna och därför är "utgång" inte det som ligger närmast i tankarna. Imorgon ska jag försöka fortsätta aktiverandet och ev. krogjobba.
Ja, det var väl allt i det här lite udda dagboksliknande inlägget. Hörs!
.
Först åkte jag och bokade tid för "rekond" på bilen. Efter det hälsade jag på mina vänner Peter & Annika i Vikarbodarna. Jag testade min nya kamera på Annikas orkidéer. Bilder kanske kommer när jag vet hur jag får dom från kameran och vidare in i datorn.
Vidare lånade jag Peters lilla röda sportbil och åkte till Galtström och sedan till Skatans Fiskeläge där jag köpte rökt sik. Det kan tänkas komma bilder även på sportbilen. Efter bilåkning och umgänge åkte jag tillbaka till stan, åt middag med syster, hennes söner och Hampus. Grekiska köttbullar gjorda på lammfärs. Jävlar vad gott det var.
Utanför min våning (gillar att kalla lägenheten för "våning") pågår Drakbåtsfestivalen. Återigen är det livat värre, vilket får mina tankar att än mer "gå igång" på stugan jag visat bilder på i tidigare inlägg. Natur, lugn, fixande och i viss mån avskiljdhet från människor kännns allt mer påtagligt. Men måste försöka släppa den tanken, även om en intressent hörde av sej för delägarskap.
Nu tar jag det lugnt i soffan. Jag har proppat i mej mediciner de senaste dagarna och därför är "utgång" inte det som ligger närmast i tankarna. Imorgon ska jag försöka fortsätta aktiverandet och ev. krogjobba.
Ja, det var väl allt i det här lite udda dagboksliknande inlägget. Hörs!
.
Sicken kille
Kattis vill, i en kommentar, veta vad jag gjort för bra saker sista halvåret, och eftersom det enda jag egentligen gjort sista halvåret är att jobba och försöka sova så blir det inte någon lång lista.
Hmm..
Det blir nog ingen lista alls eftersom en lista kräver mer än en punkt, och det enda bra jag kan komma på är att jag inte har trakasserat några minoriteter eller kristdemokrater den sista tiden. Det är ju i och för sej väldigt positivt.
Kamera
Eftersom sommarstugor är så dyra så investerar jag i annat.
Jag har köpt en ny kamera. En Konica Minolta Dimage A-200.
Fråga mej inte varför. Nån fotograf blir jag aldrig.
Till saken: Eftersom jag tycker den är småfräck, och att jag vill "glänsa" lite, så skulle jag vilja lägga ut en bild på kameran. Men HUR bär man sej åt för att fotografera kameran med kameran? Fattar ni?
Får fundera vidare på det där...
(En minut senare)
Kom på att jag kan googla!! Såhär ser den ut:
Fin va!?
Ha en grejjt dag idag. Ok!
.
Jag har köpt en ny kamera. En Konica Minolta Dimage A-200.
Fråga mej inte varför. Nån fotograf blir jag aldrig.
Till saken: Eftersom jag tycker den är småfräck, och att jag vill "glänsa" lite, så skulle jag vilja lägga ut en bild på kameran. Men HUR bär man sej åt för att fotografera kameran med kameran? Fattar ni?
Får fundera vidare på det där...
(En minut senare)
Kom på att jag kan googla!! Såhär ser den ut:
Fin va!?
Ha en grejjt dag idag. Ok!
.
Min våta dröm
Innan jag släcker ner drömmen jag visade redan igår, så kan jag inte låta bli att lägga in ytterligare några bilder:
Sweat, alalalalalong...
Det var visst varmt igår. Har jag hört. Jag hann inte ut.
Det ser ut att vara ganska ok idag också.
Eftersom vi statistiskt sett inte har mer än, säg, 10-12 sådana här dagar per år så bör man ju försöka hålla sig utomhus och inte sitta inne och göra oviktiga saker framför en dataskärm eller i en säng. Annars är man nog, statistiskt sett, dum i huvudet.
Det ser ut att vara ganska ok idag också.
Eftersom vi statistiskt sett inte har mer än, säg, 10-12 sådana här dagar per år så bör man ju försöka hålla sig utomhus och inte sitta inne och göra oviktiga saker framför en dataskärm eller i en säng. Annars är man nog, statistiskt sett, dum i huvudet.
Not alone
Det händer att jag känner mej ensam. Sådär sjukt jävla ensam.
"Jag har inga vänner" snurrar i huvudet. "Det är synd om mej"...
Det var precis den sinnestämningen som infann sej idag. Jag satt m a o och tyckte synd om mej själv. Precis när jag badade som mest i "det ensamma vattnet" så ringde mobilen. Det var världens bästa Madde som ringde från Gotland. Det var precis vad jag behövde. Ett uppvaknande. Efter samtalet var jag mer "som vanligt" och tänkte en hel hög med fina tankar om vänskap. En stund senare ringde Stefan. Glad! Efter det ringde pappa, sedan mamma och även min underbara syster.
Vänner och familj. Det är fint.
Det brukar ju heta att "Kamrater har man många, men vänner har man få". Det slog mej att jag har ganska många vänner, trots allt.
Madde, Stefan, Pia, Magnus, Lars, Ingela, Hasse, Peter, Myran, Pether, Mario, Anders, Gunnar, Eva, Jonas, Björn och några till. Glad att ni finns! Har, apropå ämnet, kommit fram till att jag är smådålig på kamratskap, men hyfsat bra som vän. Vänskap är djupare, och med det följer respekt, förståelse osv. Det gillar jag.
Jag har förlorat en del vänner under resans gång, som jag saknar. Tror det ingår i priset för resan.
.
"Jag har inga vänner" snurrar i huvudet. "Det är synd om mej"...
Det var precis den sinnestämningen som infann sej idag. Jag satt m a o och tyckte synd om mej själv. Precis när jag badade som mest i "det ensamma vattnet" så ringde mobilen. Det var världens bästa Madde som ringde från Gotland. Det var precis vad jag behövde. Ett uppvaknande. Efter samtalet var jag mer "som vanligt" och tänkte en hel hög med fina tankar om vänskap. En stund senare ringde Stefan. Glad! Efter det ringde pappa, sedan mamma och även min underbara syster.
Vänner och familj. Det är fint.
Det brukar ju heta att "Kamrater har man många, men vänner har man få". Det slog mej att jag har ganska många vänner, trots allt.
Madde, Stefan, Pia, Magnus, Lars, Ingela, Hasse, Peter, Myran, Pether, Mario, Anders, Gunnar, Eva, Jonas, Björn och några till. Glad att ni finns! Har, apropå ämnet, kommit fram till att jag är smådålig på kamratskap, men hyfsat bra som vän. Vänskap är djupare, och med det följer respekt, förståelse osv. Det gillar jag.
Jag har förlorat en del vänner under resans gång, som jag saknar. Tror det ingår i priset för resan.
.
Vill ha...
Drömmer som bekant (?) om en stuga.
Varför inte på en egen ö?
Hittade den här lilla drömmen.
Det blir för dyrt för mej att köpa ensam. Nån som vill vara med?
Tills vidare: I´ll keep on dreaming...
Varför inte på en egen ö?
Hittade den här lilla drömmen.
Det blir för dyrt för mej att köpa ensam. Nån som vill vara med?
Tills vidare: I´ll keep on dreaming...
Parfym & smink
Det är lite segbloggat just nu, men "en gör så gott en kan"...
För att trösta mej själv så gick jag på stan och köpte parfym.
Och nu har jag har en fråga.
Varför har alla som jobbar i parfym- och sminkavdelningen på varuhus minst 922 lager smink på sej? Till och med de söta flickorna ser ut som ryska utbytesstudenter.
Varför är det så?
.
För att trösta mej själv så gick jag på stan och köpte parfym.
Och nu har jag har en fråga.
Varför har alla som jobbar i parfym- och sminkavdelningen på varuhus minst 922 lager smink på sej? Till och med de söta flickorna ser ut som ryska utbytesstudenter.
Varför är det så?
.
You´ve got pigeon
Vaknade imorse av att jag hade en duva i vardagsrummet.
Det har jag inte längre.
Glömde kolla om den hade nåt brev med sej.
Visst är det enklare med sms eller mail än brevduvor..?
Det var väl allt. Just nu.
Det har jag inte längre.
Glömde kolla om den hade nåt brev med sej.
Visst är det enklare med sms eller mail än brevduvor..?
Det var väl allt. Just nu.
Glädjeämnen då det behövs
Jag har det lite slitigt just nu. Mina neurologiska små problem är på visit. Detta innebär dålig, eller ingen, sömn, tröttande piller, en skopa ångest osv... Det är då jag behöver uppmuntran för att gå vidare. Detta är dagens små uppmuntringar som gör livet lite enklare:
- Fick tillbaka bilen fr verkstaden. Jag blev iofs 3000 kr fattigare, men ändå...
- Nya "Sköna hem" levererades av brevbäraren.
- Har storhandlat med bästa systern = fylld frys & kyl.
- Johan skickade ett sms. Han testade sin kompis cowboystövel. Hahaha!
Är det för mycket begärt att be honom gå med den (det är bara en stövel) på stan?
Osannolika boots...
Som grädde på moset så boostade en god vän mej, och mitt ego, med
ett otroligt fint (i mina ögon) mail. Ni får läsa det här nedan.
Underbara Magnus!
Du är den mesta männniska jag mött. Kan inte förklara det mer precist än så, och ändå blir jag nog så illa tvungen att villa ut mig på omförklaringar om jag vill få fram vad jag menar.
Du är den mest närvarande person jag någonsin träffat.
Det finns en aura runt dig av fullkomlig klarhet. Skärpa. Nästan som om luften får ge vika för din närvaro. Även när du ser ut som att du inte riktigt är bekväm. När du inte riktigt passar in med tumultet runt omkring dig. Så är du alltid synlig.
Du är också den mest vemodiga person jag någonsin träffat. Vi är ganska lika.
Ja, du kan protestera allt vad du vill. Ingen annan kanske ser det. Kanske inte ens du själv. Men jag gör. Vi är så jävla lika. Antingen så showar vi. Vi ger "av oss själva". Fast vi gör det medvetet. Det är inte vårt naturliga tillstånd. Även om vi vill tro det. Även om det på sätt och vis, paradoxalt nog, är sant. När vi bara vill få vara vi. Då är vi allvarliga. Allvar, men alltid lätt att koppla på det andra. Krävs bara en liten yttre retning. Från något annat håll än från oss själva. Och jag vet att det är så för det var så vi var, och är, mot varandra större delen av tiden. Har aldrig känt mig så naken som jag gör med dig.
Så fullkomligt sedd. Du är så jävla unik. Ta hand om dig.
Vore du inte som du är, jävla bög (skratt), så skulle det bli vi. Oändliga kramar. / XXXX
- Det är sånt som glädjer en småjobbig onsdag.
- Fick tillbaka bilen fr verkstaden. Jag blev iofs 3000 kr fattigare, men ändå...
- Nya "Sköna hem" levererades av brevbäraren.
- Har storhandlat med bästa systern = fylld frys & kyl.
- Johan skickade ett sms. Han testade sin kompis cowboystövel. Hahaha!
Är det för mycket begärt att be honom gå med den (det är bara en stövel) på stan?
Osannolika boots...
Som grädde på moset så boostade en god vän mej, och mitt ego, med
ett otroligt fint (i mina ögon) mail. Ni får läsa det här nedan.
Underbara Magnus!
Du är den mesta männniska jag mött. Kan inte förklara det mer precist än så, och ändå blir jag nog så illa tvungen att villa ut mig på omförklaringar om jag vill få fram vad jag menar.
Du är den mest närvarande person jag någonsin träffat.
Det finns en aura runt dig av fullkomlig klarhet. Skärpa. Nästan som om luften får ge vika för din närvaro. Även när du ser ut som att du inte riktigt är bekväm. När du inte riktigt passar in med tumultet runt omkring dig. Så är du alltid synlig.
Du är också den mest vemodiga person jag någonsin träffat. Vi är ganska lika.
Ja, du kan protestera allt vad du vill. Ingen annan kanske ser det. Kanske inte ens du själv. Men jag gör. Vi är så jävla lika. Antingen så showar vi. Vi ger "av oss själva". Fast vi gör det medvetet. Det är inte vårt naturliga tillstånd. Även om vi vill tro det. Även om det på sätt och vis, paradoxalt nog, är sant. När vi bara vill få vara vi. Då är vi allvarliga. Allvar, men alltid lätt att koppla på det andra. Krävs bara en liten yttre retning. Från något annat håll än från oss själva. Och jag vet att det är så för det var så vi var, och är, mot varandra större delen av tiden. Har aldrig känt mig så naken som jag gör med dig.
Så fullkomligt sedd. Du är så jävla unik. Ta hand om dig.
Vore du inte som du är, jävla bög (skratt), så skulle det bli vi. Oändliga kramar. / XXXX
- Det är sånt som glädjer en småjobbig onsdag.
Struts
Dagarna går. Jag lever i nån sorts ingenmansland där inget händer, delvis är det ett val, jag har ju semester, men mer skulle kunna hända om jag bara tog tag i saken. I stället nästan ingenting. Jag väntar. På vad vet jag inte. Jag har varit hyfsat kreativ en period, men nu känns det plötsligt som en del av det där runnit av mej. Men jag vet att jag bara måste ta nya tag, och det kommer, men just nu känner jag inte för det. Allt känns oviktigt. Liksom. Jag kommer närmare och närmare insikten om att jag måste göra nåt mer än det jag gjort å det senaste.
Men vad?
Möjligheterna finns och just det gör allt så svårt och förutsättningarna är som vanligt begränsade. Vad skulle du göra om du kunde göra vad som helst? Jag vrider och vänder på alla alternativ och inser att möjligheterna är många, delvis abstrakta och en del osäkra. Det säkraste alternativet är förstås att bara fortsätta med det jag gör. Lunka på. Men jag är inte riktigt sån. På gott och ont ser jag utvägarna och vet när jag måste ta dem. Problemet just nu är bara att de är så många. Istället sticker jag huvudet i sanden en stund till.
.
Men vad?
Möjligheterna finns och just det gör allt så svårt och förutsättningarna är som vanligt begränsade. Vad skulle du göra om du kunde göra vad som helst? Jag vrider och vänder på alla alternativ och inser att möjligheterna är många, delvis abstrakta och en del osäkra. Det säkraste alternativet är förstås att bara fortsätta med det jag gör. Lunka på. Men jag är inte riktigt sån. På gott och ont ser jag utvägarna och vet när jag måste ta dem. Problemet just nu är bara att de är så många. Istället sticker jag huvudet i sanden en stund till.
.
Meh...
Har fått en familjerapport om att min ena systerson ska turnera i USA.
Det blir 25 spelningar runt om i staterna. Start i N.Y, final i Baltimore.
MEN HALLÅ!!
Det är väl ändå JAG som är stjärnan i släkten!!
Eller?
Nähä...
.
Det är tisdag, inte onsdag
Kan man ha för lång semester?
Tror inte det, men imorse kunde jag inte låta bli att undra.
Kunde inte sova inatt. Satt uppe och glodde på tv som avlöstes av en bok.
När klockan var 6 så tänkte jag "lika bra att inte försöka somna, klockan 8
ska jag lämna in bilen på service".
Jag valde istället att fixa kaffe, duscha och läsa morgontidningen för att sedan åka iväg till verkstan m bilen. Väl på plats möttes jag av glada, men förvånande, blickar. "Vad gör du här idag, du har ju tid imorgon?" var frågan jag fick.
Lätt förvånad, lite chockad, trött men ändå vaken satte jag mej i bilen och åkte hem igen. Funderingarna är fortfarande om det är en allt för lång semester som gör att ordningsmannen Magnus gör en sådan fadäs?
Jag föredrar, och hoppas, att svaret inte är semesterrelaterat, trots allt...
Två veckor kvar av semestern. Ska försöka komma rätt dag til jobbet, och till
verkstaden imorgon.
.
Tror inte det, men imorse kunde jag inte låta bli att undra.
Kunde inte sova inatt. Satt uppe och glodde på tv som avlöstes av en bok.
När klockan var 6 så tänkte jag "lika bra att inte försöka somna, klockan 8
ska jag lämna in bilen på service".
Jag valde istället att fixa kaffe, duscha och läsa morgontidningen för att sedan åka iväg till verkstan m bilen. Väl på plats möttes jag av glada, men förvånande, blickar. "Vad gör du här idag, du har ju tid imorgon?" var frågan jag fick.
Lätt förvånad, lite chockad, trött men ändå vaken satte jag mej i bilen och åkte hem igen. Funderingarna är fortfarande om det är en allt för lång semester som gör att ordningsmannen Magnus gör en sådan fadäs?
Jag föredrar, och hoppas, att svaret inte är semesterrelaterat, trots allt...
Två veckor kvar av semestern. Ska försöka komma rätt dag til jobbet, och till
verkstaden imorgon.
.
Friends
Min vän Hasse ringde och väckte mej imorse. Tidigt.
Tror han börjar bli gammal. Gamla människor vaknar tidigt.
Det gör inte jag...
Vi har fikat, gullat med hästar, åkt på sightseeing, ätit middag, druckit vin,
druckit drinkar och snackat. Länge. 15 timmars samvaro. Jo, jädrar..
Det är fint med vänner. Gnatt.
.
Håll om mej
Jag sov dåligt i natt. Onda andar drog och slet i mej, tvingade på mej minnen från förr. Till slut gav jag upp nattsömnen, kokade mig en kopp te, sedan hällde jag upp vin, tog en filt från soffan och gick ut på balkongen. Det var nästan gryning, jag kunde höra stadens konstanta sus sakta men säkert bytas ut mot ljud jag kände igen. Dagens första buss. En ambulans i fjärran. Fåglar.
Jag startade min iPod på "blanda spår". Jag lutade mej tillbaka för att försöka sluta ögonen för en stund. Som så många gånger förr spelade slumpen upp musik som passade stunden perfekt. John Hiatt la en lugnande arm runt mina axlar, höll om mej och lät mig vila från mina tankar.
When the road get´s dark
And you can no longer see
Just let me throw a spark
And have a little faith in me
And when the tears you cry
Are all you can believe
Just give this loving arms a try
And have a little faith in me
John Hiatt - "Have a little faith in me"
Skrivkramp
Skrivkramp alltså. Kanske beror det också på att jag i helgen vallats såväl i ensamhet som med nygamla vänner. Jag hade andra planer, men ibland kommer livet emellan och vänder saker på ända. Hjärnan är därför marinerad i både alkohol (Martini) och prat om liv och känslor. Att blogga känns svårt. Och lite futtigt. Medan jag sitter här och fnular på saker att skriva om kan ni ju läsa tidigare inlägg eller kanske en bok? Om ni inte har nåt annat för er, menar jag.
Borta bra, men hemma bäst
Jag och Stockholm är inte världens mest tajta par.
Varje gång jag kommer hit så tycker jag det är lika kul.
Varje gång jag får åka hem igen så är jag överlycklig!!
Jag kan inte sätta fingret på var i relationen det inte funkar, men jag tror det sitter i det norrländska blodet som flyter i mina ådror. Jag är inte storstad. Jag är inte krogarnas, butikernas eller tunnelbanans man. Jag är den där killen som drömmer om stuga/hus på landet, prestigefria vänner, vatten och skog. Jag föredrar djup före yta, även om yta och anonymitet kan vara befriande. Men bara en stund. Jag drömmer bäst på hemmaplan.
Nu packar jag mina väskor, sätter mej i bilen och styr kosan norrut, trots att jag inte har något därhemma om väntar.
Saturdaynight´s alright for fighting
Det har inte blivit några långa inlägg på ett tag. Det är resultatet av kombinationen "Allt & Inget". Det häder en hel del, men inget värt att, just nu iaf, tänka djupare på eller sätta på pränt. Jag är liksom ledig. 5:e veckan nu. Tror det är tre kvar, eller är det två. Hmm.. Måste kolla det där.
Idag t.ex har min dekandenta tillvaro sett ut ungefär såhär. Jag vaknade, såsade omkring en stund, gick ut, flanerade, reflekterade, drack en espresso, drack en till, promenerade, tittade på folk, kikade in i några butiker, tog T-banan tillbaka till Kungsholmen. Duschade, surfade, spillde upp dagens första drink, tog en cigg, tog en drink till, pratade i telefon, tänkte, sms´ade, tog ännu en cigg. Ungefär där är jag nu.
Ni fattar... Det blir inte så mycket konkret som jag kan bjuda på. Just nu är tankarna uteslutande för mej själv. Ikväll ska jag umgås med ett gäng nygammalt sällskap. Tror det kan bli riktigt trevligt.
Och eftersom alla frågar. Här kommer svaret: Nej. Jag har varken sett, eller gått i Pridetåget. Been there, done that.
En äldre man såg mej i ögonen och sa:
"Sann kärlek dör aldrig.."
"Jag vet", svarade jag...
"Jag vet", svarade jag...
Säg inget till någon...
... men jag körde 200 km/tim idag. Forrrrt... Sedan drack jag Martini med ett gäng trevliga bögar i nån hotellbar, snackade väldigt mycket, skrattade ohämmat, fick generande sms, blev tittad djupt i ögonen, tittade inte djupt tillbaka. Efter det avvek jag tyst och smög "hem" till sängen... Nu sippar jag Treo. Martini är godare... ;-)
